Många sportfiskare som är ute efter ”fina” fiskar med fettfena brukar lite i förbigående säga att de randiga ändå är godast på tallriken. Men abborrens rykte som vardagsfisk tar ned dess status en smula. Fakta är att abborren är kul att fiska, är vacker med sina röda fenor och på matbordet fullbordas helhetsupplevelsen.

1. Fisken och platsen

I klara fjällsjöar, i ostkustens ytterskärgård eller längs den öppna västkusten ska du inte leta efter abborre.  Annars finns den i stort sett överallt. Vissa vatten är dock bättre än andra. I en någorlunda näringsrik insjö letar man vid steniga grund eller stränder där småfisk samlas, som i sund och åmynningar. Men det finns abborre på de flesta ställen. Ju längre sommaren skrider desto mer går den i stim och då gäller det att hitta dem. Abborrfiskarens största utmaning är att hitta de goda platserna. Bästa rådet är kanske att fråga folk som känner vattnet.

Hur får man då upp några randiga till stekpannan? Många stunder är den slö och knepig att fånga, men aktivitetsräder kan komma när som helst. Bästa tidpunkterna är morgnar och kvällar.

2. Längst ut på linan

Abborrmete med mask hör främst våren till. Under sommaren går metaren över till småfisk som bete, men här koncentrerar vi oss på spinnfiske. Med båt har du bäst utgångsläge, men vid uddar eller sund med lätt ström och grova stenar på botten och helst också partier med vass eller annan växtlighet i närheten, kan du fiska lika bra från land. Rätt utrustning är ett lätt haspelspö tacklat med antingen en spinnare i 10-gramklassen eller med en jigg – en färgglad och sladdrig gummifisk. Jag är själv hängiven spinnaren, (slipper mjukgjord plast och bly) men jiggen är ofta bättre när det gäller att fiska djupt. 

För fiske på lite djupare bottnar, 4-6 meter, är ett så kallat paternostertackel med jigg rätt medicin.  Det extra sänket får ned betet mot botten.

3. …Och själva linan 

På grundare bottnar, eller om du fiskar med spinnare kan du knyta betet direkt i linan. En tunn flätad lina (ca 0,15 mm) är lättare att få ned på djupet och den ger en bra kontakt med betet. Var uppmärksam på att en flätad lina lätt blir nött i knuten och kan brista. Man kan ha en stump nylonlina längst ut.

ALLRA VIKTIGAST:

Vare sig du fiskar med jigg, som fiskas ryckvis och som då går upp och ned i vattnet, eller med spinnare så gäller två saker:

Tro på det du gör – tänk inte att något är fel, att du har fel bete eller att vädret är fel eller att du hellre borde se på teve.

Håll betet nära botten, några bottennapp då och då är rätt. Det finns undantag då abborren är riktigt i tagen, då den jagar allt som rör sig mellan botten och ytan. Men dessa tillfällen är korta. Troligen är du någon annanstans just då.

Får du ingen abborre, förflytta dig till ett annat ställe. Är kvällen varm har du säkert några fina fiskar med dig till slut. Men kanske behöver du prova en tre-fyra ställen innan det blir resultat. Halvtimmen innan mörkrets inbrott är abborren nästan alltid igång. Då söker den sig gärna in mot land. Också de större fiskarna.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.