Och prinsessan böjde sig ner, lät grodan klättra upp i handflatan och gav den motvilligt en kyss. Då stod där plötsligt en prins, fager och grann! Av kyssen blev prinsen löst från förbannelsen som länge hållit honom fången, han gifte sig med prinsessan och de levde sedan lyckliga i alla sina dagar …

I saga efter saga genomgår grodan sitt förvandlingsnummer. Barnpsykologen Bruno Bettelheim, som har skrivit en bok om folksagornas betydelse för barnets utveckling, menar att grodan representerar den svåra övergången från barn till vuxen. Barnet stretar emot, vill helst stanna kvar i barndomens enkla och bekymmerslösa tillvaro. Liksom prinsessan måste övervinna sin olust för grodan, måste barnet övervinna motståndet mot att bli vuxen och – inte minst – sin egen sexualitet. Men när hon till slut accepterar och kysser grodan väntar en glad överraskning. Bettelheim skriver att sagan vänder sig till det undermedvetna hos barnen och inger dem tanken att ”i samma takt som de växer upp måste deras könsdrift, i deras eget intresse, genomgå en förvandling”.

Att just grodan får symbolisera förändringar och övergångar är inte så konstigt. Dess egen utveckling innebär ju en avsevärd förvandling, från vattenlevande yngel med gälar och svans till ett landdjur med lungor och muskulösa bakben. En omvandling minst lika häpnadsväckande som fjärilens utträde ur puppan.

Det finns åtta olika grodarter i Sverige. Alla är fridlysta och sex av dem finns på ArtDatabankens listor över hotade arter. Låga odds för att medelst kyss skaffa sig prins och halvt kungarike, med andra ord.

Problemet för grodorna är att deras livsmiljöer försvinner. Småvatten som behövs för rom och yngel dräneras bort, växer igen eller fylls med skräp. Gårdagens jordbrukslandskap med sin mosaik av betesmarker, diken, buskage och stengärdsgårdar var finfina grodmarker, men blir idag allt sällsyntare.

Men det finns ljusglimtar i mörkret. Under 1990-talet vände utvecklingen för några arter. Det beror delvis på de senaste årens milda vintrar men också på konkreta räddningsinsatser. Från uppfödning och utplantering till olika biotopförbättrande åtgärder som att återställa eller nyskapa lekvatten och öka skötseln av naturbetesmarker. Inte minst har mycket energi lagts på att inventera och kartlägga var grodorna finns, så att man kan ta hänsyn till dem vid olika exploateringar.

Därför är det kanske inte helt utsiktslöst att skicka dottern sin på prinsjakt i framtiden. Speciellt om man bor i vårt lands södra delar eftersom det är där de flesta grodor håller till. Sen får man bara hoppas att grodprinsen faller i smaken. Och att hon inte tar miste och pussar en padda, ty då vet man aldrig vad förtrollningen döljer …

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.