Miljörörelsen har drivit på utbyggnaden av vindkraft ända sedan 70-talet. Minns paroller som Vad ska väck? – Barsebäck. Vad ska in? – Sol och vind! Den var rätt då och är så än i dag.

Utbygganden gick dock trögt under lång tid. När elcertifikaten kom blev det bättre. Men många vindkraftverk uppfördes på platser som väckte starka lokala protester.

Överlag vill 70 procent av svenskarna satsa mer på vindkraft. Även regeringen vill skynda på utbygganden och Energimyndigheten har föreslagit riks­intresseområden för vindbruk. Tyvärr har myndigheten inte löst konflikten mellan utbyggnad och naturvård.

I en utredning redovisas områden där det blåser mycket, men den missar skyddsvärd natur. Koppången (i nationalparksplanen), Städjan (som regeringen skyddat mot exploatering), Komosse och Ottenby är exempel på områden där utredarna vill se vindsnurror.

Det är inte bara att blåsa på, om uttrycket tillåts. Vindkraftverk innebär markexploatering, ljudstörningar och störningar för vissa fåglar. Därför måste planeringen göras bättre och det är inte omöjligt. Energimyndighetens utredning visar att de föreslagna områdena räcker till långt mer än de 30 terawattimmar som regeringen satt som mål, ett mål som Naturskyddsföreningen ser som en lägsta nivå.

Landskapet behöver inte peppras fullt med vindkraftverk. Utredarna beräknar att regeringens vindkraftmål kräver 2,2 procent av landets yta. Och då har utredarna tredubblat behovet – i själva verket är mindre än en procent nog och den etableringen behöver inte hota höga naturvärden!

Vindkraftverken bör framför allt byggas i redan exploaterade eller bullerstörda områden, vid vägar, flygplatser och industrier. Självklart ska inga vindsnurror byggas i känsliga fjäll, kuster, fågelområden eller gammelskogar, särskilt inte där örnar håller till.

det största hindret mot en förnuftig utbyggnad är Försvarsmaktens nej till vindkraft i mer än halva södra Sverige. Försvaret tvingar nu fram etableringar som är dyrare, kräver långa nya ledningar och hotar känslig natur. Regeringen måste hindra de stora frizonerna. Minns också att Försvarsberedningen pekat ut klimatförändringarna som det värsta hotet.

Framtidens vindkraft måste planeras förnuftigt. All natur är inte helig så det håller inte att ropa not in my backyard vid varje ny snurra. Alla konsumerar el och måste också ta ansvar för att minimera miljöeffekterna.

Naturskyddsföreningen har i olika län visat både stoppområden och var vindkraften kan placeras. Vår märkning Bra Miljöval el utesluter dåliga placeringar. Nu måste även Energimyndigheten miljösäkra sitt förslag så att vindkraften hamnar rätt och inte i dålig dager.

Och för att minska trycket på naturen behöver mer energi sparas. Där har regeringen en stor hemläxa att göra.

vi måste hela tiden minnas vad som ligger i vågskålen. Det gäller främst att begrava den mångdubbelt värre och dyrare kärnkraften och fossilkraften. De ger skador i många årtusenden. I det perspektivet måste en del påverkan från energislag som sol, biobränsle och vind accepteras.

Det tar emot att säga det men en gammal slogan kan faktiskt användas på nytt, nu på rätt sätt: Ja till vindkraft, men med förnuft!

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.