Marie Nedinge rotar runt i bokhyllan bland datamanualer och pärmar. Bakom några böcker ligger den. En sliten tändsticksask av den lite större modellen. Hon öppnar den och ser kärleksfullt på något luddigt som ligger där. Det är torkade fladdermöss. Nordisk fladdermus. Brandts fladdermus. Dvärgfladdermus. De är pyttesmå, fyra individer får plats i asken.

En mindre ask som Marie letar fram är dekorerad med stjärnpaljetter i alla de färger. Den har ett barn skickat till henne. Däri ligger en död dvärgfladdermusunge. Den är lätt som en fjäder när man håller den i handen.

Marie hävdar att hon inte är besatt av fladdermöss. Inte numera. Men det fanns en tid när hon var det.

Det började med en liten strandad fladdermus på golvet i ett hus där fältbiologerna hade möte. Den fjortonåriga, naturintresserade Marie böjde sig ner i tron att det var en skadad mus. Men när hon petade på den växte den ut något åt sidorna. Det var vingarna. Hon petade nyfiket på den igen. Då fräste den.

– Den var så sööt! säger Marie.

Marie ordnade året därpå läger för yngre fältbiologer. Det var på ett sådant som Marie fick närkontakt igen. En illvrålande liten fältbiolog hade fått en fladdermus i sovsäcken. Marie tog hand om den och sedan var hon fast.

– Men snälla, måste du hålla på med de där konstiga krypen? sa fågelskådarkompisarna.

Att hon fick motstånd gjorde henne bara ännu mer enveten. Hon tog reda på allt hon kunde, och det var inte så lätt eftersom fladdermössen var och är väldigt lite studerade.

Numera har hon sett alla arter som finns i Sverige (utom en som är nyupptäckt), på mycket nära håll dessutom, och fungerar som fladdermusrådgivare på Naturvårdsverket. Hon har alltså lov att då och då avbryta sitt IT-samordnande för att besvara frågor om sitt älsklingsdjur. Hon håller också exkursioner på fritiden.

– Jag vill att fler ska upptäcka vilket himla häftigt djur fladdermusen är. Den är otroligt anpassningsbar och har funnits med oss människor sedan stenåldern. Ändå vet vi så lite om den.

Vart fjärde landlevande däggdjur i Sverige är en fladdermus. Många av dem trivs nära oss människor, de övernattar till exempel under takpannor, mellan ytter- och innertak och på vindar, men de gör mycket sällan någon skada. De bygger inga bon och kan inte gnaga, trots att de heter fladderMÖSS.

Maries favoriter är den söta långörade fladdermusen och den vackra gråskimliga.

– Det är pälsen! Den skimrar och ser naturligt fönad och friserad ut. Det är tur att fladdermusen är så liten, annars skulle pälsindustrin ha satt klorna i den för länge sedan.

Att studera fladdermöss kan vara ganska så äventyrligt. Marie har trillat i vattnet flera gånger när hon nattetid studerat vattenfladdermöss. Fångar de möjligen fisk? Hon har sträckt sig fram för att se och tippat ur kanoten.

– Jag är så gruvligt nyfiken, säger hon. Jag doppar näsan i allt.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.