Den som ska köpa en utombordare i dag har grovt sett fyra olika motortyper att välja på. Här en kort genomgång:

Tvåtaktaren är den äldsta motortypen. Fram till 80-talet fanns den i stort sett i ensamt majestät i svenska vatten. Den är billig, lätt, stark och har fruktansvärt dåliga avgasvärden, 25 procent av bensinen går rakt ut i vattnet.

Många köper den av gammal vana. Eftersom den håller länge ? gångtiden per år är oftast liten ? kommer tvåtaktaren att förgifta våra vatten under många år framöver.

Råd: Om du redan har en tvåtaktare, kör på alkylatbensin och miljöanpassad olja.

Tvåtaktare med direktinsprutnin, även kallad ?lågemissions-tvåtaktare?. En förbättring av den gamla tekniken. Bränslet sprutas in i förbränningsrummet och minskar de så kallade spolningsförlusterna. Enligt SNF:s mätningar (se Sveriges Natur nr 2-00) har dessa betydligt bättre utsläppsnivåer och lägre bränsleförbrukning än med traditionell teknik, men ej riktigt i klass med fyrtaktarna. Släpper ut olja som en gammal tvåtaktare.

Fyrtaktare. Lite mer avancerad konstruktion med kamaxel och ventiler. Standardmotorn i allt med miljökrav, till exempel bilar. Lite tyngre och segare än tvåtaktsvarianterna men drar mindre bränsle och har mycket bättre avgasvärden. Släpper ej ut någon olja.

Fyrtaktare med direktinsprutning. Förgasaren är ersatt av elektronisk insprutning. Ger fin gång och kan ge lite bättre avgasvärden.

Ingen av de olika motortyperna som presenteras här skulle klara de miljökrav som ställs på bilmotorer. Det är därför nästan vansinnigt att inte gå hela vägen och kombinera fyrtaktarna med katalysator, som på en bil. Merkostnaden skulle bli minimal och vi skulle ha ett riktigt vettigt alternativ.

Gnäll på leverantören

Valet är egentligen enkelt. Köp en fyrtaktare och gnäll på leverantören för att den inte finns med katalysator.

Det finns dock skäl att inte göra så. Här är några argument för och emot.

”En fyrtaktare behöver en massa service och krånglar”.

Både ja och nej. Torbjörn Liljevall på Liljevalls Båt & motor, som arbetat med utombordare sedan femtiotalet, försvarar fyrtaktsmotorn.

– En fyrtaktsmotor är inte på något sätt sämre ur hållbarhetssynpunkt. Den fordrar däremot mer regelbunden service. Olje- och filterbyte krävs, ventiler och kamrem ska justeras. Remmen ska också bytas, som på en bil, oftast efter fem år. Det blir ju lite mer service, men kostar ungefär lika mycket, eftersom en fyrtaktare drar mindre bensin.

”En fyrtaktare är tung”.

Ja och nej igen. Torbjörn Liljevall igen:

– Vi är i början av fyrtaktsepoken. Det finns i dag lätta och fina fyrtaktare i de mindre klasserna. Problemet är mellanklassen, där man fram till nu burit omkring på motorerna. En 15-hästars tvåtaktare väger 36 kilo. Den går ju an att balansera i en liten båt, men med en 45 kilos fyrtaktare blir det värre. I de större klasserna spelar det mindre roll, där använder man ändå alltid kran.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.