DET ÄR MÖRKT OCH RÅKALLT på gatorna i staden Katowice. Ur husens skorstenar kommer tjock rök som får det att sticka i halsen. Urszula och Tadeusz Kościelniak släpper in oss i sitt ombonade lilla hem för att visa var röken kommer ifrån. Vi går förbi små porslinshundar och foton på barnbarnen, och ner i den minimala källaren. Där står en värmepanna som eldas med stenkol. Tadeusz tar en spade kol från luckan i väggen och lägger i pannan. En procedur som han måste upprepa fyra gånger om dygnet för att hålla en behaglig temperatur i huset. 20 procent av allt kol som de polska kolgruvorna bryter används i privathem. För att värma upp Tadeusz och Urszulas hem går det åt 1 500 kilo stenkol om året.

Genom spetsgardinerna i vardagsrumsfönstret syns en av områdets gruvor. Hjulet i uppfordringsanläggningen över schaktet snurrar. I 30 år åkte Tadeusz ner de 600 meterna till kolkorridorerna för att där tjäna sitt levebröd. 

– Gruvbolaget byggde det här huset intill gruvan för oss arbetare att bo i, säger han.  

Både Tadeusz och Urszula skulle gärna vilja slippa kolpannan i källaren. De vet att den bidrar till den dåliga luftkvalitén här i Polens kolregion. I vintras var det extremt. Luften var 17 gånger smutsigare än WHO:s gränsvärde. En del skolor och förskolor stängde under några dagar för att det var farligt för barnen att gå ut. Även Stockholmsluften påverkades av den polska koleldningen i januari enligt analyser från Stockholms miljöförvaltning. 

Ungefär 150 000 personer arbetar inom den polska gruvindustrin och det är den främsta orsaken till att både fackförbund och regeringspartiet säger att kolet alltid kommer att ha en stark ställning i landet. Skulle de säga något annat kommer hundratusentals personer att bli rädda för att förlora jobben. 

– Uppemot 90 procent av Polens energi kommer från kol. Det är en bra och säker energikälla, säger Wacław Czerkawski som är ledare för Polska gruvarbetares fackförening som organiserar 20 000 personer.

Vi träffas på länsstyrelsen i Katowice där han deltar i ett möte om luftkvalitén. De lokala politikerna diskuterar olika lösningar för uppvärmningen av bostadshus och lägenheter. En tanke är att bygga kommunala kolvärmeverk med bättre reningsteknik. 

WACŁAW CZERKAWSKI anser att det är ett bekymmer med den dåliga luften men han förnekar att klimatförändringarna skulle vara ett problem. Helt på tvären mot vad världens främsta forskning visar.

– Klimatet förändrades redan långt innan industrin kom igång. De som pratar om att vi människor orsakar klimatförändringar tycker inte jag är riktigt kloka, säger han. 

Men han vill också framhålla att han inte har något emot förnybara energikällor. 

– Det går att kombinera dem med kol, säger han. 

Plötsligt vinkar Wacław ivrigt mot en man i mörk kostym som kommer ut från ett annat rum i länsstyrelsens pampiga byggnad. Han heter Waldemar Andzel och är parlamentsledamot för det nationalkonservativa partiet Lag och rättvisa som fick regeringsmakten 2015. De skakar vänskapligt hand med varandra och Wacław säger att den sittande regeringen är på hans fackförbunds sida i fråga om kolet. 

– Kolet är en symbol för Polen och vi anser att Polens framtid ska vara baserad på stenkol och brunkol, säger Waldemar Andzel. 

Det här resonemanget upprör Polens miljöorganisationer på flera plan. Förutom utsläppen från kolindustrin finns det i dag även lönsamhetsproblem för gruvorna. Gruvor har redan fått stänga.  

– Politikerna ljuger för medborgarna. I stället för att arbeta med en omställning och skapa andra arbetstillfällen vaggas folket in en falsk trygghet, säger Paweł Szypulski från Greenpeace Polen.

Eftersom det polska kolet oftast finns långt ned i underjorden och det blir svårare och svårare att komma åt blir det också allt dyrare att bryta det. På samma gång måste Polen konkurrera med andra länder där kolet är mycket mer lättillgängligt. 

POLSKA REGERINGENS beslutsamhet i att behålla kolet som sin främsta energikälla är en bromskloss för hela EU:s klimatpolitik. I förhandlingarna har Polen gång på gång motsatt sig att gå med på egna utsläppsminskningar. EU:s utsläppsmål, med en gemensam utsläppsminskning med 40 procent till 2030 jämfört med utsläppsnivån 1990, anses vara för högt.  

I klimatförhandlingarna i FN var det på grund av Polens motvillighet som EU dröjde in i det sista med att ratificera Parisavtalet. Det var först när det blev en tydlig skrivning i ratificeringstexten om att varje land har bestämmanderätt över sin energimix som Polen gick med på avtalet. 

En annan fråga som Polen driver hårt i klimatförhandlingarna är att skogsplantering ska räknas som en kolsänka. På det viset kan Polen fortsätta släppa ut koldioxid från sina kolkraftverk bara landet planterar tillräckligt mycket ny skog. Men hur man ska beräkna träds förmåga att binda kol är en omtvistad fråga inom klimatforskningen. 

Samtidigt är det just Polen som har tagit på sig att vara värdland för FN:s stora klimatmöte 2018.

– Det gör regeringen för att försöka få bättre gehör och stöd för sina åsikter i klimatförhandlingarna, säger Paweł Szypulski från polska Greenpeace. 

