Några centerpartister i riksdagen har lovat att genomdriva ja-majoritetens vilja från folkomröstningen i Stockholms stad tillsammans med den rödgröna oppositionen. Det hetsar Fredrik Reinfeldts regering, som för närvarande tycks anse att någon sorts trängselavgifter nog ska återinföras, men bara på villkor att pengarna används till vägbyggen.

Att Reinfeldt vågat säga ja till avgifter är modigt och klokt, men att öronmärka pengarna för vägbyggen vore dumt.

För om Stockholmsregionens politiker tycker att vägar är viktigare än allt annat, så kommer de väl rimligen att vilja satsa pengarna på vägar även utan pekpinnar från riksdagen? Och om de i stället tycker att pengarna hellre bör satsas på till exempel kollektivtrafiken (eller varför inte på lägre skatter eller bättre sjukvård?) – varför ska Reinfeldt och riksdagen förbjuda dem att göra det?

Av de 400 miljoner kronor bilisterna betalade in till staten under försöksperioden kom över 90 procent från invånare och företag i Stockholms län. Och om riksdagen ska bestämma över dessa pengar, varför inte då också ge kommunerna pekpinnar om hur de ska använda sina parkeringsavgiftsinkomster?

Regeringen har dessutom mycket klokt lovat att ändra regeringsformen så att man från 2011 lokalt ska kunna besluta om trängselavgifter. Varför inte föregripa den reformen genom att redan från början låta exempelvis Stockholms läns landsting fritt bestämma hur avgiftsintäkterna ska användas?

Att trängselavgifter är en förutsättning för att problemen med bilköer i våra storstäder ska kunna lösas vet varenda någorlunda påläst politiker – någon har kallat detta ?en kontroversiell självklarhet?. Samtidigt är det enkelt att förstå den lokalpolitiker som drar öronen åt sig inför perspektivet att ge finansministern möjlighet att i miljöns namn åderlåta den egna regionen.

Utan den lokala kontrollen är trängselavgifter politiskt ett orealistiskt projekt.

Hur det än går tillhör jag dock vinnarna. När jag i mars satsade på ett ja i folkomröstningen var oddset 1,50, så på de tvåtusen jag satsade fick jag en tusenlapp i vinst. Veckan före omröstningen var oddset nere i 1,1.

Frågan är om alla de som röstade ja också kommer att känna sig som vinnare. Kontrollen över pengarna – det är där lösningen finns.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.