SVARET ÄR KANSKE både och. För en svamptur i höstskogen är stövlarna ett snabbt, enkelt och billigt alternativ. De är vattentäta och lättskötta, men kalla att gå i när det är blött och kallt ute. Men stövlarna är tyvärr också täta för fukt inifrån. Fotsvetten kan inte ventileras bort. Sockorna blir till slut ett våtvarmt omslag som i sin tur ger grogrund för skavsår.

Vandringsstöveln Tretorn terräng blev bäst i test i Råd&Rön nr 7/15, med bra testvärden för nötning och slitage. Många av de andra stövlarna i testet innehöll höga halter av PAH, polyaromatiska kolväten, och ftalater. Båda ämnena används som mjukgörare i gummi och kan vara skadliga för människor och miljö.

 Stabila läderkängor är enligt de flesta att föredra för längre vandringar med packning. Lädret andas och formar sig lättare efter foten. Kängorna är stadigare för vristen och bättre uppbyggda i hålfoten. Nackdelen är att lädret måste smörjas regelbundet för att hållas smidigt och vattenavvisande.

Kontinentala fodrade ”alpkängor” har blivit populära även i Sverige, men är väl egentligen bättre i brant och stenig alpterräng och till klättring med stegjärn. För svenska förhållanden kan ofodrade cellgummikängor vara att föredra. Låg vikt, vattentät nederdel och läderskaft utan tjockt foder gör dem lätta att torka om man plurrat. Med tjocksockor i håller du dig varm även på vintern. I dag finns kängor från Lundhags och Jörnkängan att tillgå. De är dyra i inköp, men håller en halv livstid och kan beställas måttanpassade. 

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.