I TV-PROGRAMMET Bonde söker fru reser paren i sista avsnittet på kärlekssemester. En av bönderna, Per Martin Svensson, landar mitt i odlingarna på ett vinslott i franska Bordeaux. Han är inte ett dugg imponerad.

– Där var bara vinrankor, vinrankor, vinrankor.

Många har raljerat över hur han kunde sitta i en flott miljö och gnälla över grönskan, men Per Martin menar be¬stämt att denna vinrankeöken tråkade ut honom och att Skånes landskap som han njuter av varje dag är oändligt mycket vackrare.

– Där jag bor ligger slätterna invid de böljande kullarna och naturens färger blandas, säger Per Martin.

Men även det svenska landskapet håller snabbt på att ritas om och blir enformigare och artfattigare, säger Mårten Aronsson som är författare och jobbar med landskapets natur- och kulturvärden.

– Om svenskar kunde se en framtidskarta som visade förlängningen av dag- ens trender skulle de bli förskräckta.

När vi är lediga och vill naturnjuta är vi ofta helt beroende av bondens landskap. De betade strandängarna där vi ställer upp fågelkikaren, hagar där barnen kan lära sig att plocka långa skaft och vi får vår midsommarbukett. Men ett levande jordbrukslandskap behöver svenskar som köper svenskt kött och svensk mjölk från djur som betar. I dag lägger två mjölkgårdar om dagen ner, framför allt i skogslänen. Träden bryter in i beteshagarna och Sverige blir allt slutnare.

Efter kriget var målet att landet skulle vara självförsörjande. Gårdarna blev större, liksom fälten. Tidens modeord var produktion. Under 90-talet började jordbruket ställas om till mer stöd åt kulturvärden och öppna odlings¬landskap, för skönhetens skull, men också för att rädda blommor, insekter och fåglar som annars försvinner. I dag återfinns nästan hälften av alla hotade arter i odlingslandskapet. Många jordbruksfåglar har minskat dramatiskt.

VISSERLIGEN ÄTER VI svenskar mer och mer kött, mycket mer än andra européer, men det kött vi fyller på med är danskt, tyskt, irländskt och brasilianskt. Sverige producerar i dag bara drygt hälften av sitt eget nötkött och hamnar därmed i EUs sämstagrupp när det gäller köttsjälvförsörjning.

I och med EU-inträdet kan bönderna få miljöersättning när de låter djuren beta.

– När det gäller betet har unionen verkligen varit till nytta, säger Mårten Aronsson, men fortsätter:

– Reglerna är alldeles för fyrkantiga, även om de till viss del har förbättrats. Insekter och många fåglar måste ha lite tufsiga marker för att överleva. Ibland kan reglerna till och med minska den biologiska mångfalden och det behövs nya kriterier för hur betesmarkerna ska skötas.

UNDER TIDEN HAMNAR många miljövårdande lantbrukare i kläm. En bonde i norra Kalmar län hade till exempel restaurerat en gammal äng. Kontrollanten som besiktigade fann för mycket träd, bland annat vildapel, oxel och fågelbär, sådana träd som är viktiga för den biologiska mångfalden och för fåglarna på ängen. Ändå tvingades bonden betala tillbaka de 40 000 kronor han fått i bidrag, eftersom det var för många träd på ett ställe.

– Det ironiska är att just den här bondens marker flera gånger har använts när Naturvårdsverket och länsstyrelsen håller kurser om biologisk mångfald, säger Mårten Aronsson.

Jordbruksverkets system får kritik även från Björn Cederberg, entomolog på ArtDatabanken, som forskar på humlor och andra vilda bin, pollinatörer som kanske är de allra viktigaste aktörerna i svenskt jordbruk. I dag är en tredjedel av biarterna rödlistade.

– Betet blir ofta alltför hårt och likformigt då utarmas blomfloran och vilda biarter minskar, vilket vi tydligt ser i dag, säger Björn Cederberg.

Ett bättre system skulle vara ett dynamiskt bete där man skapar mosaiker, gör uppehåll något år så blommorna hinner gå i blom och sätta frö. Och att delar av klövervallarna också får gå i blom på försommaren.

– Särskilt för humlor och tambin är det viktigt att det finns tillgång till blommor hela säsongen, annars överlever de inte, säger Björn Cederberg.

Hans forskning visar att det finns fler bin på ekologiska gårdar där man odlar mer klöver för att gröngödsla och inte heller sprutar bort blommor. Ytterligare en fördel för ekologiskt alltså.

BETE KRÄVER KUNSKAP. Marker utan djur, växer snabbt igen. Och i marker som knapras ner för hårt överlever bara de allra tåligaste. Inte för mycket, inte för lite utan just lagom betade marker är alltså guld värda för den biologiska mångfalden. Och för vår möjlighet att få mat även i framtiden.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.