Valfrid Paulsson avled för en tid sedan. Han utnämndes 1967 till Naturvårdsverkets första chef och stannade på sin post som generaldirektör till pensioneringen 1991. Under sina 24 år på posten byggde Valfrid upp ett starkt och respekterat verk som med tyngd drev miljöfrågorna gentemot exploateringsintressena.

Genom miljöskyddslagens tillkomst 1969 fick miljöintresset vassare klor och kunde ställa krav på industrin när det gällde utsläpp till miljön. Genom Naturvårdsverkets och Valfrids arbete under 1970- och 80-talen gjordes mycket viktiga insatser bland annat för att bygga ut vattenreningen i Sveriges kommuner och för att minska nedfallet av försurande utsläpp, ett av de allvarligaste och mest omdiskuterade problemen under den tiden. Många andra viktiga och svåra frågor var också föremål för tuffa debatter.

Valfrid var en trogen deltagare på SNFs höstkonferenser och relationen mellan SNF och Valfrid präglades av både ömsesidigt beroende och ömsesidig kritik. Han var en färgstark chef för sitt verk och var aldrig rädd för att ta strid. Valfrid Paulsson gav miljöfrågorna tyngd och hög status i debatten och hans gärning skapade viktigt skydd för människors hälsa, den biologiska mångfalden i Sverige och miljön i stort i Sverige.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.