Annons
Högt miljöpris för billig bukett

Högt miljöpris för billig bukett

Tio blandade blommor för en femtiolapp. Röda rosor, gula gerbera, vita nejlikor och orkidéer som kommit hit med lastbil från de holländska blomsterauktionerna. De är fläckfria. Perfekta. Men den kemiskt framdrivna blomman är en industriprodukt som skadar vår miljö och hälsan hos odlarna.

Skribent Ragnhild Larsson/Reportagebörsen

Minsta lilla insekt på den inhandlade rosen får oss att protestera. De japanska och amerikanska konsumenterna som är mest krävande sätter normen.

Förgiftningar, huvudvärk, illamående, hudutslag, cancer, missfall och barn som föds med missbildningar. Det drabbar människor som jobbar i blomsterindustrin, där stora mängder bekämpningsmedel används. Särskilt utsatta är människor i utvecklingsländerna, men också i Holland påverkas miljön och människors hälsa.

Holland är blommornas hemland. Härifrån exporteras flest blommor i världen. Men allt fler utvecklingsländer satsar på snittblomsodling och vår import därifrån ökar. Idag står de för mer än 25 procent av den internationella blomsterhandeln. Exportinkomsterna behövs och människor får arbete. Men är det värt priset?

Efter Holland och Israel exporterar Colombia och Kenya flest blommor. Utländska företag lockas av ett gynnsamt klimat, billig arbetskraft och färre restriktioner mot bekämpningsmedel. Flera av de bekämpningsmedel som är förbjudna i Europa är tillåtna i utvecklingsländerna.

Gifterna som används stannar inte kvar i de stora tälten. De tränger ner i grundvattnet och in i människors kroppar. De arbetar sig upp i näringskedjan. En del kemikalier skadar ozonskiktet. En del dunstar och faller ner som regn eller snö miltals därifrån.

Grundvattennivån sjunker som en följd av den intensiva bevattning som krävs för att odla blommor. Och vatten är en bristvara ur ett globalt perspektiv. I utvecklingsländerna odlas blommor istället för mat.

Sedan 70-talet har grundvattnet i de holländska odlingsregionerna utdömts som olämpligt för dricksvatten. Det beräknas förbli otjänligt i flera generationer.

I Holland finns ett miljömärkningssystem, MPS, sedan 1993. Märkningen fungerar mellan producent och inköpare, inte ut mot konsumenten. Cirka 60 procent av alla odlare i Holland är anslutna och ungefär 500 odlare i 15 andra länder. Odlarna strävar efter att minska användningen av bekämpningsmedel, kväve, fosfor, energi, vatten och avfall. Systemet är anpassat efter de förhållanden som råder i olika länder. I Israel tillåts mer bekämpningsmedel än i Holland, på grund av det varma klimatet som lockar till sig mer insekter. Danmark får använda mer energi på grund av det kalla klimatet.

– MPS handlar mer om att dokumentera vad man gör än att odla miljövänligt, säger Anna-Karin Johansson, som jobbar med rådgivning till yrkesodlare av prydnadsväxter i växthus. Efterlevnaden kontrolleras av en oberoende organisation. Men Hans Muilerman på den holländska miljöorganisationen Stichting Natuur en Milieu är kritisk.

– Miljökraven är låga och kontrollen dålig. Skillnaden mellan vad som händer här och i syd är inte så stor.

I hela Holland finns det bara femton odlare som inte använder bekämpningsmedel. Intresset från konsumenterna är inte stort. Men om de visste mer skulle det öka, säger Hans Muilerman.


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Skribent Ragnhild Larsson/Reportagebörsen
Artikeln publicerades i