Vid fns konferens om biologisk mångfald i Nagoya förra året antogs målet att minst 17 procent av landytan skulle vara naturskyddad till år 2020. Ändå fälls det i Sverige fortfarande biologiskt värdefulla naturskogar i stor skala.

– Vi vill att tjugo procent av skogen nedanför gränsen för fjällnära skog ska skyddas, säger Malin Sahlin, skogshandläggare på Naturskyddsföreningens kansli. I Nagoya landade de på 17 procent. Så mycket värdefull skog återstår inte ens i landet, trots det hugger man värdefulla skogsområden som rimligen borde skyddas. Skogsnäringen måste ta sitt ansvar och åta sig ett frivilligt moratorium för avverkning av skogar med dokumenterat höga naturvärden till dess att dessa kan få ett varaktigt skydd.

Den sneda åldersfördelningen i de svenska skogarna gör att det finns mest av ung och medelålders skog, medan avverkningsmogen och gammal skog är en bristvara. Därför fortsätter skogsbolagen att hugga i de få återstående gammelskogar som finns kvar.

Sedan flera år tillbaka inventerar Naturskyddsföreningens skogsaktiva avverkningshotade skogar i norra och mellersta Sverige. Ibland kommer inventerarna fram för sent, när skogen redan avverkats, och kan bara notera de sällsynta lavar och svampar på gamla lågor som torkar bort i hettan på hyggena. Men ofta hinner de fram i tid och kan dokumentera naturvärden som i bästa fall kan få skogsbolaget i fråga att ställa in avverkningen.

– Vi ser en ökande takt i avverkningarna, säger Malin Sahlin. Under förra årets inventeringar hann vi ofta inte fram ens till områden som var avverkningsanmälda samma år innan skogen var borta. Hänsynen till värdefulla arter och områden är dålig i dagens skogsbruk. Vi får fortfarande göra skogsplanerarnas jobb, de ska kunna hitta de här värdena själva.

I ett område hittade inventerarna över 500 hotade och rödlistade arter som bolaget i fråga missat när de planerat skogen för avverkning. I ett annat fall har ett bolag avverkat delar av en nyckelbiotop.

– Vi vill ha en lagstiftning som förbjuder avverkningar av nyckelbiotoper, säger Malin Sahlin. Skogsbolagen måste också bli bättre på att identifiera dessa själva.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.