PANG! DOMEN SLOG NED som en ned som bomb. Den 9 oktober, en dryg månad efter hovrättspresident Fredrik Wersäll avslutat förhandlingen i Miljö­överdomstolen fick företaget Nordkalk tillstånd att bryta kalk i Bunge på nordligaste Gotland. Naturvårdsverket hade planerat att skapa en nationalpark i området som det beskriver som en unik, orörd mosaik av naturmiljöer, det främsta området i sitt slag.

Ett knappt år tidigare hade miljödomstolen sagt nej till kalk­brytningen. Platsen var olämplig, riskerna för hotade arter och skyddade områden i närheten var för stora, liksom risken för närbelägna Bästeträsk, Gotlands största sjö, ansåg domstolen.

Men Miljööverdomstolen sa alltså ja till det 170 hektar stora stenbrottet – mer än dubbelt så stort som Visby innanför stadsmuren.

SGU är den statliga myndighet som ansvarar för berg-, jord- och grundvattenfrågor. Inför rättegången skrev SGU ett yttrande till Miljööverdomstolen som stödde kalkbrytningen i Bunge. SGUs bedömning var att riskerna för att omkringliggande marker eller grundvattnet skulle påverkas var små eller obefintliga. I domskälen refererar Miljööverdomstolen återkommande till vad SGU sagt i saken.

I andra expertrapporter som bland annat Naturvårdsverket och länsstyrelsen lagt fram dras andra slutsatser. SGU har också fått kritik för att brista i vetenskaplighet då kartläggningarna, särskilt av omgivande områdena, inte anses varit tillräckliga.

SGU HAR ÄVEN JO-ANMÄLTS av föreningen Bevara Ojnare­skogen, för att ha blandat myndighetsutövande med konsult­uppdrag åt Nordkalk. Företaget har betalat SGU 1 012 948 kronor för konsultuppdrag med koppling till Bungetäkten, enligt SGU.

En av SGUs anställda utförde konsultuppdrag för Nordkalk för 168 694 kronor. Samma konsult var sedan en av handläggarna som skrev SGUs yttrande till Miljööverdomstolen om Bungetäkten.

Per Wramner, före detta generaldirektör för Fiskeriverket – en av de myndigheter som också bedriver konsultverksamhet vid sidan av myndighetsutövandet – i dag professor i miljö­vetenskap vid Södertörns högskola, tycker att SGU agerat felaktigt.

– Det är helt oacceptabelt att de blandar ihop konsultrollen och myndighetsrollen, det ser ut som jäv. Har en person ett konsultuppdrag måste det åtminstone vara någon annan, helst på en helt annan avdelning, som har myndighetsrollen sedan, säger han.

Tjänstemannen som varit konsult och handläggare menar att han och SGU är en oberoende aktör, som – eftersom man har anslag i ryggen – inte står och faller med varje konsult­uppdrag. Det gör att man fritt kan säga som det är och föreslå de kompletterande undersökningar man tycker behövs, även om det är obekvämt för uppdragsgivaren, säger han.

Hans konsultuppdrag för Nordkalk tycker han är historia – det senaste uppdraget slutfördes våren 2006. Yttrandet till Miljööverdomstolen skrevs tre år senare.

I YTTRANDET STÅR ATT Nordkalks utredningar är ”trovärdiga och tillfyllest”.

– Det syftade på de utredningar som andra konsulter gjort senare, inte på mina egna, säger han.

Lena Marcusson, professor i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet, säger att det kan diskuteras om detta är delikatessjäv, men hon vill inte kommentera det enskilda fallet ytterligare eftersom det ligger på JOs bord.

Enligt förvaltningslagen kan det som kallas delikatessjäv uppkomma om det finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till en tjänstemans opartiskhet i ärendet.

– SGU kan ha rätt i sak, tjänstemannen kan vara bäst i världen på kalksten och grundvatten och helt oantastlig. Men det spelar ingen roll om misstankar väcks om att det tidigare samröret med en kund kan ha påverkat myndigheten i sitt agerande, säger Helena Wockelberg, forskare i förvaltningspolitik vid Uppsala universitet och ledamot i den statliga utredningen 2006 års förvaltningskommitté.

– Därför bör myndigheter och de som arbetar där avstå från vissa saker, även om de uppfattar det som onödigt eller opraktiskt och som att de har rätt i sak.

På regeringskansliet vill ingen kommentera om SGU agerat felaktigt eller olämpligt. Men regeringskansliets skrift Om mutor och jäv – en vägledning för offentligt anställda förklarar att man kan vara jävig om man är engagerad i ärendet, så att det lätt kan uppstå misstanke om att det brister i förutsättningarna för en opartisk bedömning. Och även i en situation när det inte är fråga om jäv i lagens mening, men myndighetens trovärdighet skulle kunna skadas, kan det vara bäst att avstå från att delta i hanteringen av ärendet för säkerhets skull.

Jan Magnusson, SGUs generaldirektör sedan mars 2009, tycker inte att det är fråga om jäv. Tjänstemannen som varit konsult åt Nordkalk har inte varit beslutsfattande utan bara deltagit i handläggningen. Han har heller inte haft konsult­uppdrag med koppling till ansökan om att få bryta kalk, frågan som avgjordes i Miljööverdomstolen och som SGU ­yttrade sig i. Konsultuppdragen utfördes inför en tidigare ansökan om en förberedande provbrytning i Bunge, innan den slutliga ansökan var aktuell. Så det handlar om två olika ärenden, förklarar Jan Magnusson.

Han hänvisar också till regeringens instruktion till SGU som tillåter uppdragsverksamhet som ”ska ha nära samband med myndighetens uppgifter i övrigt”.

– Man kan diskutera om det är lämpligt att uppdragstagare också är myndighetsperson, det kan vara ett dilemma, men jag är inte säker på om man ska separera uppgifterna och låta olika personer hos oss ha olika hattar. Det handlar ju alltid om SGU och vi yttrar oss alltid under de krav som ställs på oss som myndighet.

JO KOMMER SANNOLIKT inte att hinna pröva anmälan innan sommaruppehållet.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.