DEN NYTILLTRÄDDA REGERINGEN visade redan i vårbudgeten 2007 sin vilja att skära ned på anslaget till biologisk mångfald, som då sänktes med 89 miljoner. Året efter sänktes anslaget med ytterligare 50 miljoner, vilka senare återfördes genom omfördelning. För 2009 sänktes anslaget med närmare 200 miljoner och denna nivå kvarstod 2010.

– I dag hotas många värdefulla skogar av omedelbar avverkning. Det är bråttom om skogarna ska räddas och för att markägarna ska få klara besked om ersättning krävs mer, inte mindre, resurser i budgeten, säger Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen.

Den stora minskningen motiverades med att en stor areal av statliga skogsbolaget Sveaskogs frivilliga avsättningar gjordes om till naturreservat. Totalt under mandatperioden minskade mångfaldsanslaget med mer än tio procent. Andelen av anslaget som gick till områdesskydd av skog minskade också till förmån för etableringen av de nya vattenmyndig­heterna och åtgärdsprogram för hotade arter. Flera verksamheter ska nu samsas inom en krympande budgetram.

– Att 70 000 hektar av Sveaskogs marker gjordes om till naturreservat är positivt, men det rörde sig främst om marker som redan var undantagna från skogsbruk, säger Jonas Rudberg, Naturskyddsföreningens skogshandläggare som genomfört granskningen av naturvårdspolitiken. Länsstyrelserna fick prioritera om och vissa avverkningshotade skogar kunde inte skyddas.

Anslagen till biotopskydd och naturvårdsavtal har legat stilla sedan 2005. Samtidigt har priset på skogsfastigheter ­stigit med 35 procent. Det innebär att pengarna räcker till allt mindre skydd.

I den skogspolitiska propositionen våren 2008 aviserades inga stora ändringar av skogspolitiken, men regeringen understryker äganderättens betydelse för att nå de skogspolitiska målen. Propositionen blev däremot startpunkt för en rad skogsutredningar som kan få betydelse i framtiden. En utredning handlar om intensivodling av skog, en annan om utökad plantering av contortatall, en tredje om att avskaffa gränsen för svårföryngrad skog.

EXPROPRIATIONSLAGEN GER myndigheterna rätt att tvångs­inlösa enskild mark för exempelvis naturreservat. Detta är mycket ovanligt, men lagens regler avgör också ersättningsnivåerna vid frivilliga överenskommelser, vilket är det normala.

Den lagrådsremiss om ändringar i expropriationslagen som regeringen nu lämnat till riksdagen innebär att det

i genomsnitt blir 30 procent dyrare att köpa in mark till naturreservat, nationalparker och andra former av naturskydd. Markägarna får ett schablonpåslag på 25 procent ut­över marknadsvärdet för skogen. Därtill har det så kallade toleransavdraget slopats, fem procent av marknadsvärdet har markägaren tidigare fått avstå utan ersättning. Den sammanlagda effekten under mandatperioden av detta och anslagsminskningarna blir att pengarna räcker till cirka 50 procent mindre skydd av naturen.

– Regeringens förslag går ut på att ta 135 miljoner från naturvården varje år och ge till skogsbolag och andra markägare. Det innebär att vi kommer att hamna ännu mer efter i arbetet med att skydda arter och natur, säger Mikael Karlsson.

EN UPPLUCKRING AV STRANDSKYDDET har skett under mandatperioden, efter önskemål från alla de kommuner runt om i landet som enklare vill kunna tillåta byggen i strandnära lägen. Sedan 2009 har kommunerna tagit över ansvaret för att ge dispenser och upphäva strandskyddet i detaljplaner. Länsstyrelsen har förlorat den rätten. Det har också tillkommit nya generösa ”särskilda skäl” för strandskyddsdispenser. Kommunerna har fått möjlighet att i översiktsplanen peka ut områden för ”landsbygdsutveckling” där kraftiga lättnader i strandskyddet kan införas. Länsstyrelsernas möjlighet att utvidga strandskyddet till 300 meter har försvårats samtidigt som gällande utvidgningar slutar att gälla år 2014.

– Undantaget för strandskyddet i områden som är viktiga för landsbygdsutveckling är exempellöst diffust och kommer att få svåröverskådliga konsekvenser för svensk natur och friluftsliv, säger Oscar Alarik, Naturskyddsföreningens miljö­jurist.

När det gäller rovdjurspolitiken har regeringen gått jägarna till mötes på en rad sätt. För skyddsjakten har alla tidigare begränsningar tagit bort. Nu behöver inte längre något tamdjur ha skadats, jägare får även skjuta för att skydda sin jakthund och vem som helst får utföra skyddsjakt, inte bara djur­ägaren.

I år genomfördes också den första licensjakten på varg. ­ 28 vargar dödades utan urskillning, bland annat föräldradjur. Den önskvärda storleken på den svenska vargstammen fastställdes till 210 djur.

– Så här kan man som ansvarig regering och myndighet inte hantera ett akut hotat däggdjur, det är inte hållbart att ta bort en så stor del av en stam som dessutom är mycket känslig på grund av inavel, säger Mikael Karlsson. Regeringen sviker landsbygdens folk genom att försöka skjuta sig till acceptans för vargar i stället för att få fungerande ersättningssystem och stödåtgärder på plats, säger Mikael Karlsson.

Miniminivån för antal lodjur sänktes också från 300 till 250 föryngringar. Varje år ordnas licensjakt på lo, trots att arten är känslig för hög avskjutning. Stammen har inte ens kunnat uppnå den tillåtna miniminivån. Beslutsmakten över rovdjurs­jakten har också flyttas från Naturvårdsverket till länsstyrelserna. Lokala intressen får också större inflytande genom de viltförvaltningsdelegationer med beslutsrätt som tillsatts i länen och som i hög grad domineras av jägarintressen.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.