VARJE ÅR SÄLJS fyra miljoner mobiltelefoner i Sverige.

Detta trots att 97 procent av befolkningen redan äger minst en mobiltelefon. 

Svenskarna är bland de ivrigaste i världen att byta till den senaste modellen. 

Många ger sin gamla mobil till barnen, men de flesta av oss har minst en eller flera gamla telefoner som ligger hemma i byrålådan.

Enligt lag ska producenterna ansvara för att mobilerna återvinns på ett korrekt sätt. I Sverige ska avfallshanteringen skötas genom El-kretsen som är ett ideellt bolag där alla tillverkare är medlemmar. Här plockas mobilerna sönder på ett säkert sätt och de metaller som kan användas på nytt återvinns. 

Men till El-kretsen lämnas bara cirka en halv miljon mobiler varje år.

– Vi undrar själva vart resten tar vägen, säger Niklas Seeger, vd, till Sveriges Natur.

Eftersom producenterna betalar en avgift för varje mobil som El-kretsen återvinner har tillverkarna själva inget intresse av att gamla mobiler hamnar där. Så vart tar de vägen?

Svaret är att de fyra största mobiloperatörerna i Sverige sedan ett par år tillbaka erbjuder sina kunder att lämna in sin gamla mobil när de köper en ny.

– Det är helt och hållet kunddrivet. De flesta telefoner vi samlar in är så nya att de helt klart har ett värde på andra-handsmarknaden, säger Magdalena Aspengren, som är hållbarhetschef hos Telenor.

Telenor har samlat in gamla mobiler längst. Totalt har företaget samlat in drygt en halv miljon mobiltelefoner sedan 2007. Telia samlade in 4 500 mobiltelefoner under 2015. Tre har samlat in 12 000 mobiler sedan starten i slutet av 2014 och Tele2 betydligt fler, även om siffran är hemlig.

Mobiloperatörerna har kritiserats för att på det här sättet öka prylhetsen. 

Dessutom visar vår granskning att ingen vet vart de insamlade telefonerna tar vägen i slutänden. 

Mobiloperatörerna använder sig av underleverantörer som rensar telefonerna på gammal information och reparerar dem innan de säljs vidare på den europeiska marknaden. De största bolagen heter Brightstar, Redeem och Comodo.

Mobiloperatörerna ställer vissa krav på sina underleverantörer. Telenor har till exempel en uppförandekod för sina leverantörer som kallas Supply Chain Sustainability. Men att spåra exakt vart varje inlämnad mobiltelefon tar vägen i slutänden är inte möjligt, eftersom en stor del av telefonerna hamnar utomlands.  

– Återbruk är bra, men ingen i Sverige vill ha begagnade telefoner, för vi vill byta. För att telefonerna ska återbrukas måste de skickas till ett annat land och då tappar man kontrollen, säger Mårten Sundin, marknadsansvarig för El-kretsen. 

BRIGHTSTAR ÄR ETT av världens största företag i branschen och tar bland annat hand om de telefoner som samlas in av Telia och Tre. 

– Vi har krav på dem som köper och krav på de som de säljer till att det ska vara etiska och miljötänkande parter, säger David Roos, affärsområdeschef för Brightstar.

– I vårt fall är det en ganska liten del som kommer tillbaka till Sverige. Försäkringsbolag är den största kunden på marknaden.

Brightstar har sin anläggning i Rosersberg norr om Stockholm. 95 procent av telefonerna kan återanvändas och de 5 procent som skrotas hanteras i Sverige av svenska underleverantörer, som Ragn-Sells och Stena Metall. 

Företaget Redeem hanterar begagnade telefoner från bland annat Tele2 och Telenor.

Jörgen Berg, som är vd för Redeem Nordics, som har sin verkstad i Estland, säger att företaget tar hand om mellan 30 000 och 50 000 mobiltelefoner i månaden. 70 procent kommer från mobiloperatörerna.

80 procent av telefonerna säljs vidare i Europa, men 20 procent säljs vidare till andra länder, bland annat till Indien och Kenya, där lite äldre telefoner fortfarande har ett värde på andrahandsmarknaden.

– Om man tittar på effekten av att kunna använda telefonen en gång till innan den skrotas  är det en enorm miljövinst. Om man slänger en mobiltelefon på fel sätt har det ganska stor miljöpåverkan. Men vi kan i vissa fall använda vissa delar som reservdelar, eller åtminstone skrota den på ett korrekt sätt, säger Jörgen Berg. 

Telenor anlitar också företaget Conmodo som underleverantör, men företaget vill inte svara på några frågor från Sveriges Natur om hur samarbetet ser ut eller hur många telefoner som de hanterar.

Många av de gamla mobilerna hamnar alltså först i Europa. Siffror från SCB visar att Sverige varje år exporterar 1 749 ton mobiler till Europa, varav hälften till Rumänien. 

Det finns regler för hur uttjänta mobiltelefoner ska hanteras i EU. Men Interpol säger att kontrollen är dålig och att 35 procent av elskroten hamnar i illegala flöden. Elektronikskrot är efter droger och prostitution världens största illegala handelsvara. Inte sällan hamnar uttjänta mobiltelefoner i händer på barnarbetare i utvecklingsländer som plockar isär telefonerna utan skyddsutrustning och där tungmetaller och andra miljögifter läcker ut i naturen. 

MÅNGA GAMLA telefoner hamnar även i Indien, dit Redeem säljer vissa av de begagnade svenska telefonerna.

– Det är ett enormt problem både för miljön och människors hälsa, säger Satish Sinha på miljöorganisationen Toxic Link som samarbetar med Naturskyddsföreningen. 

Indien har lagar som ska reglera återvinning av mobiltelefoner. Trots det sker 90 procent av återvinningen illegalt.

– Människor som jobbar med mobilerna har varken tillgång till rätt teknik, utbildning eller skyddsutrustning.

Av miljöskäl sade Indiens regering därför nyligen nej till Apple som ville starta en verksamhet för återförsäljning av gamla mobiler i landet.

– Vi har tillräckligt med nya telefoner och människor köper dem. Men eftersom det är dyrare att återvinna telefoner i rika länder vill företagen gärna skicka hit gamla telefoner.

Att skicka gamla billiga telefoner till Indien gör inget gott  utan skapar bara nya problem, säger Satish Sinha.

– Att öka mängden avfall i utvecklingsländerna är inte rättvist, ni borde ta hand om dessa telefoner själva.

Enligt Telenors Magdalena Aspengren är den viktigaste frågan att arbeta med attitydförändringar så att kunderna kan tänka sig att behålla sina telefoner längre. 

Hon efterlyser också fler telefoner som är byggda så att det går att byta ut delar själv utan att behöva byta ut hela telefonen.

– Och ska man ha en riktigt cirkulär ekonomi där man samlar in och garanterar att telefoner inte hamnar på soptip-par behöver vi globala pantsystem. Varje telefon har ett unikt ID-nummer så det skulle kunna gå att spåra den och en pant skulle ge ett incitament att den till slut lämnas in till återvinning på ett säkert sätt.  

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.