MED BOKTITELN Mamma i skogen (Atlantis) kan man tro att Björn Berglund replikerar på Kerstin Ekmans Herrarna i skogen. Men Berglunds bok skrevs innan Ekmans kom ut. Med de korta, känslomättade texternas sinnliga och personliga ton befinner sig Björn Berglunds naturskildringar långt från Ekmans essä. Ändå drivs båda av samma naturkärlek och engagemang. Det tror jag också gäller Staffan Ulfstrand. Hans Fågelliv (Ellerströms) Augustnominerades, precis som Ekmans. De tre författarna hanterar bara känslor på olika sätt.

KUNSKAP OCH FÖRNUFT spelar viktiga roller i våra liv, men vi dirigeras ändå ytterst av känslor. All litteratur handlar djupast om att beröra. Det gäller såväl skönlitteratur, som de sakligaste faktaverk. I läsandets process fogas kunskap samman med erfarenheter och känslor. Att läsa handlar om att privatisera kunskap, fakta och erfarenhet som böcker tillhandahåller.

Att förmedla passion och engagemang till andra är en viktig uppgift för Naturskyddsföreningen ¬¬¬? och ett dilemma. En förening kan aldrig i sin retorik vara personlig som en författare. Och det som tycks mest allmänt berör sällan mest. Björn Berglunds naturreflektioner är djupt personliga, ibland privata, när han med poetiska krängningar fogar samman språk, natur och upplevelser. Boken rekommenderas i portioner. Den är modig och ömsint och befriande långt från naturknuttarnas machokultur.

Stefan Edmans bok Förundran, tankar om vår stund på jorden (Cordian) rör sig till viss del i samma landskap som Björn Berglund, men med en klangbotten av religion. Leonard Cohen konstaterade en gång hur lätt han blandade ihop kvinnor och Gud. Edmans tro och Berglunds kvinnogestalter i naturen bärs fram av samma hänförelse.

Staffan Ulfstrands Fågelliv har en helt annan berättarstategi, mer lik naturvårdens gängse. Här finns utmärkt populärvetenskap, med egna upplevelser inskjutna, men med sakligheten som bärande beståndsdel. Känslorna får läsaren lägga till. Roligast är det att läsa om beteende och egenskaper hos blåmes, talgoxe och andra arter som kan kopplas samman med vardagsskådande. Lite trist att Naturskyddsföreningen inte nämns i kapitlet om vitryggig hackspett. Det är föreningens idoga arbete med att rädda fågeln kvar i Sverige som beskrivs.

Jag som sagt att jag tröttnat på Linné har nu med stort intresse läst om Kvinnorna kring Linné av Mariette Manktelow och Petronella Kettunen (Artéa). Boken ger ny relief åt botanikens historia. Tids¬andan blir mycket mer levande än när jag läst om Linné själv. Dessa kunniga och starka kvinnor som drevs av ett genuint naturintresse, men fick skaffa sig kunskap på villkor som var långt ifrån männens. Tankeväckande, lättläst och väldigt inspirerande.

JAG KAN OCKSÅ TILLFÄLLIGT glömma mitt eget ogillande av tunga fotoböcker och rekommenderar När dom andra sover, en berättelse från Jijnjevaerie sameby av Christer Olofsson (Gullers), mest för bildernas skull som har reportagefotots lite råa äkthet och gör människorna i byn och deras kultur levande.

Sist måste jag nämna Uran i Sverige av Olov Holmstrand och Jan Lindholm, utgiven som del i ett samarbete mellan en rad länsförbund inom Naturskyddsföreningen, Studiefrämjandet och Nätverket Nej till uranbrytning. Systematiskt och faktadigert belyser boken uranets roll i dag med stigande priser till följd av klimathotet. Det pågår en omfattande jakt på urantillgångar i Sverige. En utbredd och berättigad oro för exploatering har väckt mycket starka känslor på många håll. Det här är en handbok för alla som berörs.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.