Ripbär

Ripbärens granna färgprakt brukar drabba höstfjällvandraren. Den mörkröda färgen lyser upp fjällheden på sitt alldeles särskilda sätt. Blommorna är små vita urnor och tidigt ute bland fjällets blommor på försommaren. Bären är först gröna, sedan röda och sist glänsande blåsvarta. Ripbärets skönhetsvärde är stort, men det krassa ekonomiska litet. Retzius skrev 1806 att man ”ingen annan nytta känner, än att dess Bär är en angenäm föda för Snöripor.”

Smörbollar

Daldockor, ängsbulle eller laxblomster. Kärt barn har många namn och författaren Sten Selander fångar dem som små personligheter: ”Daldockorna som med sina glada ljusgula blomknyten kan myllra uppför fjällsidorna ? som en oändlig skolklass av linhåriga småungar.”

Blommorna har en svag väldoft av högsommar och har börjat bli en populär bekantskap i trädgårdarnas rabatter.

Nordisk stormhatt

Giftig, riktigt giftig är den nordiska stormhatten.

Det latinska namnet ger en vink om kraften i denna växt. Att den kan döda vargar, då lycoctonum betyder just vargmord. Förr gjorde man pulver av roten och tog kål på flugor och ohyra som fanns på väggar och kreatur.

Denna resliga blomma som kan bli två meter hög trivs med andra ståtliga vänner som smörbollen på högörtsängen, och de sällskapar även i trädgårdsrabatten.

Fjällgentiana

Det finns inget så blått i fjällen som fjällgentianan. Den försätter åskådaren i största beundran och hänryckning, som Linné uttryckte det. Ändå är den lätt att missa eftersom den bara har blommorna fullt utslagna i soligt väder. När ett moln drar förbi kan blomman snabbt slå ihop och bli osynlig.

Fjällsippa

Bladen hos fjällsippan ser ut som ekblad i miniatyr. Därför gav Linné dem det poetiska latinska namnet dryas, efter dryaderna, gudarna som bodde uppe i ekar.

Fjällsippan är så vanlig på kalkrika marker i högfjällen att den givit upphov till beteckningen dryashed. Fjällsippan var en ivrig invandrare och en av de första som stod på tröskeln till Sverige efter det att inlandsisen smält.

Rosenrot

Den klänger i täta tuvor på fjällets klippor, denna överlevnadsblomma. Blomman är vackert gul, men det mest intressanta är roten. Torkad kallas den Nordens ginseng och den sägs kunna mildra baksmälla, minska stress och öka lusten. Eskimåerna kokar den som grönsak och får i sig sällsynt c-vitamin och kosmonauterna hade rosenrotspiller med på sina färder för att förbättra minnet. Dessutom luktar den gott och används i parfymer.

Lämmel

Förr i tiden trodde man att lämlarna föddes i molnen och regnade ned över jorden. Än i dag vet ingen riktigt säkert varför det ibland blir lämmelår i fjällen. En grund är förstås honans otroliga fruktsamhet. Hon kan sätta upp mot åtta kullar om året och redan efter tre veckor är döttrarna redo att bli mammor. När de blir för många söker de sig till nya områden och tågar längs jokkar och bäckar. Ett sådant år känns hela fjället som i rörelse. Året därpå är det tomt.

Fjällabb

Den legendariske Erik Rosenberg tar oss med på en vandring in mot fjällheden och möter en mörk figur: ”Någonting halvt tärna, halvt falk kommer farande med lätta, böljande vingslag, svänger elegant upp och visar en stjärt som inte kan jämföras med någon annans än – tropikfågelns!” Med sina långa stjärtpennor har den sin alldeles egna elegans.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.