Du skriver böcker och föreläser om gruvboomens baksidor, vad är det som driver dig?

– När jag 2011 började skriva boken ”Smutsiga miljarder” var det en stor gruvboom i Sverige. I mitt jobb som journalist såg jag att det fanns stora baksidor med gruvdriften, och det i mycket större omfattning än vad jag tidigare trott. Det fanns goda skäl att försöka sammanfatta den bilden för att nå ut till de människor som skulle beröras av de nya gruvorna. När jag sen var ute och pratade om boken så var den ständiga frågan ”blir det några jobb av det här då?” Svaret blev boken ”Norrlandsparadoxen.” Att träffa folk som vill ha svar på sina frågor knuffar mig framåt.

Du valde bort att ta emot journalistpriset ”Guldspaden” till förmån för att hålla föredrag hos Naturskyddsföreningen i Umeå, hur kändes det? 

– Det var ett lätt val. Föredraget handlade om gruvor och klimat, en fråga som jag längtat länge efter att få prata om. Det är fullständigt omöjligt att klara klimatmålen utan att på ett genomgripande sätt ändra användningen av metaller i samhället: använda mindre, återvinna mer och samla in uttjänt metall ute i samhället, bygga mer i trä och mindre i stål och betong. Det är sammantaget en mycket stor fråga.

Hur går det att kombinera journalistrollen med ditt engagemang för gruvfrågor?

– Jag arbetar efter samma journalistiska principer både på jobbet och i mitt privata engagemang. Jag gör en allsidig granskning, visar upp de fakta jag hittat och låter alla parter komma till tals. Jag aktar mig noga för att ta ställning till enskilda gruvprojekt. 

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.