Energiomställningen är en av regering­ens sämsta grenar. Det har också eu sett. eu försöker nu med ordförandelandet Danmark i spetsen lotsa igenom ett direktiv för effektivare energianvändning, där även bostäder ingår. Men Sverige obstruerar. Den svenska regeringen har en besynnerlig syn på energieffektivisering i allmänhet och på bostäder i synnerhet.

Regeringen tycks tro att energianvändningen är direkt kopplad till den ekonomiska tillväxten. Men det är ingen naturlag. Den svenska tillväxtkurvan har sedan början på 90-talet haft en tydlig stegring medan energianvändningen legat i princip på oförändrad nivå.

Regeringen tycks trixa med korten av rädsla för en minskad energianvändning. eus mål om ökad energieffektivisering med 20 procent till 2020 leder i den svenska tolkningen till att Sverige i stället kan öka energianvändningen med tjugo­talet terawattimmar vid normal tillväxttakt. Enligt den plan som Energimyndigheten skickade till eu är Sverige det eu-land som ska öka energianvändningen mest till 2020!

När det gäller boendet försöker regeringen dribbla på likartat sätt. eu har beslutat att hus som byggs 2020 skall förbruka »nära noll« kilowattimmar per år. Ett ambitiöst mål. I remissunderlaget från näringsdepartementet står det att Sveriges nya byggnormer, där förbrukningen per kvadratmeter får vara 90-130 kWh (kilowattimmar) per år, är att betrakta som »nära noll«. Nära hundra kWh har i regering­ens tolkning blivit »nära noll«. Denna falska matematik är upprörarande och dålig för Sverige. Det tycker även bygg­industrin. Svenska företag bygger i många fall mycket smartare hus är byggnormen kräver. Och flera kommuner har egna byggnormer som bara accepterar ungefär hälften så mycket energianvändning som rikets byggnorm. Så vad är problemet, bostadsminister Stefan Attefall?

Bostadsministern tycks hellre vilja bygga snabbt och dåligt än snabbt och hållbart. Han tror nämligen att vassare byggnormer gör husen dyrare och att bygget tar längre tid. Det är istället det faktum att kommunerna har olika byggnormer som kostar pengar, inte nivån i sig. Så om Stefan Attefall bestämde sig för att byggnormen skall vara cirka 50 kWh per kvadratmeter, vilket exempelvis Stockholm redan har, så skulle det inte bli dyrare att bygga utan tvärtom billigare för de boende i flera generationer framåt. Centern försöker få till en skärpning men både M och FP är passiva. Stefan Attefall och KD står på helt fel sida.

En stor majoritet av remissinstanserna tycker i likhet med Naturskyddsföreningen att byggnormerna måste skärpas rejält om vi inte skall sitta fast i »energitörstiga« hus i framtiden.

Bostadssektorn står för 38 procent av all energianvändning. Enligt Effektiviseringsutredningen (sou 2008:25) går det att minska energianvändningen i bostadssektorn med 23 procent fram till 2016. 58 procent av all el som produceras går till boendet och en betydande del av den elen går till direktverkande elvärme (20 TWh).

Detta systemfel skapar problem för näringslivet eftersom elpriserna stiger när landets många elradiatorer går varma och det är som kallast ute. Det vore en välgärning för näringslivet och de drabbade husägarna om dessa hus kunde konverteras så att stora mängder el kunde frigöras för att snabbare avveckla en reaktor.

Regeringen borde hjälpa de boende att minska sin energikostnad och miljöbelastning. Energiminister Anna-Karin Hatts beslut om timmätning är en bra början. Då blir det mer lönsamt att vara energismart. Energideklarationerna är i dag en papperstiger och skulle kunna vara en oerhörd hjälp om de genomfördes enligt Naturskyddsföreningens förslag som presenteras längre fram i tidningen. Endast en elräkning och bara rörligt pris är andra åtgärder för att öka konsumentmakten.

Men det är en skamfläck att vi har en bostadsminister som inte vill bygga energismart när vi vet att energipriserna kommer att gå upp och att husen kommer att stå i över hundra år.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.