IFJOL UTSÅGS MALMÖ till Earth Hour Capital som mest hållbara svenska stad, en av flera miljöutmärkelser på senare år. Nybyggda stadsdelar som Västra hamnen och ombyggda som Augustenborg lockar mängder av studiebesök och inspirerar byggen världen över. Men det sociala klimatet vinner inga priser. De fetaste tidningsrubrikerna om Malmö handlar om gängkrig, mord och segregation.

Stadsdelen Rosengård har fått klä skott för mycket av problemen. Men här växer också nya lösningar fram, delvis på de boendes egna initiativ. Stora bostadsrättsföreningen Hilda går i täten med en renovering som siktar på hållbar helhet.

– Det känns som att vi vänder trenden. Rosengård behöver inte bara betyda något dåligt längre, renoveringen och klimatprojektet är ett positivt exempel för andra, säger Samar Rygg när vi träffas på en blåsig gångbro över Amiralsgatan, trafikledsdiket som delar stadsdelen på mitten.

Hon bor i Hilda sedan 2009 och är engagerad som klimatcoach i projektet clicc (Climate Living In Cities Concept) som miljöförvaltningen driver i samarbete med Hilda. Vi går norrut över bron in mellan trevåningshus med stora röda inglasade balkonger. Bakom dem finns en rad höghus i gult tegel, några klädda i byggnadsställningar för fasadrenovering och med toabaracker på gårdarna.

Föreningen är Malmös näst största med 767 lägenheter. Husen är byggda för drygt 40 år sedan och när Samar flyttade in hade åldern börjat märkas. Vattenskador var vanliga och det var hög tid för stambyte.

Det ovanliga var att föreningen valde att satsa så brett när man ändå var i farten. Ny ventilation med värmeåtervinning, isolering av fasaden, nya innerväggar, insatser för avfallskvarnar och termostatstyrda radiatorer är några av åtgärderna förutom stambytet. Från ombyggnaden i Augustenborg har man hämtat modeller för gröna tak och öppen dagvatten­hantering. På gång är också solhybrider på vissa tak för el och värme, insamling av regnvatten för toaspolning och en elcykelpool.

Målet är att Hilda ska försörjas till 50 procent av förnybar energi 2014. Samtidigt ska energi- och vattenförbrukningen ha minskat med 40 procent.

Om man lyckas beror inte bara på bostaden utan också på de boende. Det är här klimatcoacherna kommer in i bilden. Tillsammans med nio andra coacher förmedlar Samar tips och råd om hur man som individ kan agera på ett klimat­smart sätt när det gäller hem, transporter, mat och konsumtion. Ett webbaserat verktyg ger koll på eget och gemensamt »koldioxidavtryck«. Klimatcoachernas jobb handlar också om peppning: under ombyggnadsperioden kan livet kännas ganska obekvämt för föreningens medlemmar.

Coacherna har olika intressen och åldrar, och väljer själva hur de ska nå ut. Samar är intresserad av återvinning och har engagerat sig i det »fritids« för boende som öppnats i en källarlokal.

– Där pratar vi mycket om klimat. De som inte tycker miljö är så intressant lyssnar ändå när de förstår att det handlar om att spara pengar också.

Klimatcoachkollegan Oili Björn har lett arbetet med att sy dockor av gamla kläder, som skolan använder i en klimatpjäs. En yngre kille har startat ett korpfotbollslag och andra coacher håller i ett bokprojekt om Hildas historia.

Oili har bott här i drygt 20 år. Både hon och Samar trivs i området, som känns lugnt och naturnära.

– Men det kan kännas segregerat också med olika grupper. Projektet har hjälpt till att bryta murarna, säger de.

Klimatcoacherna ger en speciell och direkt kontaktyta mot de boende, menar Kerstin Rubenson som är Hållbara Hildas projektledare på miljöförvaltningen.

