– De svenska bönderna har inte sett någon nytta med GMO, utan bara marknadsrisker, säger Jan Eksvärd, handläggare på LRF.

I Sverige finns i dag ingen efterfrågan på genmodifierade livsmedel, och därmed inte heller på genmodifierade grödor. Intresset har rentav minskat: enligt undersökningar bland LRFs medlemmar kunde förra året tjugo procent tänka sig använda GMO-utsäde, i år var siffran knappt elva procent.

Gentekniken är en ganska liten del av växtförädlingsföretaget Svalöf Weibulls verksamhet. Svalöf Weibulls stora GMO-marknad ligger istället i Kanada. Klimatet där kan i någon mån liknas vid det svenska, men jordbruket är mer storskaligt och svårigheterna är andra. De kanadensiska bönderna är betydligt mer entusiastiska till genmodifierade grödor än vad svenska och europeiska bönder är. Och pengarna från GMO-försäljningen i Kanada går till förädling av sorter för den olönsamma svenska marknaden. LRFs Jan Eksvärd bekräftar sambandet:

– Vi är beroende av GMO för att kunna erbjuda de svenska bönderna konventionella grödor.

Och det finns de som menar att vi behöver genmodifierade grödor i Sverige. Något drastiskt måste till om det över huvud taget ska finnas något jordbruk norr om Uppsala. Med EU och globalisering krävs rationella och storskaliga metoder för att nå lönsamhet. Men i Norrland – världens nordligaste jordbruk – är det svårt. Små åkrar, mager jord och kort odlingssäsong som naggas av frostnätter i bägge ändar.

Idag betalar staten och jordbruksnäringen varje år tre miljoner kronor för att bondekooperationens utsädesföretag Svalöf Weibull ska ta fram sorter för norrländska förhållanden. Företaget satsar ytterligare två miljoner. På rent kommersiella grunder skulle inga av dessa grödor komma fram.

– Den dag staten slutar betala kommer inte heller företagen att fortsätta, säger Magnus Halling, chef för Lantmännen inom norrlandsböndernas NNP.

– Klimatförändringar eller genteknik är vad vi måste hoppas på för att rädda kvar jordbruket i Norrland. Vi måste lära oss jobba med den här tekniken.

Frosttålighet är en egenskap där genteknik kan vara nyckeln. Det händer att kornskörden blir förstörd av frost i augusti. Vill man flytta odlingsgränsen norrut menar Magnus Halling liksom många andra att riskerna med att använda GMO-teknik är mindre än med traditionell växtförädling, eftersom man kan plocka ut just det anlag man vill ha. Om sedan genen hämtas från fisk eller växt har ingen betydelse.

– Jag ser inget etiskt fel i det, det är ju egenskapen man vill åt.

– Det går inte säga generellt att det är osäkert eller säkert med genteknik respektive traditionell förädling, säger Kristina Glimelius, professor i växtförädling på Lantbruksuniversitetet i Uppsala. Det hänger mycket på vilka egenskaper man har förändrat och vad det skulle innebära om de spreds.

– Den första generationen av genmodifierade växter är ostabila, oförutsägbara och potentiellt farliga från ekologisk och hälsomässig synpunkt, säger Terje Traavik, professor i virologi vid universitetet i Tromsö och vetenskaplig ledare för det norska institutet för genekologi.

– Ett världsomspännande moratorium – tillfälligt stopp – bör omedelbart införas på kommersiell användning. De facto håller detta på att ske eftersom användarna, och därmed marknaden, vänder ryggen åt dem.

Gentekniken började användas i växtförädlingen för tio år sedan, och har egentligen bara använts i kommersiell skala under fem-sju år. De GMO vi sett hittills är de första, trevande försöken. Tre fjärdedelar av de genmodifierade grödor som odlas idag har fått en gen för motståndskraft mot bekämpningsmedel. I stort sett är resten grödor med en extra gen som gör att de kan producera eget insektsgift till skydd mot skadeinsekter.

