Tjejträff före dansen, tänker jag. Ock-ock-ock, skrockar en. ock-ock-ock, instämmer både fröken två och tre och jag undrar vad de egentligen kacklar om. Kanske förtalar de medsystrarna som inte hunnit dit än. Spekulerar i vilka av dem som ska bli panelhönor i år. Tipsar varandra om vilka av gentlemännen som dög något till förra året.

Trots förmodade kopulationskonspirationer gillar jag tjädertjejerna. De tar initiativ. När trupperna är samlade ropar de sådär lagom uppfordrande i korus: ock-ock-ock! Samtidigt ryser jag till, minns klasspartyn i årskurs fem. Ögonblicket då musiken kom igång och taktlösa grabbar fick frossa. Kom igen då, fegisar! Bjud upp!

Tack och lov har tjädrarna växt ifrån mellanstadiet. Redan när långa Rapport går i gång i höghuslängor och villor dundrar den förste kurtisören in på scenen, kanske tjugo meter från vårt granrisgömsle. Tio sekunder senare kommer polarna dånande till lekplatsen. Samma lilla skogsmyr som flirtande förfäder ockuperade för hundra år sedan.

Tanken svindlar. Jag har hamnat i Trollskogens Folkets Park! Talltopparna befolkas av posörer och charmörer, nippertippor och slagskämpar. Alla till synes berusade och drabbade av stora kåtslaget. Det knäpper, väser och gnisslar, det ockas och pockas och lockas från varenda tall runt gömslet.

I det trånga gömslet råder adrenalinfnatt. Lätt framåtlutade och svårt lyckorusiga tassar vi runt i halvmörkret, snubblar över termosar och varandra, glor ut genom glipor i granrisväggarna. Vi slår knut på oss själva för att få se så mycket som möjligt. Den hysteriska jakten på nöjesmaximering har trängt ända in i dalaskogen.

Efter en stunds flirtande från trädtopparna börjar fas två: markspelet. Tupparnas krumbukter och piruetter känns kusligt välbekanta. Plötsliga, öronbedövande tvåmetersskutt upp i luften för att imponera på damerna. De ignorerar fullständigt de högljudda skogssnäpporna och andra potentiella eko-porrskådare. Såna som vi! Vildmarkens vilsna voyeurer.

Men tji får vi. Leken stannar vid lek. Parningslekar utan parning. Men varför? Varför i hela fridens namn kommer de inte till skott? Kan tjädrar verkligen uppleva besluts- och prestationsångest? Oroa sig över könssjukdomar? Familjeplanera? Räknar de på hushållsbudgeten? Tar de hänsyn till samvete och närvarande ex-partners? Och jag som trodde det var enkelt att vara djur. Bara en massa instinkter att hämningslöst låta sig förledas av.

Sånt ligger jag och funderar på, långt nerkrupen i sovsäcken, när musiken har tystnat och bara slagugglorna hoar i natten. Det finns säkert en vetenskaplig förklaring. Darwin skulle säkert kunna säga något klokt. Men jag vet inte om jag vill lyssna. Jag vill nog fortsätta förundras och roa mig med egna fantasier. Det är roligare så.

Förresten har jag en teori. Jag har nämligen sett det överdådiga uppvaktandet förut. Romantiken och dansen och det sensuella utspelet. Glimten. Det rituella förspelet som visar sig vara ändlöst.

Tjädrarna är latinamerikanerna i Trollskogens Folkets Park.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.