OPINION * Ibland är det svårt att inte känna vanmakt när nyheter om Ebola eller flyktingströmmar från krigshärjade områden duggar tätt. Globala händelser som i ena stunden kan kännas fjärran, känns plötsligt väldigt nära. Det kommande året kommer flera händelser att göra sig påminda här i Sverige. Inte bara för stunden, utan sannolikt under många år framöver. 

För det första. Utfallet av klimattoppmötet i Paris är enligt många helt avgörande för att ett globalt bindande avtal om radikala utsläppsminskningar ska bli verklighet. Förhandlingsspelet är ett fångarnas dilemma där alla väntar på alla och varje enskild aktör tycks agera utifrån tron att den som sist lämnar fossilsamhället är en vinnare, vilket riskerar att leda till en kollektiv katastrof. Det är sorgligt och det är märkligt. Det finns inte något som tyder på att Sveriges eller EUs ekonomi eller välfärdsutveckling skulle ha varit bättre om utsläppen inte minskat med drygt tjugo procent jämfört med 1990. EU-kommissionen bedömer att ambitiösare klimat- och energimål ger mer tillväxt och fler jobb. Trots det har EUs ministerråd enats om att utsläppen bara ska minska med 40 procent till år 2030 – långt ifrån de 60-70 procent som enligt vetenskapen är nödvändigt. EU är en nyckelspelare i det intrikata förhand-lingsspelet – en aktör som kan visa omvärlden att ökad energieffektivisering, ökat olje- och Putinoberoende stärker konkurrenskraften. EU är också en aktör som redan under årets förhandlingar i Lima behöver ge besked om nya anslag till den gröna fonden för att på så sätt öka tilliten i de fortsatta förhandlingarna. Den svenska regeringens besked om att avsätta nya pengar utöver biståndet är därför glädjande. 

För det andra. EU förhandlar, med handelskommissionär Cecilia Malmström i spetsen, fram Transatlantic Trade and Investment Partnership (TTIP) med USA. Vad handelsavtalet i detalj kommer att innehålla är det ytterst få som vet. Hemlighetsmakeri skapar ofta oro. Kommer EUs miljö- och konsumentpolitik att säljas ut till förmån för ohållbar tillväxt? Oron är befogad med tanke på hur den nya kommissionen är sammansatt där flera kommissionärer gjort sig kända som allt annat än miljövänner. 

För det tredje. Det nya svenska parlamentariska läget är utmanande. Överenskommelser över blockgränsen kommer att vara avgörande för att få igenom nödvändiga politiska förslag. Miljöområdet är inget undantag, kanske finns det här tvärtom ovanligt många politiska förslag som kan få stöd av en majoritet om partiernas faktiska åsikter får gå före blocklojaliteten. Hittills är intrycken kluvna. För samtidigt som regeringen föreslår höjda anslag till naturvård öppnar man upp för en slakt av vår hotade vargstam. Viktiga frågor som energiuppgörelsen, Förbifart Stockholm och gröna skatter skjuts på framtiden. 2015 kommer att ge viktiga svar. Naturskyddsföreningen vill med ökad kraft visa på konstruktiva lösningar tillsammans med andra aktörer i samhället. Miljöomställningen går för långsamt – otåligheten är utbredd i hela landet. Nu är det dags att skaka av sig prestigen och åtminstone genomföra den miljöpolitik som varit instängd i konstgjorda blockpolitiska läger. 

Svante Axelsson, generalsekreterare

Johanna Sandahl, ordförande

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.