I »Nio hektar skog« av Björn Ehrenroth (Ehrenroth Bild) dokumenterar upphovsmannen sitt eget skogsområde. Han ringar in natur- och kulturvärden, registrerar arter och redogör för hur marken och skogen kan brukas med hänsyn till dess olika värden. Med vackra foton och en text, som ibland kanske är lite väl redovisande, levandegör han ändå känslan att äga och sköta en skärva natur. Naturen blir begriplig och överblickbar. Också ansvaret blir tydligt. Frustrationen och ilskan hos många naturkämpar kan ibland förklaras av att de varken har äganderätt eller möjlighet att bestämma över den skog, eller hage, de älskar och dokumenterar i artlistor och anteckningar.

Skogstokig – 28 alternativ till alla som tänker nytt (Föreningen Skogen) av Carl Henrik Palmér kan ses som en väljobbad lista. Den blir därmed en rask och underhållande guide till många av skogens värden och skogsbrukares idé­världar.

Där jag bor, i Skarpnäck i södra Stockholm, slåss vi för en smal remsa förortsskog, engagerade av samhörighet som kan vara svår att förklara för en avlägsen eller opersonlig och distanserad ägare. Den livskvalitet som upplevelser i naturen ger är svårbeskriven. Orden rör sig snirklande kring det som Sven Rosendahl, en klassisk naturskildrare, kallar Det outsägbara. En bok med samma namn innehåller betraktelser i urval av dottern Monica Rosendahl Lagerås (Sven Rosendahl-sällskapet). Jag undrar först om inte naturskildringen borde ha en mer oväntad och modern form, men Rosendahl inventerar naturen med precisa och skimrande formuleringar. Om den annalkande våren: (…) »i denna milda stilla natt brytes en årstid loss från en annan« – eller: »Varje dygn kommer en smal våd av nattmörker att skäras bort«.

I många böcker lever naturen som starkast mellan raderna. I Slöjden börjar i skogen – konsten att läsa ett träd Lars Petersson (red) (Hemslöjdens förlag) lotsas läsaren till naturkänsla av vackra slöjdade ting. Det inspirerande hantverket bottnar i kunskapen om trädens särpräglade och individuella egenskaper. I förvandlingen från trädknota till sked eller skål blir också boken ett långsamhetens lov.

Stefan Edman och Jan Töve knyter an till samma tema och har återigen knutit ihop ett stycke landskap med människor, minnen och nutid i Röster från skogen, människor och natur på Bredfjället (Votum). Edman skildrar sina hemtrakter med kärleken till dem som slitit och brutit mark, men också en närvaro i nuet och vilja att möta olika intressen. Hans strategi är motsatsen till konfrontation: skogsbrukarna, jägarna, strövarna, orienterarna och fotografen som får vargbilden efter lång väntan, bidrar alla till förståelsen av naturen.

För den som har band till Bohuslän finns nu också en kärleksmanifestation i en suverän landskapsflora, innehållsdiger och med inbjudande balans mellan text och bild. Evastina Blomgren, (huvudansvarig för boken) bidrar med många bra foton. Läsvärda är porträtten av entusiasterna bakom bokens artonåriga tillkomstprocess! En extra eloge för häftet med artlista för den som vill kryssa, liksom häftet Vanliga växter i Bohuslän, 108 växter sorterade efter blomfärg och sedan bokstavsordning. Ett sådant borde finnas för varje landskap och i varje skolklass. Det skulle stärka naturomsorg och tillhörighet.

En guidande hjälp ut i landskapet kan nu många nya svenskar få genom den utmärkta och banbrytande Vardagsnatur, 90 arter på 14 språk (Naturskyddsföreningen i Uppsala). Arterna är namngivna på bland annat nord- och sydkurdiska, bosniska, arabiska och persiska.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.