Annons
Klippor fyllda av äventyr

Klippor fyllda av äventyr

Alice Halldin vill aldrig flytta från sin bohusländska ö. Här finns salta bad och bra pulkabackar. I framtiden vill hon ha massor av djur och allra helst en golden retriever.

Skribent Erica Lodin

Mitt på Tjörn, i ett vitt trähus två kilometer från Kållekärr, bor Alice Halldin. Från tomten syns inga grannhus, bara ängar och skog.

– Här har jag alltid bott och här vill jag alltid bo, säger Alice som är elva år.

Stolt visar hon de flata berghällarna i sluttningen bakom hemmet. Vi är på väg till Alice hemliga ställe. Vi klättrar över berghällarna, upp emot en öppen plats med utsikt över tallskogen.

– Här brukar vi åka pulka när det kommer snö, berättar Alice.
Hon lotsar fram genom ljungen, och bakom en bergknalle står vi plötsligt framför något som liknar en soffa i sten.

– Jag hittade den för några år sen, och sen dess har det varit min lilla stensoffa, säger hon stolt.

Alice tycker mycket om djur och ibland brukar hon sitta här och fundera på vilka djur hon skulle vilja ha.

– Vi har ju Mjau, katten, och hennes två ungar och så har jag en fisk som heter Cleo som jag sköter själv. Det är en röd slöjstjärt.

– Men jag skulle väldigt gärna vilja ha en hund, helst en golden retriever. Jag fick låna en hund i somras när jag var hos min pappa som också bor här på Tjörn. Hunden hette Zingo och var ganska busig, men jag blev inte avskräckt. Nu vill jag ännu mer ha en hund.

Alice stryker den ljusa luggen ur pannan och säger att hon redan tänkt ut hur hon vill ha det när hon är vuxen och får bestämma själv.

– Då vill jag bo i ett hus här på Tjörn och så ska jag ha två hästar som ska heta Black beauty och Snowdrop och två golden retriever som ska heta Diamant och Rubin.

Alice är stolt över Tjörn, och när hon ska guida runt ön ställer mamma Anita upp som chaufför. Vi börjar med att åka upp emot Röra strand på norra ön där Alice brukar bada, ofta långt in i september och hon tog järnmagistern i somras.

– Man får se upp litet med brännmaneterna bara. Det är de röda trådarna som bränns, förklarar hon.

Vi färdas förbi berg och lövskog och plötsligt ser vi det mörkblå havet, klipporna, öarna och skären. Här har vi också utsikt över Mjörn, ön där Alice kikat på ugglor med Natursnokarna.

Alice har varit med i Natursnokarna sedan hon var sex år, och tidigare hände det att hon hängde med sin storebror Einar som också var med där. Tillsammans med de kunniga ledarna har hon utforskat stora delar av ön. I Rönnäng, på södra Tjörn, fångade de bland annat räkor, musslor och krabbor nyligen. En annan gång satte de upp fågelholkar och en uggleholk nära Alice hus.

– Jag tycker väldigt mycket om precis alla djur i hela världen, även getingar och humlor och grodor, säger Alice. Jag slår aldrig efter bin eller getingar. Det är ju bara att sitta stilla så gör de ingenting. Alla djur har rätt att finnas.

Vi kör förbi Alice skola i Kållekärr där hon går i femman. I Kållekärrs skola har man lagt stor vikt vid miljökunskap. Här finns en skolträdgård och ett växthus som eleverna får sköta.

Vi fortsätter ned mot Skärhamn och Klädesholmen i väst. Utanför Rönnäng, längst i söder, stannar vi för att klättra upp på utkiksberget Tjörnehuvud. Väl uppe öppnar sig en storslagen vy över kustlandskapet.

Jag frågar Alice vilken plats på Tjörn hon tycker allra bäst om. Svaret kommer snabbt:

– Allra bäst tycker jag om Bräcke, inte så långt från Kållekärr. Där firar vi midsommar och där finns ett gammalt hembygdsmuseum med bilder på min farfars far och på mammas farmor.

Hon ler, lägger huvudet på sned och tillägger:

– Då känns det som om jag hör hemma här på Tjörn.


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Skribent Erica Lodin
Artikeln publicerades i