I år häckande ingen vild vitryggig hackspett i Sverige. Under häckningstid har det inte heller funnits några stationära ”ursprungliga” fåglar i landet. Däremot har de fåglar som släpptes ut i Värmland år 2005 och deras fyra ungar från förra året funnits kvar i samma område. Det känns som en delseger, men samtidigt väldigt dystert att dessa fåglar inte hann träffa de vitryggar som fanns i landet tidigare.

Det som fortfarande brister är tillgången på bra revir där hackspettarna kan hitta tillräckligt med föda, skalbaggslarver som finns i gamla och döda lövträd. Det behövs större områden med skyddad gammal lövskog och dessutom skulle man på en del håll behöva hugga bort granar som växer in i de ljusa lövskogarna. Tyvärr görs inte detta i tillräcklig utsträckning.

OM SKOGSÄGARNA SKYDDADE mer av de få gamla lövskogar som ännu finns kvar, om granen inte tillåts ta över i lövrika blandskogar och om de nya lövskogar som växer upp förvaltas på ett klokt sätt, då finns det hopp och det hoppet kommer österifrån.

I Finland har man lyckats vända den negativa trenden och har nu snart 100 häckande par (som lägst tio par 1995). Förutom tillskott av fåglar från Ryssland så har man i Finland lagt stor vikt vid restaurering av lövskogar genom att just hugga bort gran.

FRÅN FINLAND HAR DET UNDER hösten kommit rapporter om en invasion av hundratals vitryggar, och några verkar ha tagit sig vidare till Sverige. Nu kommer rapporter om nyligen siktade vitryggar både från Norrbotten, Västerbotten, Ångermanland, Sörmland, Örebro, Värmland och Halland. Dessutom häckade i år tre av paren på Nordens ark. Tillsammans fick de nio ungar.

Rejäla krafttag kring skydd och skötsel i utpekade trakter skulle – tillsammans med utsläppta fåglar och nytt blod österifrån – kunna innebära att den långa negativa trenden för vitryggen äntligen vänder. Men det kommer att krävas mycket vilja och resurser. Naturskyddsföreningens Projekt Vitryggig hackspett arbetar vidare.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.