FACKLORNA LYSER UPP januarimörkret i centrala Falun. Några hundra människor tågar under plakat som Vargen mördade min vän, Nästa gång – ett barn och Döda inte landsbygden. Målet är länsstyrelsen där en skrivelse från lokala jägarorganisationer, hundklubbar och fäbodbrukare ska lämnas över.

Rovdjursutredningen lade fram sitt förslag månaden innan och fackeltåget är en reaktion. Skrivelsen kräver max 150 vargar i Sverige, men stämningarna i leden lutar mer mot nolltolerans. En som håller tal är Malte Sandström, ordförande i Riksjägarna Dalarna.

Vi kan ha björn och lo i Dalarna, menar han, ?men här finns ingen biotop där vi kan ha vargen?. Skadan på älgstammen beskriver han som otrolig, och stängsling för att skydda tamdjur ?som att ge en cancersjuk magnecyl?.

FACKELTÅGET I FALUN är kanske bara början. Rovdjursutredningen vill flytta beslut till regional nivå för att öka acceptansen. Rovdjursföreningen och Naturskyddsföreningen menar att det mest ökar möjligheterna till påtryckning. Dessutom kritiserar man förslaget att stoppa vargstammens tillväxt vid 200 individer under tre år.

?Vargstammens genetiska hälsa ?tål? inte mer jakt utöver den mycket höga dödlighet på 33 procent som redan finns i stammen?, skriver Rovdjursföreningens expert Ann Dahlerus i ett särskilt yttrande till utredningen.

Kit Larsen är regionansvarig för Rovdjursföreningen i Dalarnas län. Hon tror att länsstyrelsen får en svår uppgift om regional beslutsrätt genomförs.

– Det krävs en otrolig styrka att stå emot de här krafterna.

Hon berättar om lokala politiker som öppet visar avsky för vargen och acceptans för illegalt tjuvskytte, om poliser med nära kopplingar till vargmotståndet.

– Det finns många, både jägare och andra, som vill se vargar i skogarna, men grupptrycket är enormt i vissa områden. Myterna om utplantering spelar fortfarande stor roll, men vargarna finns ju i de här områdena eftersom de bästa biologiska förutsättningarna finns här. För mig gav fackeltåget genom Falun otäcka vibrationer. Det känns som en form av främlingsfientlighet.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.