– Herbicidtoleranta växter var bland de första produkterna, säger Paul Tenning, chef för GMO-produktutvecklingen på Novartis Seeds. Det var lätt att jobba med på labbet, lätt att ta fram, och lätt att ta reda på om genen ”fastnat” genom att bara spruta på Roundup.

Men nu är det dags för en andra generation GMO, som bönder och konsumenter äntligen ska förstå att uppskatta. Nu är det dags att förändra själva innehållet i växterna och ändra på protein- och stärkelsenivåer.

Ett exempel är den svenska stärkelsepotatisen, skräddarsydd att producera råvara för bestrykning av papper. På motsvarande sätt kan man låta oljeväxter producera smörjoljor och olja för tillverkning av nedbrytbar plast.

Opinionen blir inte lika hätsk mot industriprodukter som mot livsmedel, så det är nog här de svenska böndernas intresse kan väckas. Både Roland Lyhagen på Svalöf Weibull och Paul Tenning på svenska Novartis Seeds tycker sig se ett intresse för deras genmodifierade produkter bland bönderna. Stärkelsepotatisen i Svalöf Weibulls fall; sockerbetor när det gäller Novartis.

Ytterligare en representant för andra generationens GMO är en rissort som fått en extra gen för att producera A-vitamin. Riset ska enligt vad som utlovats distribueras gratis till fattiga bönder i tredje världen, för att råda bot på A-vitaminbrist som i förlängningen kan leda till blindhet.

Man kanske kommer att kunna påverka järninnehållet i ris, vi skulle kunna få glutenfritt vete för glutenintoleranta, det går att tillverka koleravaccin i bananer eller kanske ett vaccin mot HIV i någon gröda som Afrikas befolkning lever av.

– Vi får problem att föda de två miljarder människor till som kommer att finnas år 2025, säger Carl-Gustaf Tornström, rådgivare på SAREKs forskningsavdelning. Gentekniken utgör en möjlighet till genvägar för vad vi annars skulle göra ändå.

Men kritikerna håller inte med. Det är fördelningen av maten som är problemet, inte mängden.

I u-länderna ersätter de genmodifierade grödorna lokalt anpassade, traditionella sorter. Dessa utgör en genbank som kan rymma värdefulla egenskaper för framtida växtförädling. En bred genetisk bas är viktig som försäkring mot sjukdomar och andra yttre hot, som kulturhistoria och som ett värde i sig.

Företagen forskar också på att få andra växter att producera exempelvis palmolja, vanilj, kakaosmör och kokosolja. Det skulle kunna få svåra konsekvenser för jordbrukare och minskade exportinkomster för de u-länder som idag försörjer sig på att odla dessa grödor.

– Vi måste få GMO-debatten att landa, så att konsumenterna ser något positivt med gentekniken, säger Magnus Halling på NNP. När det gäller läkemedel har man klarat den debatten.

Men när det kommer till maten och jordbruket tycks det känsligare. Allmänheten har just nu väldigt lågt förtroende för livsmedelsproduktionen efter galna kosjukan, dioxin- och PCB-skandaler. Om gentekniken ska ha en chans att vinna acceptans hos allmänheten måste företagen ta människors oro på allvar och bemöta kritiken från konsument- och miljöorganisationer på ett respektfullt sätt.

Men att lära konsumenterna älska tomater som inte ruttnar, snabbväxande lax och grödor som tål bekämpningsmedel blir kanske inte så lätt. Det är inte dirrekt konsumentnyttan som är vägledande för sådana tillämpningar av gentekniken.

– Ibland är jag väldigt pessimistisk, säger Paul Tenning på Novartis. Men i ett tjugoårsperspektiv tror jag att gentekniken kommer att kunna lösa många problem, om än inte alla. Vi forskar fram så att vi har grejer i byrålådan den dag allmänheten accepterar detta.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.