Flera miljöorganisationer berättar om en demokratikris efter att det nationalkonservativa partiet Lag och rättvisa tog över makten i oktober 2015. Organisationerna blir alltmer utestängda från beslutsprocessen. Besluten är inte heller alltid fakta­underbyggda, enligt Paweł Szypulski. Han berättar också att organisationen tidigare kunde få en hel månad på sig att kommentera ett beslut men att den numera kan få ett dokument om en lagändring på fredagen som de sedan måste vara klara med redan på måndagen. Ett annat problem är att regeringen underminerar domstolarna, säger Paweł.

– Regeringen lyssnar inte alltid på domstolarna. Vi bygger vårt arbete på demokrati och vi jobbar mycket med våra egna jurister och tekniskt kunniga. Vi ser till så att lagarna efterlevs. Men vi är helt förlorade när en lag helt plötsligt inte längre är något som måste följas. 

En annan person som har fått erfara regeringspartiets drastiska politik är professor Rafał Kowalczyk vid Institutionen för däggdjur i Białowieża-skogen. 

Solen kikar ner mellan de höga ekarna, askarna och granarna. Mossan klänger sig fast på omkullfallna träd och vi hör en tretåig hackspetts ivriga matsökande. Vi går genom en av Europas sista urskogar. Den är runt 1 400 kvadratkilometer stor och sträcker sig från östra Polen över gränsen in i Vitryssland. Med sin 11 800 år gamla historia är skogen många forskares och ekologers drömplats.

– Det där är vargspillning, säger professor Rafał Kowalczyk och pekar på en hög håriga lortar bland de bruna löven på marken. Vargen har ätit ett rådjur, fortsätter han. 

En del av skogen är nationalpark, ett större område står på Unescos världsarvslista och en del av den går under EU:s Natura 2000-skydd. Trots det sker det avverkning i området. Barkborre har på sina ställen börjat angripa granarna som efter ett tag dör. En helt naturlig process i skogens utveckling enligt forskare och miljöorganisationer. De döda träden blir dessutom hem till många olika insekter som annars inte skulle finnas här. Men miljöminister Jan Szyszko, skogsbolag och skogsförvaltningen hävdar att skog och människor måste skyddas och att de angripna träden därför ska huggas ned. Regeringen har beslutat att avverkningskvoten ska höjas dramatiskt under det kommande decenniet. Från 60 000 kubikmeter till 188 000 kubikmeter. 

Enligt miljöorganisationerna är argumentet kring barkborren bara en täckmantel för att komma åt mer timmer. När jag frågar Waldemar Andzel från regeringspartiet om saken fnyser han. 

– Den kritiken är inte legitim. Vi tar bara bort träd som är sjuka så att de inte ska falla och skada människor. 

SEDAN ett år tillbaka patrullerar organisationen Det vilda Polen och Greenpeace i skogen för att upptäcka och dokumentera ny avverkning. Natalia Bojarowska visar oss områden där det nu bara finns trädstubbar kvar. 

– Hur kan man påstå att den här avverkningen bara gjorts för att få bort träd som annars skulle ha fallit ned över den lilla skogsvägen där borta? Säger hon och pekar mot en smal lerväg ett hundratal meter bort.  

Även professor Rafał Kowalczyk är aktiv i bevarandet av skogen. Han anser att avverkning kommer att förstöra skogens unika ekosystem. Som professor väger hans röst tungt men den nationalkonservativa regeringen verkar vilja ändra på det. Rafał satt tidigare i en vetenskaplig rådgivningsgrupp som Polens regering sedan länge använt sig av för att kunna fatta underbyggda beslut i skogsfrågor. Men i fjol när Rafał och 30 andra vetenskapspersoner satte sig emot regeringens sätt att förvalta skogen fick de alla sparken från gruppen. Trots att det var flera år kvar på dess mandatperiod. Regeringen ändrade helt enkelt reglerna så att den kunde avbryta mandatperioden och byta ut rådgivarna till andra personer som sympatiserar med regeringspartiets åsikter. Frågan om avverkningen är även uppe i EU-kommissionen.

– För lokalbefolkningen skulle det vara mycket bättre ur ett ekonomiskt perspektiv att bevara skogen som den är. Turister åker hit från hela världen och restauranger, hotell och vandrarhem skapar arbetstillfällen, säger professor Rafał Kowalczyk.

Vi tar oss ut från ett skogsparti fram till ett fält. Plötsligt ser vi det praktfulla djur som vi hoppats på att få möta. Bisonoxen. En stor och muskulös tjur. Det ryker ur näsborrarna i kvällsluften. Sakta rör den sig mot oss och vi förstår att vi måste flytta på oss. Tjuren korsar vägen och fortsätter in mot skogen på andra sidan. Europeisk bison, eller visent, är det största landlevande däggdjuret i Europa. Efter att ha blivit utrotad i samband med första världskriget återinfördes den på 1930-talet.

Vi kör vidare mot samhället Hajnówka för att träffa Joanna Łapińska. Hon är aktiv i ett lokalt nätverk som vill stoppa avverkningen. Men hon möter ofta motstånd. Många som bor här vill ha timmer att bygga eller elda med.   

– En del som jag känner vågar inte vara öppna med att de tycker att avverkningen är fel. De är rädda att de själva eller deras familjemedlemmar ska förlora sina jobb då deras chefer står på miljöministerns sida, säger hon.

Trots allt som händer i Polen just nu är Paweł Szypulski vid Greenpeace Polen hoppfull. 

– Det ser väldigt mörkt ut nu men vi har sett stora förändringar i Polen förut.  

Hans föräldrar växte upp under kommunisttidens stränga regim och alla sade då att något annat var omöjligt för Polen. 

– Men se vad som hände mycket tack vare civilt engagemang. Vi måste fortsätta kämpa på alla sätt vi kan för ett bättre Polen. Vi vill inte vara det land som pekas ut som Europas miljö- och klimatbov. Vi ska ändra på det, säger han bestämt. 

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.