– De har tillfört mycket som inte står i projektplanen och som vi aldrig skulle ha kommit på själva.

Det speciella med projektet är att det kopplar ihop fysiska investeringar med boendemedverkan. Och att initiativet kom från de boende i föreningen.

– Hilda står för renoveringen och vi på förvaltningen arbetar med de boende, säger Kerstin Rubenson.

Föreningens 2 400 boende utgör en tiondel av Rosengårds invånare. Intill ligger andra bostadsrättsföreningar och på andra sidan Amiralsgatan finns både ett villaområde och hyresrätter, som delvis varit problemområden. Hilda fungerar som spjutspets i kommunens hållbarhetssatsning för hela Rosengård, förklarar programledaren Lena Eriksson (som också sitter i Naturskyddsföreningens riksstyrelse):

– Det sägs ofta att man ska fokusera på det sociala i stadsdelar med hög arbetslöshet. Vi menar att det går hand i hand med miljöarbete. Attityden hos de boende förändras om de märker att kommunen bryr sig och vill satsa. Fysiska miljöinvesteringar kan bli en språngbräda för socioekonomisk utveckling.

Transporter är en viktig bit. Ett cykel- och gångstråk ska förena Malmös centrala delar med Rosengård.

– Det ska inte bara bli en transportled utan också ett ställe att vistas på med sociala mötesplatser längs vägen. Ungdomar, framför allt unga tjejer, är med och bestämmer utformningen.

Det finns också planer på en tågstation i området och förbättrad kollektivtrafik med spårvagnsliknande superbussar.

Skola och ishall ska renoveras enligt ekologiska principer, vindkraftverk ska ge lokalt producerad el och kommunen och fastighetsägare öppnar områden för stadsodling.

Man vill också påverka den fysiska miljön för att minska blockindelningen. Bland annat genom förtätning med radhus mellan hyreshusen. Tudelningen som trafikleden Amiralsgatan skapar är ett problem som man hoppas kunna åtgärda på längre sikt.

– Kanske kan man bygga bort den och få en tät stadsgata i stället. Men det kräver stora investeringar och en mental omställning. Det är svårt att göra om en stadsdel som Rosengård eftersom den byggdes så färdig i ett enda svep.

Modellen för förändring i Rosengård och i Hilda är att göra många saker parallellt, i nära samarbete mellan olika aktörer.

NÅGOT LIKNANDE GÄLLER hela Malmös miljöarbete, förklarar ­stadens miljödirektör Katarina Pelin när jag träffar henne på miljöförvaltningen i centrum.

– Vi försöker knyta ihop olika frågor och aktörer, både myndigheter och företag, så att de interagerar och förstärker varandra. Ofta är det lättare att lösa flera saker samtidigt. Samtidigt kräver samarbetet mycket jobb och ständiga möten.

Arbetssättet är en av förklaringarna till Malmös framgångar i hållbarhetsarbetet, tillsammans med högt ställda mål. 2030 ska staden till exempel klara sig helt utan fossil energi.

– Vi har medvetet valt att inte säga att vi ska vara klimat­neutrala. Då kan man fuska sig ur det. Vi ska göra det på riktigt.

Ett annat mål är att det ska vara lätt att leva hållbart i Malmö. Till exempel ska kollektivtrafiken och tillgången på cykelbanor vara så bra att man kan leva gott utan bil.

Bekräftelser i form av internationell uppmärksamhet och priser sporrar, men har också en baksida:

– Det är lätt att tagga ned om man tror man är bäst. Men trots att Malmö leder utvecklingen i Sverige och kanske i världen så går det ändå åt fel håll inom klimat- och miljö­området även här. Dessutom har vi stora utmaningar inom det sociala området. Jag envisas med att de frågorna måste lösas tillsammans.

I Malmö bor människor från 174 nationer, något som ställer speciella krav. Särskilt i Rosengård blandas olika kulturer.

