EU-kommissionen presenterade 2001 en vitbok med radikala förslag till ett nytt effektivare system för kemikaliekontroll, Reach. Sedan dess har kemikalieindustrin bedrivit en lobbykampanj utan motstycke för att stoppa förslaget. Det lagförslag som kommissionen lämnade i oktober 2003 blev också urvattnat på många väsentliga punkter. Nu ligger bollen hos EU-parlamentet och ministerrådet. Men det blir inte miljöministrarna som får avgöra frågan, utan EUs industriministrar.? Det blir det nyvalda EU-parlamentet som får göra den första läsningen av förslaget, säger Mona Blomdin-Persson, miljöchef på SNF. Parlamentet har medbestämmande i frågan och därför är den första läsningen särskilt viktig. Det är bara då man kan komma med förslag till ändringar.En fördel med fördröjningen är att olika motlobbykrafter nu hunnit vakna. Europafacket har exempelvis antagit en kraftfull deklaration om Reach som går på samma linje som miljörörelsen. Man har uppmärksammat de enorma arbetsmiljökostnadersom kemikalierna orsakar i arbetslivet.Kemiindustrins främsta lobbyargument har varit att Reach skulle bli väldigt dyrt för dem, med höga kostnader för faktainsamling och testning av ämnen. EU-kommissionen har dock räknat ut att systemet med det nuvarande förslaget bara kommer att kosta industrin cirka 2,3 miljarder euro under en elvaårsperiod, eller 0,05 procent av kemiindustrins årliga omsättning. I kontrast till detta kan ställas samhällsekonomiska vinster i form av minskad cancer och andra sjukdomar på 50 miljarder euro under en trettioårsperiod.? De samhällsekonomiska vinsterna överstiger industrins ökade kostnader hur man än räknar, säger Mona Blomdin-Persson.

Enligt kommissionens nya förslag behöver de kemikalier som tillverkas eller importeras i volymer under tio ton inte registreras eller bedömas i systemet. Det innebär att närmare två tredjedelar av alla kemiska ämnens som används i Europa slipper undan kontroll. Enligt SNF bordeåtminstone alla ämnen i volymer över ett ton per år registreras och granskas.Med lagförslaget urholkas också principen att de farligaste ämnena ska ersättas av mindrefarliga alternativ om sådana finns. Enligt kommissionen kan farliga ämnen behållas om deras användning står under ?tillräcklig kontroll?.Allmänhetens rätt till information om kemiska ämnen i varor har också inskränkts jämfört med det ursprungliga förslaget. Kemiföretagen kan fortsätta att hemlighålla viktig information om de kemikalier de säljer.? En av de möjligheter vi har att nå framgång är att skilja ut kemiindustrins intressen från den användande industrins, säger Mona Blomdin-Persson. Det är användarna som får ta riskerna med dålig information om hälso- och miljöeffekter. Vad har inte PCB- och asbetssaneringen kostat byggföretagen?

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.