Men utan jordbruk får vi inget öppet och varierat landskap och den biologiska mångfalden går inte att importera. Därför behövs det ett levande hållbart jordbruk i hela landet. Det slår Naturskyddsföreningen fast så fort vi får chansen. Det blir dock allt svårare att försvara den visionen när även kooperativt ägda mejerier och slakterier läggs ner med allt längre lastbilstransporter som följd. Och den åksjuka maten måste bort. Ju mer den åker runt i vår globaliserade värld desto enklare tycks det vara att fiffla med kvalitet och ursprungsland. Visst kan vi glädjas åt fler och fler gårdsslakterier och lokal förädling av ekologiska mejeriprodukter, men de är tyvärr undantag.

Jordbrukets huvudfåra fortsätter åt fel håll. Jordbruket bidrar i dag till att spränga planetens gränser. I Sverige är det också ohållbart, även om ljuspunkter finns. Doserna av bekämpningsmedel har dubblerats på den konventionellt odlade arealen mellan 1981 och 2010. Antalet vetesorter i världen krymper ständigt. Övergödningen är ytterligare exempel på vårt ohållbara jordbruk. Men lrf kämpar med näbbar och klor för att våra bönder ska få släppa ut mer kväve och fosfor till Östersjön än vad som fastslagits inom Helcom-överenskommelsen.

Det är en märklig strategi av en rörelse som propagerat för världens renaste jordbruk. Egentligen borde ju bönder och miljörörelse stå på samma sida i miljökampen. Ärligt talat, vilken bonde känner tillfredsställelse av att nyttja bekämpningsmedel som också påverkar den egna hälsan. Om det gick att få en dräglig lön utan att spruta, vilken jordbrukare skulle då vara emot?

Problemet är därför inte främst bönderna utan de flesta konsumenter som är så giriga att de varken vill betala för livsmedel som är skonsammare mot miljön eller ge bönderna en rimlig timlön. Böndernas och lrfs problem är att de valt att försvara miljöproblem istället för att som en grön röst skicka bollen vidare till konsumenter och upphandlande politiker.

Det glada budskapet är att ett annat jordbruk är möjligt. Allt fler är beredda att betala för den ekologiska maten. Men vi måste få många fler att verkligen flytta handen i hyllan.

Och konsumtentmakten är bara förbandet. Den riktiga orkestreringen sker från Bryssel. Där finns möjligheterna. För vilken näring i eu har 450 miljarder skattepengar att fördela? I princip skulle hela eu kunna producera ekologiska livsmedel. Om det generella gårdsstödet övergavs och pengarna istället gick till att betala för jordbrukets olika ekosystemtjänster och miljöskatter infördes på föroreningar skulle sannolikt de ekologiska livsmedlen vara billigare än de oekologiska. Och det vore ju logiskt. 

Det riktigt pinsamma är att eus nya jordbrukspolitik bokstavligen backar in i framtiden. Nu skall än mer subventioner gå till att skapa miljöproblem än tvärtom. 

Nu behövs det ett riktigt medborgarvrål som säger ifrån. Och ska det höras även till andra länder måste såväl miljö-, konsument-, som lantbruksrörelsen sjunga i samma kör.

Det gick att förändra eus sjuka fiskepolitik. Jordbrukspolitiken ska också reformeras. Under tiden är konsumentmakten vårt hopp!

Falkögat …

… undrar vad som gör att gravida kvinnor i Norge avråds från att äta odlad lax mer än två gånger i veckan medan ingen sådan avrådan finns i Sverige. Odlad lax innehåller dioxin och pcb i så höga halter att norska livsmedels­verket infört rekommendationen. Tror svenska livsmedelsverket att miljögifterna försvinner när laxen passerar gränsen till vårt land?

… hör att halterna av hälsofarliga partiklar i gatuluften i flera svenska städer åter ökat. Dubbdäcken är värsta källan. Sverige har fällts i eu-domstolen för dålig luftkvalitet och böter på hundratals miljoner väntar runt hörnet. Miljöminister Lena Ek ivrar för att kommunerna måste lösa problemet. Men i stället för att luftvifta borde hon lagstifta, en dubbdäcksavgift skulle minska friktionen. Och dubba ministern.

… ser snart världens medier landa i Stockholm för att larma kring ipcc:s nya klimatrapport. Men blir det någon respons från Sveriges regering? Fredrik Reinfeldt fick en hel katalog klimatförslag redan 2007 från klimat­beredningen. Plocka fram dem nu!

… förstår förstås att bostadsminister ­Stefan Attefall vill få fram fler bostäder. Men oj, så han rör till det! Han tror att det blir bättre om bostads­planeringen tas bort från kommunerna och att kommuner som har ambitioner att bygga energieffektivt stoppas. Sedan visar han stolt upp bostadsområdet Hammarby sjöstad i Stockholm för Danmarks bostadsminister. Ett område som aldrig skulle fått sina miljöprestanda om Attefall varit minister när det planerades. Reinfeldt har problem med både Vattenfall och Attefall.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.