– Där måste vi verkligen jobba systematiskt för att få med så många som möjligt. Men jag tror stenhårt på Rosengård, det kan bli hur bra som helst.

NÄR KATARINA PELIN pluggade i Lund på 80-talet var den gängse uppfattningen om Malmö att det var en tråkig stad dit man ogärna åkte, än mindre flyttade. Botten nåddes med de stora industrinedläggningarna: varvet som försvann och den misslyckade Saabsatsningen.

– Dagens Malmö ser helt annorlunda ut. Folk flyttar hit och det är en kreativ stad där mycket händer. Industristaden har blivit en kunskapsstad. Miljömässig hållbarhet har hela tiden varit en stark drivkraft i processen, säger Katarina Pelin.

En viktig startpunkt är stadsdelen Bo 01 som byggdes till bomässan 2001 på gammal industrimark i Västra hamnen. Hållbarhetsstrategen Johanna Block tar med mig dit. Totalt ska det byggas drygt 10 000 lägenheter i området vid foten av skyskrapan Turning Torso.

Just nu byggs nya området Fullriggaren som ska bli Sveriges största område med passivhus. Det och Flagghusen, som stod klart 2007/2008, har byggts med höga miljöambitioner, men ser mer ordinära och rätvinkliga ut än intilliggande Bo 01. Målet är bostäder till rimlig kostnad med hög hållbarhet.

– Andelen hyresrätter har ökat successivt. I Flagghusen var det 50 procent, i Fullriggaren ska det bli 70, berättar Johanna Block.

DE 1 400 LÄGENHETERNA i Bo 01 försörjs helt med förnybar energi. Sol, vind och vatten är basen, kompletterat med stadsdelens avfall. En stor del av värmeenergin utvinns med värmepump ur havet och ett akvifersystem (naturligt vattenmagasin i berggrunden).

Strandpromenaden lockar flest besökare, men det är först när man tar sig bakom de höga vindskyddande fasaderna mot havet som man ser mångfalden, både arkitektonisk och biologisk.

Här finns olika hustyper och höjder, oväntade vinklar och färger som samspelar lekfullt. Dagvatten flyter i öppna kanaler och gröna ytor finns både på tak och innergårdar. Miljötänket syns också i solfångare, solceller på fasader och tak och avfallsuppsamlare som sticker upp som små periskop.

Områdets oregelbundna struktur gör det krångligare att köra bil inne på gatorna. I stället finns parkeringsplatser utanför och underjordiska garage. Bilfrekvensen är över huvud taget låg eftersom man satsat på busstrafik, cykelstråk och en bilpool.

I en av lägenheterna bor Stefan Törnqvist som själv är arkitekt. Han tycker att Bo 01 blivit något av en idealstadsdel.

– Här är så tyst att man väcks av fågelljud, barnskrik eller torkade löv som blåser längs gränderna. Det finns många kvaliteter att ta till sig. Själv har jag fastnat för att springa på de stora stenbumlingarna som ramar in Västra Hamnen.

Men han skulle gärna sett att mer av tankarna från Bo 01 följt med till de nya områdena Flagghusen och Fullriggaren. Och när det gäller Turning Torso är han inte imponerad:

– Så höga hus är oekologiska och alienerande. Det krävs många pumpstationer och det gick åt enorma mängder armeringsjärn och betong till bygget. Som någon sade så är huset »en stadsdel i sig som vänder ryggen åt allt«.

Bo 01 är den del av Malmös hållbara stadsutveckling som väckt störst uppmärksamhet med mängder av studiebesök från olika delar av världen. I kinesiska Caofeidian växer just nu en ny stadsdel inspirerad av Bo 01 fram, ritad av arkitekten Bertil Öhrström.

Hela konceptet har följt med – med ett undantag där arkitekt och beställare fått hitta en kompromiss. Kvartersstrukturen med snedställda hus stämde inte med de traditionella feng shui-principerna.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.