PARTIKLARNA SOM DU SER sväva i solstrimman från fönstret lägger sig så småningom på golvet, på hyllor, möbler och andra ytor. I vrårna samlas de ihop till dammtussar. Dammet är en härlig blandning av sådant som hår och hudflagor, virus, bakterier, pollen, mögel, kvalster, sot, aska, jord­partiklar, textilfibrer och matrester.

– Dammet innehåller en provkarta av de kemikalier som finns i hemmiljön. Vi kan sedan andas in dammet, få i oss det via maten – vilket är vanligast – eller genom att det landar på vår hud, där fettlösliga kemikalier kan tas upp, säger Andreas Prevodnik, kemikaliehandläggare på Naturskyddsföreningens kansli.

Våra hem är fyllda med potentiellt farliga kemikalier, inte bara det uppenbara som hushållskemikalier och kosmetika, utan också dolt i byggmaterial, färger, inredning, möbler och elektronik. Vi för också med oss kemikalier in i hemmet utifrån, med partiklar som fastnar i hår, kläder och skor eller med luften som kommer in genom ventilationen. Det finns ingen fredad vrå för dessa ämnen.

Vi tillbringar numera merparten av vår tid inomhus. I den torra stillastående inneluften, utan solens UV-ljus, bryts inte kemikalierna ner lika lätt som ute. Därför kan halterna av olika miljöfarliga kemikalier i luften vara många gånger högre inne än ute. Sannolikt påverkas vi mer av de kemikalier som vi exponeras för inomhus än av dem som finns ute i miljön.

Små barn tillbringar mest tid inomhus, är mer på golvet och stoppar gärna saker i munnen. Det gör att de får i sig mer damm än vuxna. De är också känsligare för kemikalieexponering.

Naturskyddsföreningens samarbetspartners i tolv länder, sex i Nord och sex i Syd, har dammsugit sovrum med dammsugare av samma modell. Filtren från dammsugarna har sedan skickats in för analys på ett labb här i Sverige.

De kemikalier som undersökts i dammstudien, är:

– olika former av bromerade flamskyddsmedel (PBDE)

– ftalater

– nonylfenoler

– perflourerade ämnen

– bisfenol A

– metylkvicksilver

– metalliskt kvicksilver

– bly

– kadmium

PCB, parabener och tre olika bekämpningsmedel undersöktes också men påträffades inte i mätbara halter.

– Oss veterligen finns ingen dammstudie med större global täckning än denna som Naturskyddsföreningen gjort, där alla prover dessutom insamlats och analyserats med samma metod, säger Andreas Prevodnik.

Provresultaten från de olika länderna är rätt varierande, med provet från Filippinerna som undantag, där är mätvärdena genomgående höga. Nu är det bara ett prov från varje land, och vi vet inte om de är typiska för kemikaliesituationen i respektive land, men det går ändå att göra intressanta fynd i materialet.

Bly är en tungmetall som återfinns i höga halter i proverna från Kenya och Tanzania. Det kan tänkas komma från blyhaltig färg, vilket är vanligt i dessa länder. Blyad bensin har fasats ut tidigare och kan inte längre vara orsaken.

Halterna av metylkvicksilver är överlag låga i proverna. Det svenska provet utgör ett undantag. Det är taget i en lägenhet i Hammarby sjöstad i Stockholm, där stora schaktningsarbeten i närheten sannolikt rört upp gamla kvicksilverhaltiga sediment. En tidigare studie som föreningen gjort av hårprover gav däremot en tydlig bild, med högst halter i hår från personer i utvecklingsländer. Metylkvicksilver får vi främst i oss genom att äta fisk, det är uppenbarligen inte lika vanligt i hushållsdamm.

Kadmiumproverna visar ingen tydlig tendens. Proverna från Filippinerna och Tyskland uppvisar de högsta värdena. Studier från Hong Kong och Tyskland antyder att närhet till trafik­leder, smältverk eller sopförbränning kan leda till förhöjda kadmiumhalter i hushållsdammet, liksom kadmiumhaltig färg. Till exponeringen från dammet ska läggas den större exponering som vi får i oss via maten.

Provet från Filippinerna uppvisar också väldigt höga värden för det hormonpåverkande ämnet bisfenol A, som är en beståndsdel i karbonatplast och epoxihartser. Även om endast en procent av vårt intag av bisfenol kommer från damm, är ändå halten i detta prov alarmerande högt. Provet är taget i en barnkammare där tre barn bor.

