Samtidigt får landets kommuner över fem miljarder i bidrag till ekologisk omställning. Så mycket pengar har staten aldrig förr spenderat på en miljösatsning – om det nu är en miljösatsning. I miljöministerns retorik blev miljarderna mot slutet av mandatperioden snarare en grön jobbsatsning. Men även om så är fallet är paketet ett stort steg framåt, jämfört med exempelvis ytterligare några mil onödiga motorvägar. Framför allt är det ett hoppfullt tecken på ett nytt synsätt. En satsning på miljön förs inte fram som en kostnad, som vi alltid tidigare fått höra, utan som en investering och en strategi för fler jobb.

SNFs granskning av bidragen visar att mycket litet har satsats på ny teknik. En hel del pengar har gått till projekt som sannolikt hade genomförts även utan bidrag, antingen för att de är lönsamma eller för att det är åtgärder som krävs enligt lag. Sådana barnsjukdomar kan man ha visst överseende med. Allvarligare är att bidrag till miljöåtgärder riskerar att urholka en av miljöpolitikens grundpelare – principen att förorenaren ska betala. Det är en rättvis princip som stimulerar till ny teknik och ger stabila spelregler. Att betala förorenare för att de ska sluta förorena är bakvänt och riskabelt. Det riskerar att skapa bidragsberoende och att snedvrida konkurrensen mellan företag.

Fem miljarder är mycket pengar, men det är småslantar i jämförelse med de belopp som investeras enligt de spelregler som bestäms av lagar och skatter. Om inte dessa långsiktiga spelregler förändras kommer bidragen därför bara att ge tillfälliga effekter. Stödet till ekologisk omställning måste alltså vila på en grund av beprövad miljöpolitik, med väl fungerande miljöövervakning, skärpt lagstiftning och högre miljöskatter. På det området hände tyvärr mycket lite positivt under den mandatperiod som nu är slut. Under de närmaste åren krävs kraftfulla och långsiktiga beslut för bland annat en ny jordbrukspolitik, ny energi – och trafikbeskattning och för skydd av hotade arter och värdefull natur. En nystart på det området kan vara att göra allvar av de idéer om skatteväxling som alla partier sagt sig ställa upp på, i princip. Sänk skatten för hushåll och företag med hjälp av pengar från höjda miljöskatter. Då skulle alla kunna ställa upp på principen ”förorenaren betalar” även i praktiken, via skattsedeln och när vi handlar, utan att det går ut över företagens konkurrenskraft eller det enskilda hushållets ekonomi.

Som ett komplement till en kraftfull och långsiktig miljöpolitik, byggd på lagstiftning och miljöskatter, försvarar bidragen till ekologisk omställning sin plats. Den nya regeringen bör fullfölja miljöstödsprogrammet. Men programmet måste styras upp och kontrollen över hur pengarna används måste skärpas. De ska främst satsas inom områden där det inte går att få till stånd miljöförbättrande investeringar på annat sätt. För att undvika nya misstag bör man göra en rejäl utvärdering innan nya bidrag beviljas. En fråga som regeringen bör ställa sig i det sammanhanget är varför åtgärder för att skydda den biologiska mångfalden hamnat på undantag i bidragsflödet.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.