SLÄCK EN LAMPA OCH MINSKA DEN GLOBALA uppvärmningen!? Kvällstidningarnas uppmaning till läsarna när klimatfrågan var som hetast i höstas talar för att allt fler nu börjar betrakta elenergisystemet som just ett system.

Vi är ihopkopplade med resten av Europa. Vad vi gör här påverkar vad som händer där. Trots att vår elproduktion nästan bara består av fossilfri vattenkraft och kärnkraft, samt lite bio och vind. Villkoren som råder där kommer snart att gälla även här. Inte minst gäller detta priset på el.

Nyckelordet är ?på marginalen?. Begreppet påverkar både hur elpriset sätts och i ökande grad vårt sätt att tänka när vi fattar små och stora energibeslut – som att släcka en lampa eller starta ett kraftverk.

Men det finns en hake. Trots EUs ambitioner är vi ännu inte riktigt framme vid en helt integrerad europeisk elmarknad. I dag går det inte att exportera all den billigt producerade elen från vattenkraft och kärnkraft som svenska kraftbolag skulle vilja erbjuda kunderna på kontinenten.

Tillräcklig överföringskapacitet saknas hävdar vissa, andra hänvisar till att mäktiga europeiska intressen skyddar sina hemmamarknader. Hur som helst, elpriset är fortfarande lägre i Sverige än i flertalet länder söderut. Inte minst en mild och regnig vinter som denna.

Innan avregleringen av den svenska elmarknaden inleddes, för tio år sedan, var elpriset en icke-fråga. Sedan dess har elkostnaden per kilowattimme nästan fördubblats för hushållen, i fasta priser. ?Det höga? har blivit stående epitet till ordet ?elpriset?. Hur gick det till egentligen?

Höjda skatter och avgifter är faktiskt en väsentlig del av förklaringen – en fullt avsiktlig konsekvens av den gröna skatteväxlingen. Men även det egentliga priset på elen, råkraften, har stigit. Framför allt på senare år.

Råkraftpriset lever i själva verket ett dramatiskt liv, fast lite i skymundan, på den nordiska elbörsen, Nordpool. Det kan vara stora svängningar timme för timme och dag för dag, något som den vanlige elkunden varken märker av eller behöver bekymra sig över.

FÖRST OM SNITTPRISET PER MÅNAD förändras påtagligt slår det igenom för de konsumenter som har rörligt avtal eller tillsvidarepris. Som i höstas: Rekordhögt i augusti och september, sedan prisras när vintern vägrade infinna sig.

Ofta är det just vädret – temperaturen och tillrinningen i vattenmagasinen – som ligger bakom prisvariationerna. Sedan något år tillbaka har också handeln med utsläppsrätter höjt prisnivån.

Marginalprissättning innebär att kostnaden för den dyraste produktion som krävs för att täcka förbrukningen avgör prisnivån – för all el. Så när vattenkraften och kärnkraften går för fullt och man dessutom måste starta ett danskt kolkraftverk, då bestämmer den dyra kolkraften priset.

Prissvängningarna leder också till ett ständigt utbyte av kraft. I den svenska debatten låter det ibland som om import av ?smutsig dansk kolkraft? vore något slags olycksfall i arbetet. I själva verket sker det nästan varenda natt. Tolv timmar senare går strömmen i andra riktningen. Priset styr.

MÅNGA FRÅGAR SIG ÄNDÅ OM DENNA marknad skapar ett rimligt och rättvist elpris. Får man tro de statliga utredningar som gjorts är svaret i stort sett ja. Elbranschen brukar hänvisa till EU, som pekar ut Norden som ett föredöme för resten av Europa.

Men exempelvis Björn Karlsson, professor i energisystem vid Linköpings universitet, drar en annan, något svårtuggad slutsats:

– I dag har vi ett absurt högt elpris, på grund av att de stora elbolagen utnyttjar sin oligopolställning. Men i morgon, eller i övermorgon, kommer priset att vara ännu högre. Och då är det rätt.

