Det särskilda skyddsområdet för fåglar, SPA (Special Protection Area), måste utvidgas skrev miljökommissionär Margot Wallström i ett motiverat yttrande från kommissionen i december. Den planerade östliga dragningen av Botniabanan vid infarten till Umeå riskerade att hamna innanför gränserna på det utvidgade fågelskyddsområdet.

Som svar på tal gav regeringen i slutet av januari besked om att man anmäler ytterligare 42 områden till skydd enligt EU:s fågeldirektiv, däribland delar av Umeälvens delta.

– Det visar att EU tar frågan på allvar. För EU är en bit räls ingenting i jämförelse med ett av norra Europas mest värdefulla fågelskyddsområden, säger Per Hansson, ordförande i Västerbottens Ornitologiska Förening.

En av huvudfigurerna bakom den senaste tidens utveckling är Per Bernhardtson, ordförande i Umeälvens delta- och skärgårdsförening.

– Frågan är för stor för att styras av kommunalt småskaligt tänkande. Jag sa för tre-fyra år sedan att det blir fåglarna som kommer att avgöra det här. Då skrattade man både länge och väl. Nu är vi snart där, säger Bernhardtson.

– De kan inte godkänna banan som den ser ut. Om regeringen gör det kommer EU-kommissionen att dra Sverige inför EG-domstolen. Det vill man nog inte riskera, fortsätter Bernhardtson.

Han säger att det är först nu som lokala politiker och länsstyrelsen börjat inse ärendets vikt.

Deltaområdet ligger nu under snö. Runt 10 april brukar de första tranorna och gässen landa. På Umedeltat har man funnit 267 arter, varav 125 som häckar. I vinter har man restaurerat 25 hektar mark eller, som ornitologerna uttrycker det: ”skruvat klockan tillbaka till 50-talet.”

– Det är en av de viktigaste rastplatserna i norra Europa. Vi vet att upp till 10-15 procent av många nordliga våtmarksfåglars populationer stannar här på sin väg norrut, säger Ulf Skyllberg, VOF.

– Umedeltat är en oas. Söderut finns 60 mil barrskog. Det är här de ska samla krafter. Att förstöra Umedeltat vore förödande för många nordliga arters häckningsframgång, säger Skyllberg.

Umeälvens delta är enligt EU-kommissionens yttrande en rastplats av global betydelse för storskrake och av europeisk betydelse även för bland andra kricka och sädgås. Därför ser kommissionen deltat som ett av de mest lämpade områdena för särskilt skydd enligt fågeldirektivet. Genom att området ännu inte är skyddat, trots tidigare påstötningar från EU i ärendet, bryter Sverige mot direktivet och riskerar att dras inför EG-domstolen.

– Nu förväntar sig SNF också att den föreslagna dragningen av Botniabanan genom de skyddsvärda områdena ändras så att det nya skyddsområdet kan behålla sin bevarandestatus, säger SNFs naturvårdschef Klas Hjelm.

Men Banverkets projektledare anser att järnvägen fortfarande kan byggas.

– Det förslag som regeringen har lagt innebär att Botniabanan ligger utanför det skyddade området. Slutsatsen blir att det ska hanteras i regeringens tillåtlighetsprövning och att vi måste se till de naturvärden som finns och hur de påverkas, oavsett skydd eller inte, säger Peter Törnkvist, projektledare för Botniabanan på Banverket.

Enligt Kommissionen ska dock även den del av området där Botniabanan är planerad att gå skyddas. Man påpekar också att alla områden som uppfyller kriterierna för skydd är skyddade enligt habitatdirektivet, oavsett om de faktiskt skyddats av en medlemsstat eller inte.

– Ett projekt som på ett betydande sätt påverkar området kan enligt habitatdirektivet bara accepteras om alternativa lösningar saknas eller om det finns andra ”tvingande orsaker av väsentligt allmänintresse”. I det här fallet finns alternativ, flera andra sträckningar har utretts. Regeringen bör begära ett förhandsavgörande från EG-domstolen innan beslut fattas i tillåtlighetsfrågan, kommenterar SNF:s miljöjurist Gunilla Högberg-Björk.

– Man kan faktiskt dra järnvägen i närheten utan att skada fågellivet, men det har gått politisk prestige i frågan, säger Per Hansson.

Regeringen har inte meddelat när besked om banans dragning ska lämnas.

Anders Friström & Anders Boström

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.