Är amatörbotanikerna de sista entusiasterna och kvarleva från en svunnen tid när tålamod ännu fanns? Med Mossbergs och Stenbergs gigantiska Nya Nordiska flora kan man som artromantiker och sporadisk växtletare få för sig att man har allt man någonsin behöver.

Men det finns mer att få, mycket mer.

Floror som avgränsats till ett landskap, fick mig först att tänka på någonting behändigt. Men botten gick ur papperskassen när jag fraktade hem Norrbottens flora, författad av Lennart Stenberg (Sveriges botaniska förening), Floran i Skåne, arterna och dess utbredning, med en rad redaktörer (Lunds Botaniska förening) och Medelpads flora, av Rolf Lidberg och Håkan Lindström (Sveriges Botaniska förening), tre av de senaste kraftmätningarna i botanikens värld.

En aning om det nästan ofattbara arbete bakom dessa böcker får man genom berättelsen i Medelpads flora om hur en ung Rolf Lidberg – känd för många som konstnär, trollmålare och dessutom eldsjäl inom Naturskyddsföreningen – 1955 av en slump hittar Collinders Medelpads flora, utgiven 1909. Rolf börjar glatt bestämma växter och påbörjar den otroliga resa som slutar med boken bredvid mig, 55 år senare, när Lidberg själv hunnit avlida. En annan glimt från uthållighetens tidevarv, ger Lennart Stenbergs särskilda tack till en person som varit hans stöd under de senaste 17 åren av Norrbottensprojektet!

För mig blir böckerna en gripande reseberättelse i naturkärlekens och de ideella entusiasternas värld.

Mellan dessa florors pärmar finns livsprojekt för många av upphovsmännen. Att läsa berättelserna om hur arbetet gått till blir en sorts inre bildkavalkad från amatörbotanikernas och universitetsstudenternas botanik­exkursioner med luppar, tummade fältfloror och anteckningsböcker till den datoriserade systematiseringen och karteringen styrd av vetenskapliga krav och noggrannhet. För mig som amatör, är det svårt att förstå inventerings- och redovisningsmetodikens eventuella brister och svagheter. Kartornas fyndredovisning blir ändå en sorts bildpoesi, bortom det tekniska finliret i storleken på inventeringsrutor och redovisning av triviala arters utbredning.

Jag läser i texterna en sorts kärleksmanifest av hundratals människor som metodiskt genomsökt sina landskap och rapporterat fynd. De tar ansvar för naturen på ett sätt som är någonting utöver vetenskap. Här kan man lära sig hur landskapet formats och kommer att formas, av klimatförändringar och kvävenedfall, hur de odlade växt­erna vandrar ut i det vilda och hur rara invandrare smugit sig ut från barlast­grus i hamnar. Och otroligt mycket mer. Jag gillar också förteckningen med de folkliga växtnamnen i Medelpads flora där jag återfinner »natt å dag«, min barndoms dialektala namn på styvmorsviol.

Norrbottens flora är mest lättläst i uppställning, större grad i typografi och illustrationer i stora och vackra växtfoton. Men så är den också bara ett band av tre, där ett separat särskilt behandlar maskrosor och fibblor och det första, ännu inte publicerat, omfattar klimat, berggrund och utflykter. I de övriga två landskapsflororna ingår det mesta av sådant material i samma band.

Medelpadsboken innehåller både teckningar och akvareller av Rolf Lidberg. Det gör boken lite mer personlig och omväxlande att bläddra i. Skåne­floran känns mer akademisk och den har också sin början knuten till botanister vid universitetet i Lund, men arbetet togs över och slutfördes heroiskt helt av Lunds Botaniska förening.

Jag trodde ett ögonblick att dessa kraftmätningar och 700-sidiga mastodonter var de sista jättarna i sitt slag, men inventering pågår i: Dalarna, Gotland, Gästrikland, Hälsingland, Närke, Värmland och Västerbotten. Jag undrar lite hädiskt om man inte i stället borde skapa ett datasystem för fynd, kartor och rapporter. Men det skulle inte bli livsverk, och, antar jag, inte inge samma stolthet som det är att fullfölja och sätta punkt i en bok. Långvarig passion är nog värd mer påtagliga symboler än webbplatser.

För den som vill fylla sin bokhylla med uthållig botanisk passion, kunskapstörst och flitigt hantverk finns också landskapsfloror från Uppland (2010), Småland (2007), Blekinge (2006), Sörmland (2001), Västergötland (2003), Dalsland (den moderna föregångaren 1981), Öland (1986), Härjedalen (1994) och Östergötland (1979).

Köp dem via Sveriges Botaniska Förening.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.