Prognosen bygger dels på att dagens prisskillnad mellan Norden och kontinenten utjämnas. Men framför allt på kraftigt ökade kostnader för koldioxidutsläpp i framtiden, vilket kommer att slå hårt mot den fossilbaserade elproduktion som dominerar nere i Europa, Frankrike undantaget.

Marginalprissättningen i sig har Björn Karlsson inga invändningar mot:

– Samhällsekonomiskt är den helt riktig. Den innebär att de totala resurserna blir så väl utnyttjade som möjligt.

Detta scenario betyder att vi svenskar kommer att anpassa oss, inte enbart till en högre prisnivå, utan också till det kontinentala konsumtionsmönstret, spår Björn Karlsson.

Elvärme framstår då som orimligt dyrt och kommer att konverteras bort i stor skala – med eller utan statliga bidrag. Effektivisering och sparsamhet blir intressantare.

De stora prisvariationer mellan dag och natt som redan i dag råder på kontinenten kommer att slå igenom i konsumentledet även här i Sverige. Om några år kör vi alltid tvättmaskinen på natten.

Vi blir helt enkelt européer, energimässigt sett.

MEN ALLA ELKUNDER KOMMER INTE att ha lika lätt att anpassa sig. Delar av den svenska basindustrin lär få det besvärligt, särskilt massaföretag som satsat på energikrävande mekanisk massa och sålt ut sin egen elproduktion.

Basindustrin lobbar nu hårt för att det ska byggas ny elproduktion i Sverige, för att pressa ned priset. Gärna ny kärnkraft, som i Finland:

– Det argumentet bygger på en gammaldags världsbild. Mer el kommer inte att sänka priset, säger Svante Axelsson, generalsekreterare i Svenska Naturskyddsföreningen.

– I stället ökar vinstmarginalen hos de företag som kan producera under marginalkostnaden. Redan nu är det tydligt hur de stora elbolagen tjänar grova pengar på den tuffare

klimatpolitiken i EU. Men ett högre elpris gör också de förnyelsebara energiteknikerna mer attraktiva. Utbyggnaden av den svenska vindkraften snurrar nu igång på allvar:

– Förväntningar om ett långsiktigt högre elpris är en viktig faktor, bekräftar Gunnar Fredriksson, vd för Vindkraftsleverantörerna i Sverige.

Han noterar att nya aktörer söker sig till vindkraften. Basindustrin överväger att bygga vindkraft för fem miljarder kronor, en satsning som skulle producera mer än all den vindkraft som finns i Sverige idag.

– Också fastighetsbolag, som Wallenstam i Göteborg, bygger egna vindkraftverk, berättar Gunnar Fredriksson.

MEN ÄVEN ANDRA FOSSILFRIA tekniker lurar i vassen – som kärnkraften. Filip Johnsson, energiprofessor på Chalmers i Göteborg, håller på med en stor kartläggning av den europeiska energisektorns infrastruktur:

– Visserligen är den dominerande tendensen att allt fler går över från kol till naturgas. Men även kärnkraften framstår som mer attraktiv i många länder, säger han.

För nordiska energijättar ser framtiden ljus ut – eftersom de redan har mycket avskriven och ?billig? fossilfri kraftproduktion. De kommer att kunna ta ut framtidens priser för el tillverkad med gårdagens metoder. Med full tillgång till kontinentens elkonsumenter hålls prisnivån uppe, även när det regnar mycket.

Svante Axelsson tror på så kallade vita certifikat, lagstiftning som tvingar bolagen att använda sina stora vinster till att hjälpa elkunderna att minska sin förbrukning.

– Folk skulle kunna få bidrag från Vattenfall för att byta ut sitt elvärmesystem, i stället för statsbidrag, exemplifierar han.

Kanske är ett sådant system just vad som ska till – om morgondagens elnota ska kännas uthärdlig.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.