MELLAN 2004 och 2009 tog Svenska artprojektets forskningsfartyg hundratals bottenprover längs Västkusten för att ta reda på vilka djurarter som lever där. På köpet fick man chansen att göra en unik historisk jämförelse, eftersom samma farvatten undersöktes med liknande metoder 1921–1938.

Redan till sjöss förstod artexperterna att stora förändringar skett.

– Många arter hittade vi helt enkelt inte, trots att vi visste precis vad vi letade efter och hade gott om tid och resurser.

Det säger Matthias Obst, forskare på Göteborgs universitet, som nu fått farhågorna bekräftade. Analyser visar att på 54 lokaler, där man i den äldre studien samlade in 607 arter, hittade man sjuttio år senare bara 254 arter. Utifrån denna delmängd av materialet har forskarna gjort en beräkning av helhetsbilden som visar att bara hälften (47,2 procent) av artrikedomen återstår.

Det betyder inte att det finns mindre liv i havet, räknat i kilon eller antal individer. Tvärtom har havet blivit mer näringsrikt och därmed mer produktivt. Men samtidigt som en handfull vanliga arter har blivit ännu mycket vanligare, har ett stort antal redan ovanliga arter blivit ännu mer sällsynta eller försvunnit helt. På lång sikt är det en farlig utveckling, menar Matthias Obst:

– De sällsynta arterna kanske inte är viktiga för de huvudsakliga funktionerna i ekosystemen i dag, men de är en backup inför framtiden. Om det sker stora förändringar i havet som gör att vanliga arter försvinner, kan situationen räddas av att mer sällsynta arter kliver fram och tar över.   

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.