Ditt val kan göra EU grönare
Det kan kännas långt till Bryssel, men EU har blivit viktigt i miljö- politiken. SNF har granskat partiernas miljöarbete och vad kandidaterna vill inför EU-valet - EM i politik - den 13 juni.
Svenska Naturskyddsföreningen har granskat partierna och kandidaterna inför valet. SNF är partipolitiskt obunden, men har som uppgift att pressa politiker och hjälpa föreningens medlemmar och allmänheten inför valet: Vad vill partierna och hur ställer sig kandidaterna i olika miljöfrågor?I tidningen redovisas hur de sex främsta kandidaterna på riksdagspartiernas listor ställer sig till tio SNF-krav. De flesta instämmer glädjande nog i det mesta. Kandidaterna från centerpartiet, vänsterpartiet och miljöpartiet instämmer i samtliga krav. Folk- partiet och kristdemokraterna avviker i en fråga var, socialdemokraterna i två, men mest som en gradskillnad. Det är bara moderaterna som helt faller ur, som vanligt. Flera moderater har inte ens svarat på enkäten.Av svaren att döma lovar kandidaternas miljöpolitik i EU gott. Frågan är hur mycket som är valfläsk? För bilden är inte lika entydig i partiernas valplattformar. Man kan lätt konstatera att miljöpartiet har den mest heltäckande och konkreta valplattformen ur miljösynpunkt. Kristdemokraterna vill ta upp kampen med centerpartiet om grönaste borgerliga parti – båda tar upp flertalet större miljöfrågor och anger åtminstone några konkreta lösningar och åsikter. Vänsterpartiet lyfter fram miljöambitionerna bättre än socialdemokraterna, men båda är vaga och kortfattade i sina skrivningar. Detsamma gäller för folkpartiet. Såväl v, s som fp är mycket vaga när det gäller att ange hur de vill lösa ett av de största miljöhot vi står inför – växthuseffekten.Det är med stor förvåning man läser socialdemokraternas valmanifest på miljöområdet. Partiet har hållit en relativt hög miljöprofil i parlamentet under den senaste mandatperioden. Men valmanifestet är påfallande tunt och intetsägande. Om bottenplaceringen utan tvivel innehas av moderaterna så är socialdemokraterna näst sämst när man tittar i valmanifesten. Det går hand i hand med att partiledare Persson även på hemmaplan tappat greppet om sitt gröna folkhem. För EU-politiken är en spegling av den nationella politiken och vice versa. Den socialdemokratiska regeringen har för- valtat reformer i EUs jordbrukspolitik på ett dåligt sätt. I EU-handeln med utsläppsrätter ger regeringen den tunga industrin en gräddfil och tillåter ökade utsläpp av växthusgaser. Också miljöretoriken har gått på sparlåga. Den lär visserligen öka inför valet. Men partiet behöver en grön förnyelse om dess miljöambitiösa kandidater ska kunna blomma ut, och de goda kemikalielöftena på affischerna ska kunna hållas.Stora miljöutmaningar väntar inom EU. Alla partier kan göra bättre. Trenden att ge kortsiktiga ekonomiska mål ohämmat utrymme måste brytas. EUs nya kemikaliepolitik måste skydda hälsa och miljö. Det kräver ett nej till kemikalieindustrins och Washingtons penningstarka lobbyister. Det förutsätter att Sverige och svenska parlamentariker är föregångsland och pådrivare, liksom att EU tar ett större globalt ansvar. I det perspektivet är det svagt att flertalet svenska partier inte förmår precisera åsikter och miljökrav bättre inför de kommande valen.Det finns många problem med dagens EU, men EU är ingen låtsasverkstad längre utan spelar en viktig roll för att lösa de stora miljöproblemen. Och besluten i EU blir varken bättre eller sämre än vad beslutsfattarna vill, precis som i riksdagen eller FN. De folkvalda spelar en viktig roll, inte minst i Europaparlamentet som får allt mer makt, särskilt i miljöfrågor.Med fler miljöengagerade EU-politiker kan bättre beslut i miljöfrågorna fattas. Inte minst den som är kritisk till EU har därför goda skäl att rösta. I tidningen redovisas ambitiösa kandidater från de flesta partier. Flera är bättre än partipro- grammen.Miljöfrågan är bara en av många frågor, men definitivt en av de allra viktigaste i detta val. Den som bryr sig om miljön bör rösta den 13 juni.
Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.