I vintras påträffades den första dvärgbandmasken i Sverige. Två rävar som fångats utanför Uddevalla visade sig vara smittade. Senare hittades också en smittad räv i Sörmland.

Troligen har masken tagit sig hit genom smittade hundar som kommit till Sverige utan att ha blivit avmaskade. Från Länsstyrelsens sida diskuterar man nu om man ska lägga ut bete åt rävar och sorkar med avmaskningsmedel för att hindra parasiten från att etablera sig i Sverige.

Men Per Jonsson, länsveterinär i Sörmland, tror att dvärgbandmasken är här för att stanna.

– Jag brukar säga att det är som radioaktivitet: kommer det, så stannar det. Även om det är lite för tidigt att säga någonting definitivt än.

Rävar och hundar får i sig parasiten genom att äta smittade smågnagare. Gnagarna, och ibland människor, blir smittade genom att äta bär och svamp med maskägg på. Äggen kläcks till larver och det är dessa som orsakar sjukdom. Rävar och hundar bär bara på vuxna maskar och blir inte sjuka.

Infektion av dvärgbandmask är svårbehandlad. Maskmedel måste tas under många år och dödligheten är hög. Fast risken att smittas är liten.

– Det är trots allt få människor som blir drabbade, bara några fall per år, även i alptrakter där upp till hälften av alla rävar är smittade, säger Per Jonsson.

Det tar tiotals år som minst innan dvärgbandmasken kan bli lika vanlig i Sverige som nere på kontinenten. Men skulle det ske krävs det en anpassning av våra friluftsvanor. Har du vistats i naturen kommer du att behöva tvätta händerna noga. Bär och svamp måste först kokas eller stekas för att de inte ska överföra smitta.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.