?Vägen till hagen går genom magen.? Så skriver Stefan Edman i förordet till Kokbok för öppna landskap, en annorlunda kokbok där matrecept illustreras med sköna färgbilder på betande kossor och lamm, jungfrulin och makaonfjäril. Och visst stämmer det, genom att välja kött från betande djur kan du och jag se till att hagar och strandängar förblir fyllda av blomdoft, fjärilsfladder och fågelsång. Trots att vi upplever en viss vegotrend äter vi totalt sett mer kött. Men alltför ofta är det kyckling eller fläsk som hamnar i kundvagnen. De inköpen skapar inte mycket biologisk mångfald. Om vi vill måna om sommarhagen ska vi välja kött från nöt och lamm. Djur som har mule och som äter örter, gräs och löv. Helst från djur som gått på bete i värdefulla naturbetesmarker.Drygt 40 procent av allt nötkött vi äter importeras, och ungefär hälften av lammköttet. Det är inte bra för det svenska landskapet.- Irländska kor kan inte beta i svenska hagar, påpekar Inger Pehrson. De spelar ingen roll för vår biologiska mångfald. Som konsument får man välja om man vill bidra till sin egen, sina barns och barnbarns livsmiljö, eller så bryr man sig inte?Inger Pehrson arbetar med djurhållning och betesfrågor i olika sammanhang. Hon är bland annat generalsekreterare för Sveriges Nötköttsproducenter och projektledare inom HagmarksMistra, ett tvärvetenskapligt forskningsprogram om naturbetesmarker. Att man äter sig till sin framtida livskvalitet är något få känner till, tror hon: – Många tror att landskapet är naturgivet och att lantbrukaren bara använder det. Tar bonden bort sina djur finns landskapet kvar. Men så är det ju inte.Svenskt kött kostar ofta lite mer än importerat, och för så kallat naturbeteskött och ekologiskt kött får man betala ytterligare några kronor. Men kanske behöver man inte köpa så mycket; biffen behöver kanske inte vara så stor och köttfärssåsen kan drygas ut med exempelvis rivna morötter eller bönor. Kaprifolkött, Ica naturbeteskött och andra naturbeteskött garanterar dessutom en viss ätkvalitet på köttet, exempelvis att det är mörat. – Det finns nog ingen annan sektor där priset är så avgörande för våra inköp, säger Inger Pehrson. Tänk på hur vi väljer bil, kläder, möbler. Men att maten – det viktigaste för vår överlevnad – ska vara så billig som möjligt. Är inte det konstigt?Av det importerade köttet används det allra mesta i restauranger, personalmatsalar, skolor, sjukhus och andra storhushåll. Fråga efter svenskt kött på restaurangen, och försök påverka till exempel kommunerna att upphandla svenskt kött.

Vissa butiker säljer naturbeteskött från traktens lantbrukare som gått samman under ett gemensamt varumärke. Ett exempel är Kaprifolkött, ekologiskt kött från djur som betat hagar och strandängar i Bohuslän och Dalsland.Gröna Konsum i Strömstad är en av sju butiker i Västsverige som säljer Kaprifolkött. Köttfärs, pepparbiff, lövbiff, entrecote och högrev ligger bredvid det ?vanliga? köttet, men känns igen på den blåvita klisteretiketten med en kaprifol på. Ovanför hänger en skylt med texten Kaprifolkött – från bönder som förbinder sig att hålla strandängar och hagmarker betade.Drygt 70 lantbrukare från Bohuslän och Dalsland är med i Kaprifol, dock ingen från Strömstad. I dag drivs Kaprifol som ett projekt där LRF Väst är huvudman, i samarbete med länsstyrelsen i Västra Götaland, Krav och KF/Coop. Förhoppningen är att projektverksamheten ska övergå i en ekonomisk förening.Förra året lämnades totalt 500 djur till slakt. Projektledaren Birgit Jönsson bedömer att varje djur betat ungefär en hektar naturbete, vilket innebär att Kaprifol underhåller omkring 500 hektar värdefull naturbetesmark. Kaprifolkött lanserades hösten 2001. Då handlade det om ett djur i veckan som levererades till en butik i Bäckebol. Sedan har det sakta men säkert ökat och diskussion pågår nu med KF/Coop om att börja sälja i fler butiker. – Eftersom Kaprifolköttet levereras grovstyckat måste butiken ha tid att stycka och dessutom vara godkänd för att stycka Kravkött, berättar Birgit Jönsson. På sikt måste vi hitta en annan lösning om försäljningen ska kunna öka ytterligare.

KONSUM I STRÖMSTAD köper in ungefär 75 kilo Kaprifolkött i veckan, men säljer inte alltid slut. Det som inte går åt mals ner till färs, berättar Anna-Karin Sihlberg som ansvarar för butikens köttinköp. Köttfärs skulle man gärna ha mer av, det säljer bäst bland Kaprifolprodukterna. Vilka är det som köper Kaprifolköttet?- För många är det nog slumpmässigt vilket kött man plockar, beroende på från vilket håll man närmar sig köttdisken, säger Anna-Karin Sihlberg. Men vissa kunder är väldigt medvetna och frågar speciellt efter Kaprifol. Många tycker också att Kaprifolköttet smakar mer och bättre än vanligt kött.Kilopriset är högre än för övrigt svenskt kött, men inte så högt som man kanske tror. Högrev och pepparbiff från Kaprifol kostar 10 kronor mer per kilo, mest skiljer det för entrecote, 40 kronor kilot. Köttfärsen är 25 kronor dyrare. Omräknat per portion à 100-150 gram blir skillnaden faktiskt inte så stor. – Kaprifol säljer bra med tanke på hur lite vi gör för att visa upp det, påpekar hon. Man skulle kunna göra mer för att berätta för kunderna att det finns, mer skyltning och information.

Artrikaste betetNaturbeten är betesmarker vars växt- och djurliv inte är tydligt påverkade av kultiverande åtgärder som gödsling, plöjning eller insådd av vallväxter. Begreppet omfattar hagmarker, strandängar, ängar som tidigare slåttrats samt åkermark som överförts till betesmark för många år sedan.Naturbeten är värdefulla eftersom de hyser en rik mångfald av gräs, örter, insekter och fåglar. Av de närmare 2000 arter som är på väg att försvinna från odlingslandskapet är många knutna till just naturbetesmarkerna. Djurens bete, tramp och spillning är viktiga förutsättningar för artrikedomen. Förutom sina biologiska värden är naturbetesmarkerna väldigt vackra! En mosaik av öppen gräsmark, små skogsholmar och kanske en och annan jätteek. De är dessutom rika på kulturhistoriska lämningar som stengärdsgårdar och gamla stenrösen, mödosamt staplade av våra förfäder.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.