LÅNGSAMT KOMMER HORNBORGASJÖNS vattenspegel närmare. Vinden har inte mojnat så mycket som prognosen utlovade, så det ultralätta flygplanet rör sig skakigt över Västergötlands omväxlande landskap – över de outslagna björkarnas violetta korallformationer; barrskogarnas gröna, noppriga tygvåder; de små dockhusen som ska föreställa bondgårdar.

Det känns som att sitta på en oberäknelig häst – 300 meter upp i luften. Roine Magnusson styr och jag sitter bakpå och försöker undertrycka otäcka och mycket verklighetstrogna fantasier om att kastas av. Runtomkring är bara fri rymd, flygplanet är inte mycket till flygplan, snarare en deltavinge med något som ser ut ungefär som en öppen trehjulig moped hängandes under.

Roine Magnusson är naturfotograf. Sedan några år tillbaka har han skaffat ett nytt tillbehör till sin kamera: ett ultralätt flygplan, eller en trike som det också kallas. Det började på familjens stuga på en ö i Hjälmaren. En trike kom flygande rakt över Roine och förändrade hans liv.

– Det där ska jag göra, kände jag. Jag anmälde mig till teorikursen för flygcertifikat direkt. Helt idiotiskt, förstås. Femtusen spänn, och jag visste inte ens om jag skulle våga flyga.

Men när han kom upp i luften första gången förstod han att det var rätt.

– Solen hade just gått ner, men när vi lyfte kom vi ikapp solnedgången och upp i solskenet. Jag satt bara och gapade. Den lektionen lärde jag mig ingenting om att flyga, jag såg bara en massa bilder överallt.

Nästan omedelbart kanaliserades flygandet i ett mäktigt fotoprojekt, att flyga över hela Sverige i Nils Holgerssons spår. I år är det exakt 100 år sedan Selma Lagerlöfs legendariska geografibok kom ut. Lagom till jubileet ska Den underbara resan, med Roines Magnussons bilder och skribenten Anders Walléns texter komma ut.

Sommaren 2004 tog Roine Magnusson 18 000 bilder. Han färdades 1 200 mil på 90 dagar och spenderade 130 timmar i luften. Det tog fyra vintermånader att gå igenom bilderna. Och minst lika lång tid att sortera alla intryck.

– Vi slutade flyga i september men det kändes inte som om jag landade förrän i februari.

Sommaren 2005 fortsatte han över Gotland, Stockholm och den svenska fjällvärlden. Att flyga över fjällen hade dittills verkat oöverstigligt. Det fanns inga förebilder, inga bruksanvisningar för hur man flyger trike över fjällen. Vad skulle turbulensen kring fjällmassiven göra med 400 kilo flygmaskin med vidhängande liten människa?

– Det var otäckt som fan, och jag höll mig i utkanten.

Så är det. Roine Magnusson gör saker med trike och kamera som ingen gjort förut, men han är inte någon
macho, och han är ganska ofta rädd. Han längtar inte efter adrenalinkickar, han längtar efter bilder. Triken är ett verktyg och han är en fotograf som flyger, inte en flygare som fotograferar.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.