Det filippinska provet innehöll även de högsta värdena för olika bromerade flamskyddsmedel (PBDE). Flera av dem i halter som överstiger de högsta uppmätta värdena i tidigare forskarstudier. För många av dessa ämnen saknas gränsvärden varför det är svårt att utvärdera hälsoriskerna med flamskyddsmedel i dammet. Flera typer av PBDE som är förbjudna enligt Stockholmskonventionen, FNs konvention om särskilt farliga kemikalier, finns med i proverna, även från länder i Europa.

– I det filippinska rummet finns en dator med skrivare, de är som regel flamskyddade. Tänkbart är också att gosedjuren och textilierna i barnkammaren flamskyddats. I USA finns det till och med lagkrav på flamskyddade barnpyjamas, kanske är det likadant i Filippinerna, säger Ylva Grudd, kemikaliehandläggare på Naturskyddsföreningens kansli.

Samma prov har också högst halter av ftalater, som bland annat finns som mjukgörare i plastleksakerna i leklådan, i vinyltapeterna och i pvc-golvet. Ftalater är en ämnesgrupp som kontinuerligt läcker ut från plasterna i våra hem. Utomhus bryts de snabbt ned, men inne blir de kvar länge, de tyngre varianterna ansamlas i dammet, medan de lättare svävar i luften.

Högst halter av nonylfenoler finns i proverna från Belgien, Sydafrika och Filippinerna. Nonylfenoler används i billiga rengöringsmedel och inom textil­industrin. Mätvärdet från Belgien är anmärkningsvärt med tanke på att ämnet är förbjudet att använda inom EU. Det kan tänkas komma från importerade rengöringsmedel eller från textilfibrer som lossnat och hamnat i dammet.

Halterna av perfluorerade ämnen från länderna i Syd är låga. Ämnena har av kostnadsskäl inte mätts i de europeiska proverna, förutom i Sverige.

För att bedöma hur farliga olika kemiska ämnen är för vår hälsa fastställer myndigheter något som kallas TDI, vilket står för tolerabelt dagligt intag. Om exponeringen ligger under TDI så ska det inte vara någon fara för hälsan, förutsatt att gränsvärdena är korrekt satta. Därför jämförs i studien den dagliga exponeringen från damm (uträknat som mängden damm en person får i sig per dag gånger koncentrationen av de olika ämnena i dammet) med fastställda TDI-värden. Resultatet blev att inget enskilt ämne överskred TDI.

Problemet är bara att ämnena samverkar så att två eller fler ämnen som var för sig ligger under den fastställda skadliga nivån tillsammans kan komma upp i halter som ger hälso­risker. Det kallas för cocktail-effekten.

– Om man exempelvis tar en sju månaders baby som väger sju kilo och just har börjat krypa så överstiger den sammanlagda exponeringen för fyra ftalater (DEHP, DBP, BBP och DINP) det tolerabla dagliga intaget både i Filippinerna och Tjeckien, säger David Gunnarsson, kemikaliehandläggare vid Naturskyddsföreningens Bra miljöval-kontor. (Se diagram.)

Enligt vanlig riskbedömning är exponeringen för dessa ftalater ofarlig eftersom de var för sig understiger TDI.

– Detta är dock ett föråldrat och oveten­skapligt sätt att bedöma den cocktail av kemikalier som vi numera omges av, säger David Gunnarsson. Det är välkänt att hormonstörande ämnen, dit ftalaterna hör, samverkar med varandra och detta måste man börja ta hänsyn till. Trots att vi bara slagit ihop fyra ftalater (det finns ju fler) och tittat på en enda exponeringskälla (damm) överskrids gränsvärdena. Dess­utom kan man anta att barn i den åldern utsätts för minst lika mycket till av dessa fyra ämnen från andra exponeringskällor. I fallet med Filippinerna innehåller dammet även höga halter av bromerade flamskyddsmedel, även de kemikalier som stör det manliga hormonsystemet och kan förmodas bidra till cocktail-effekten.

Förutom att de flesta av de undersökta ämnena är giftiga, reproduktionsstörande eller cancerframkallande är de också i många fall hormonstörande. Det innebär att de griper in i olika hormonella system och kan påverka dem vid de superlåga nivåer som hormoner verkar vid i våra kroppar, långt under de säkra nivåer som de vanliga riskbedömningarna arbetar med.

Läs mer om dammstudien på Naturskyddsföreningens hemsida under natur och miljö/miljögifter.

Hälsoriskerna med de olika ämnena beskrevs mer i Sveriges Natur nr 1/2011.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.