Varje dag läggs tre mjölkgårdar ner i Sverige, alltså mer än tusen om året. Med dem försvinner tiotusentals betande kor och ungdjur från det som lite anonymt brukar kallas mellanbygder. I praktiken är det värdefulla kulturmarker ibland annat Västergötland, Östergötland, Småland och längs Norrlands älvdalar. Under tusen år har ängar och hagar där varit en viktig del av odlingslandskapets mosaik. När de nu lämnas att växa igen försvinner växter. Och många djur.

– Gårdar som läggs ned är i dag det största hotet mot många fåglar, säger Lars Lindell som är ordförande för Sveriges ornitologiska förening.

I Sverige finns 245 häckande fågelarter. Av dem lever cirka 60 i odlingslandskapet. Ofta är det just mosaiken som gör att de trivs och rent av överlever. Lite öppet vatten, en dikesren att lägga ägg i och en äng eller åker att hitta frö och insekter i.

– Nu håller pusslet i landskapet på att få för stora bitar, säger Lars Lindell

Förutom att gårdar har lagts ner, har odlingslandskapet möblerats om kraftigt under 1900-talet. Öppna diken, murar och åkerholmar har försvunnit. Under samma tid har antalet fåglar dalat långsamt, men under de senaste tio åren har förändringen varit dramatisk. Forskarna talar om en tröskeleffekt. Många av våra vanligaste fåglar är inte längre vanliga. Staren minskar, liksom tofsvipan, ladusvalan och sånglärkan. Och göken.

– Kan du tänka dig en vår utan göken, undrar Lars Lindell.

– Fåglar är ju så mycket mer än fåglar. De är också en stor del av vår kultur. Alla har vi sjungit om lärkan som drillar högt i skyn och känt att det är själva vårens signal.

Varje år går 500 ornitologer på sin fritid ut i markerna och räknar fåglar i rutor som är spridda över hela landet. Det är resultatet från dessa räkningar tillsammans med data från Ottenby fågelstation och olika forskarrapporter som nu signalerar försämringen för jordbrukets fåglar.

Inte bara landskapet, utan även själva driften av jordbruken påverkar fåglarna. I dag slås vallarna tidigt på försommaren för att bli näringsrikt ensilagefoder. Gräset har då inte hunnit sätta frö som det gjorde på höskördens tid och det drabbar fröätare som till exempel hämplingen.

Få böcker har haft sådan kraft som Tyst vår som kom 1962. Insektsforskaren Rachel Carson larmade att fåglar låg döda i drivor bredvid åkrar där de pickat i sig kvicksilverbetat utsäde. Det blev startsignalen för miljörörelsen och en varning om att de ekologiska systemen kan rubbas av okunskap. Men problemen lever kvar, menar Lars Lindell.

– Fast i dag dör fåglarna inte lika tydligt.

Fåglarna har flera kritiska ögonblick i sin livscykel. Ett är precis när de kläcks och då en del fågelungar behöver äta småkryp för att överleva. Ett annat är när de ska lägga ägg och behöver bra platser. På hösten måste de hinna äta upp sig och lagra fett för att klara en flytt eller en kall vinter. Det är ett problem för många fåglar i dag när bönderna så snabbt plöjer ner stubbåkrar med värdefull spillsäd.

Jan Eksvärd är miljöexpert på LRF, Lantbrukarnas riksförbund. Han är också oroad över fåglarnas framtid i jordbrukslandskapet.

– Vi måste sätta oss ner och analysera. Det är inte så att inget är gjort, men flera rapporter visar att det som gjorts inte räckt. Han har tagit kontakt med ornitologerna för att resonera om vad som behöver göras för att ändra på utvecklingen, både när det gäller bondens praktiska brukande och hur pengarna från EU bäst kan göra nytta för fåglarna.

Just nu diskuteras hur EU-bidragen till jordbruket ska fördelas. I dag går 90 procent som ersättning till det bonden producerar, medan bara tio procent går till miljö- och landsbygdsutveckling. Men bönder som producerar biologisk mångfald och underbara strövmarker ska ha betalt på samma sätt som de som producerar vete och mjölk, tycker SNF och vill därför öka ersättningen till miljö- och landsbygdsutvecklingen.

Samtidigt växer ett annat hot mot de svenska fågelmarkerna. Allt oftare hamnar utländskt kött i våra stekgrytor. Det gör Jan Eksvärd på LRF upprörd:

– Vi köper billig importerad mat och skiter i miljökonsekvenserna. Svenska bönder kan bara inte konkurrera med priser från Sydamerika.

Och Gun Rudquist, jordbruksansvarig på SNF håller med.

– Konsumenten måste veta att valet inte bara står mellan de olika köttbitarna i butiken utan också vilket svenskt landskap vi vill ströva i på semestern.

Just konsumenternas ansvar har SNF i Gävleborg tagit fasta på. Länsförbundet samarbetar med tio gårdar där lantbrukare och vanliga konsumenter kan mötas och diskutera biologisk mångfald. Tillsammans vandrar de över fälten och slår ängar. Budskapet är glasklart.

– Vi måste köpa svenskt. Det är enda chansen för det småskaliga jordbruket i våra bygder att leva kvar. Och det är enda chansen för fåglarna, säger Per-Olof Erickson, länsordförande för SNF i Gävleborg.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.