IPCCS ANDRA DELRAPPORT i 2007 års klimatutvärdering handlar om effekter av klimatförändringarna. Mycket har redan börjat hända. Glaciärer och permafrost smälter, våren kommer tidigare i tempererade områden och torkan blir allt ihärdigare i jordens torrområden.

Efter att ha undersökt mer än 80 000 långsiktiga dataserier om allt från isläggning till lövsprickning kunde forskarna hitta tydliga förändringar

i någon riktning i 29 000 tidsserier. 90 procent av dessa stämmer överens med det som kan förväntas vid en ökad uppvärmning. Slutsatsen är att människans klimatförändringar redan påverkar naturen. En osäkerhet ligger dock

i att merparten av studierna endast är från Europa och Nordamerika.

– I Sverige har vi sedan 1990 uppmätt en uppvärmning på cirka en grad, och en nederbördsökning med sju procent, säger Sten Bergström, forskningschef på SMHI. Frekvensen av extrema regn har också ökat i landet.

Effekter på samhälle och människors livsvillkor börjar också framträda, även om de är svårare att urskilja bland andra drivkrafter till förändringar. Jordbruket i norr underlättas av längre vegetationsperiod. Men samtidigt ökar skogsbränder och skadeinsekter i de nordliga skogarna. Kraftigare värmeböljor har lett till många dödsfall

i Europa och smittbärare för vissa sjukdomar sprider sig norrut. Den smältande permafrosten gör det svårare att leva och färdas i Arktis och många skidorter börjar uppleva alltmer av snöbrist.

– Det är dock lätt att övertolka dataserier som exempelvis försäkringsbolagens statistik över väderrelaterade skador, där man måste ta hänsyn till att fler och fler människor bor i utsatta lägen, säger Sten Bergström. Det gäller att hitta mätserier som är frikopplade från andra drivkrafter, serier som ger ett säkrare mått på att naturen verkligen förändrats.

IPCC-RAPPORTEN PEKAR på att mer specifik information nu finns tillänglig om framtida klimateffekter inom en lång rad områden och regioner. Rapporten ger en lång rad exempel: Skyfall och översvämningar kommer att bli vanligare. Inom 50 år förväntas vattentillgången öka med 10-40 procent på höga breddgrader samtidigt som den minskar med 10-30 procent i jordens torrområden.

Regioner som i dag får sin vattenförsörjning från glaciärer kommer inom en nära framtid att drabbas av vattenbrist i takt med att glaciärerna smälter bort. Över en sjättedel av jordens befolkning lever i sådana områden.

Upp till 30 procent av de hittills undersökta växt- och djurarterna i världen riskerar att utrotas redan vid en global uppvärmning på runt två grader. ¬Kortsiktigt kan världens jord- och skogsbruksproduktion öka, men på längre sikt minskar skördarna.

Havsvattnets upptag av koldioxid leder till en tilltagande försurning av haven, det leder gradvis till allt större problem för skalbildande organismer. Världens korallrev är särskilt känsliga och börjar slås ut redan vid en grad varmare temperatur. Ekologiskt viktiga kustnära våtmarker och mangrove hotas av en stigande havsyta. Många miljoner fler människor förväntas bli drabbade av översvämningar i lågt liggande floddeltan och kustområden.

– Budskapet är förstärkt och skärpt jämfört med tidigare IPCC-rapporter. Alla sektorer och alla delar av världen påverkas. Temperaturhöjningen antas nu, i ljuset av nya kunskaper, ge större risker än vad vi tidigare tänkt eller trott, sammanfattar docent Marku Rummukainen vid SMHI, Rossby Centre.

Det är de fattigaste länderna som drabbats hårdast av klimatförändringarna. Afrika bedöms vara den kontinent som är mest sårbar. I torra länder söder om Sahara kan skördarna halveras redan till år 2020, med svår hungersnöd och undernäring som följd. Stora områden kan bli direkt obeboliga. Afrika har också sämst förutsättningar att kunna anpassa sig till det ändrade klimatet, IPCC beräknar kostnaderna för klimatanpassning i Afrika till minst 5-10 procent av brutto¬nationalprodukten i regionen.

Redan i dag är stora ”naturkatastrofer” i fattiga länder, torka, stormar och översvämningar, fem till sex gånger vanligare än på 50-talet. Orsaken är främst befolkningsökning, urbanisering, skogsskövling och svag infrastruktur. De fattigaste länderna befinner sig i en ond spiral av katastrofer och åter¬uppbyggnad och når aldrig vidare. Klimatförändringarna spär ytterligare på den utvecklingen.

– FNs mål om halverad fattigdom till 2015 är direkt hotat av klimatförändringarna. För att minska sårbar¬heten måste klimatanpassningen i god tid inlemmas i det ordinarie biståndet, som måste höjas kraftigt, säger Anders Wijkman, svensk EU-parlamentariker.

Världsbanken beräknar de årliga kommande behoven av anpassnings¬bistånd för de fattigaste länderna till mellan 10 och 40 miljarder dollar.

IPCCS TREDJE DELRAPPORT, om åtgärder mot klimatförändringarna, inger dock visst hopp. Det krävs inga stora uppoffringar för att minska utsläppen av växthusgaser. Tekniken finns och det behöver inte kosta så mycket. Att nå en stabilisering av växthusgaserna till 2030 beräknas bara kosta tre procent av världens samlade BNP. En global koldioxidskatt på mellan 15 och 35 öre skulle räcka för att hejda temperaturökningen vid två grader. Energisektorn, transporterna, industrin, jordbruket och bebyggelsen är de sektorer

i samhället som kan göra mest för att minska utsläppen. Energieffektivisering och förnybar energi är de viktigaste lösningarna på klimatproblemen. Allas vår livsstil spelar också in.

– Det glädjande i budskapet från FNs forskarpanel är att det är möjligt att begränsa temperaturhöjningen till två grader och att det kommer att bli billigare att kraftigt minska utsläppen än att inte göra något alls, säger Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.