Starka armar lyfter försiktigt ner bananstockarna från lastbilsflaket, en efter en. De hängs upp i öglor under ett palmbladstak. En man skär med snabb och van precision av lagom stora klasar och kastar dem i vattenbadet. Kvinnor plockar upp dem, rensar bort skräp och skadad frukt och lägger dem på brickor. Trots nattens regn är det kvävande hett och den blöta frukten torkar på några sekunder. Flinka händer fäster små klisterlappar med Icabutikernas ekologiska märke Sunda och den rödvita symbolen för rättvisemärkt.

Det är packningsdag i La Esperanza, Dominikanska republiken. Med uppmärksam blick övervakar Cristian de Leon att arbetet går rätt till. Detta är hans bananer och han är mån om att frukten inte skadas under hanteringen. När lådorna är räknade får han ett kvitto som han löser in mot kontant betalning på huvudkontoret en bit neråt vägen.

– Det har varit en bra vecka. Överhuvudtaget går det väldigt bra just nu, berättar han. Cristian de Leon är en av cirka 320 medlemmar i den kooperativa producentorganisationen Aprobata, som odlar ekologiska och Rättvisemärkta bananer. Kooperativet säljer till flera länder i Europa, bland annat till Sverige.

Azuadalen ligger längs den sydvästra kusten, inte långt från gränsen till Haiti. Dalen är ett utpräglat jordbruksområde, vilket bland annat märks på alla lastbilar som transporterar frukt och grönsaker vidare till den stora hamnen i huvudstaden Santa Domingo. Landsvägen kantas av små stånd där bönder säljer allt från stora påsar med mango och solvarma vattenmeloner till bananer i en mängd olika storlekar och färger.

Sedan ett tiotal år pågår ett experiment i Azua. Hundratals småskaliga jordbrukare har gått samman för att visa att småbönder kan konkurrera med stora företag. Inte av ideologiska skäl, utan därför att de inte har något val. Numera går detta alldeles utmärkt.

– Folk häromkring känner till vad vi håller på med. De ser att vi får bättre betalt både genom att organisera oss och genom att inte använda bekämpningsmedel och andra gifter. Det har helt enkelt blivit lönsamt att värna våra egna rättigheter och samtidigt skydda miljön, förklarar Cristian de Leon och räcker över en knallgul banan: ”Varsågod och smaka, godare än så här kan det inte bli”, säger han.

På flera håll möter vi diversifierade odlingar där apelsin-, mango- och till och med körsbärsträd dyker upp bland bananerna. Som regel stöter vi också på värmetrötta kossor som lallar omkring i den lummiga skuggan under bananbladen.

– Det här är inte alls bra, förklarar arbetaren Daniel Ramirez och ger oss en snabbkurs i produktionskvalitet. Han pekar på ett stort bananblad som vinden brutit itu och som nu dinglar över bananstocken. Om bladet nuddar vid bananerna tillräckligt länge bildas svarta fläckar, vilket i sin tur sänker kvaliteten på frukten.

– Konsumenter vill ha fläckfria bananer, annars vill de inte betala för vår frukt, förklarar Daniel Ramirez samtidigt som han fäktar med armarna för att få fatt i det bångstyriga bladet. Själva bananträdet är säkert tre meter högt och uppgiften kräver uppenbarligen en van hand. I en industriell bananodling, exempelvis på de stora bananplantagerna i Centralamerika, löser man skönhetsproblemet genom att låta bananstocken växa i en plastpåse som impregnerats med giftiga kemikalier. Här lägger arbetare i stället ner många timmars omsorg för att på naturlig väg skydda odlingarna från vädrets makter.

Att odla ekologiskt är arbetsintensivt. Där man i industriell bananodling använder mängder med ogräsmedel röjer man här för hand, med hacka och lie. Men som sagt, i Azua slipper arbetarna riskera sin hälsa. De får också betydligt bättre betalt än plantagearbetarna på andra håll i världen.

Azuadalen blev ett jordbruksområde när regeringen för 30 år sedan genomförde en jordreform. Många utblottade lantbrukare fick egen jord och kunde för första gången odla för sin egen överlevnad. Men de flesta var fortfarande för fattiga för att ha råd med bekämpningsmedel och andra insatsvaror som hade kunnat öka produktionen. Många menar därför att de har odlat ekologiska bananer hela tiden. Skillnaden är att de nu har en marknad.

– Det har betytt otroligt mycket för oss att komma in på marknaden för Rättvisemärkt handel. Tryggheten är för många något helt nytt och det märks överallt i samhället, inte minst socialt. Odlarna bygger bättre bostäder och låter barnen gå längre i skolan, säger kooperativets ordförande Fernando Decena.

– Våra medlemmar har också en helt annan motivation än tidigare. Förr om åren hamnade vinsten hos uppköparna, som i sin tur spelade ut odlarna mot varandra. I dag har vi ett helt annat utgångsläge och odlarna jobbar verkligen hårt för att säkra en hög kvalitet.

Nyligen fick Aprobata besök av den internationella kontrollorganisationen för Rättvisemärkt handel. Det var ett bra besök, berättar flera av odlarna.

– Egentligen är det otroligt hur mycket konsumenter kan göra för att påverka våra villkor. Vi är ett levande bevis för att ni verkligen har makt, säger Fernando Decena.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.