REDAKTIONEN * Min pappa var ingen mästare på godnattsagor., men han brukade ändå kunna plocka fram någon berättelse från sin barndom på gården. En av berättelserna blev min absoluta favorit. 

Berättelsen gick ungefär så här: På gården fanns det en björkdunge vid sjön. På vintern gick pappa dit och fällde en ung rak björk och klöv stocken. Virket fick sedan ligga på tork till nästa vinter. Då började snickrandet. Såga, hyvla, limma och torka i omgång efter omgång.  Så småningom var det dags att hyvla fram rätt svikt i virket. 

På vårvintern kunde han till sist valla de färdiga skidorna med tjära och blåslampa innan det bar iväg ut i skogen.

Jag var väl runt fem år, och redan då fann jag detta med att själv göra sina skidor som mycket exotiskt. I dag framstår det som än mer märkvärdigt. Men en bondgrabb då, runt 1925, fick gå in i snickarboa för att få sina drömmar uppfyllda.

I dag framstår det mesta vad jordbruk och bondeliv heter som exotiskt.  Matproduktion är nästan lika långt borta från de flesta av oss som det där skidsnickrandet. 

Jag har länge tänkt att vi skulle skriva något rejält om hur det i dag ser ut för de svenska bönderna. I den här tidningen blev det av. Frilansjournalisten Ann-Helen Meyer von Bremen begav sig till en gård som hittat en av några få framtidsvägar: En KRAV-märkt mjölkgård i storformat.  Men de som brukar jorden blir bara färre och färre. Framtiden beror till stor del på oss som konsumenter. Våra val kan hjälpa våra bönder och det öppna landskapet. Men det kräver kunskap av annat slag än hur man gör egna skidor. Den ger vi i Naturskyddsföreningen. Och den ska jag försöka ge till mina barnbarn.

I och med denna tidning slutar jag som chefredaktör. (Men jag finns kvar ett tag till som skribent.) I nästa nummer möter ni Ylva Johnson som tar över. En välgjord facktidskrift hör till de medier som kommer att överleva länge, tror jag. 

Stort tack alla för tolv spännande år!

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.