Naturen gör oss människor många värdefulla tjänster. Alldeles gratis. En av de viktigaste är att insekter sprider pollen från blomma till blomma, en förutsättning för att många växter – både odlade och vilda – ska befruktas.Därför är det oroande att dessa insekter tycks ha minskat i antal på senare år. Det gäller bland annat humlorna, de viktigaste vilda pollinatörerna. Orsaken är framförallt att det blommar allt mindre på och kring de ensidigt brukade och ogräsbesprutade åkrarna.Man skulle alltså kunna misstänka att det är bättre att vara humla på en ekologiskt odlad gård än på en konventionellt odlad. Nu har ett examensarbete vid avdelningen för landskapsekologi på Sverige Lantbruksuniversitet visat att det förhåller sig just så.

Jens Risberg har i samarbete med artdatabankens vildbiprojekt undersökt tio uppländska jordbruk. Gårdarna har grupperats i fem gårds-par. Varje par består av två närliggande gårdar som ligger i så likartat landskap som möjligt; en som odlas ekologiskt och en som odlas konventionellt.På de ekologiskt odlade gårdarna sågs mer än fyra gånger så många humlor, närmare bestämt 149 per hektar jämfört med 35 per hektar på de konventionellt odlade. Skillnaden beror enligt Jens Risberg på att klövervallarna på de ekologiska gårdarna blommar rikare och under en längre del av sommaren, framförallt på grund av att man också odlar vitklöver.Den bonde som vill hjälpa humlorna, och därmed sig själv, bör enligt Jens Risberg odla så mycket klövervall som möjligt och så in även vitklöver i vallen eftersom denna art blommar under längre tid än rödklöver. Man bör också låta mindre delar av vallarna gå i blom innan man slår dem. Dessutom bör man se till att landskapet runt åkrarna är så rikt som möjligt på vilda blommor. Det kan man ordna genom att till exempel skapa bryn där skog möter åker som är öppna och varierade och genom att så ängsblommor på åkermark som för tillfället inte används.Undersökningen visade också att antalet humlearter är störst i ett varierat och småbrutet landskap.Text: Mats Ottosson

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.