DE SYNS ALLT OFTARE, de gröna taken. På flerfamiljshus, dagisbyggnader, sportanläggningar och privata villor. I branschen talar man om en världsomspännande boom det senaste årtiondet. Projekten som fått mest uppmärksamhet ligger i Basel, Paris, London, Tokyo och andra storstäder, som insett värdet av att kompensera för bortbyggda grönytor. I Basel finns till exempel en bestämmelse om att alla nya, platta tak måste vara gröna och utformade för att gynna den biologiska mångfalden.

Vad är det då som gör de gröna taken så populära? Ja, det beror på vem man frågar. Byggherrarna lyfter gärna fram takens långa livslängd och isolerande funktion. Kommunala planhandläggare ser stora fördelar med takens förmåga att suga upp och fördröja dagvattnet. Arkitekter poängterar skönhetsvärdena. Klimatdebattörer påtalar möjligheten att med gröna tak sänka temperaturen i överhettade stadsmiljöer. Och biologer, slutligen, ser dem som en viktig motor och arena för biologisk mångfald.

Här i Sverige har Malmö tagit täten, med avstamp i bomässan Bo01. I år firar stadens stolthet på området, Augustenborgs Botaniska Takträdgård, tioårsjubileum. Hit är den nyfikna allmänheten välkommen och här bedrivs spännande forskning.

Helt dominerande på den svenska marknaden är de omkring fem centimeter tjocka, prefabricerade sedumtaken med en mix av lågväxande och tåliga fetbladsväxter och fetknoppar. De väger 50 kilo per kvadratmeter, ungefär som betongpannor, vilket gör att de kan läggas på de flesta byggnader utan att kräva extra förstärkning.

– Det är inget fel på tunna sedumtak, men är man intresserad av att skapa förutsättningar för artrikedom är det intressantare med tjockare jordlager, säger Louise Lundberg, intendent på Augustenborgs botaniska takträdgård.

– Bäst blir det om man blandar torra, tunna partier med tjockare jordlager som ger yvigare växtlighet. Spindlar vill ju till exempel gärna ha grässtrån att spänna sina nät emellan. Det är också viktigt att variera kornstorleken, så att det finns allt från sand till grovt grus och makadam. Olika kryp trivs i olika stora håligheter.

Efterfrågan på de smidiga, prefabricerade takmattorna har ökat varje år de senaste tio åren. Kanske är det därför inte så konstigt att marknadens kommersiella aktörer inte känt behov av att utveckla produkten nämnvärt. Men på Augustenborgs botaniska takträdgård, som drivs av ideella föreningen Scandinavian Green Roof Association, experimenterar man ständigt med nya material och växter. Just nu pågår bland annat ett försök där krossat, återvunnet tegel används för dränering i stället för de plastskivor som i dag är vanliga. En fördel med tegel, lecakulor och annat poröst material är att växterna får tid på sig att reagera när vattenmängden minskar. De hinner ställa om och och skydda sig, till exempel genom att inte avdunsta lika mycket vätska.

I flera svenska kommuner planeras nya projekt, som inkluderar gröna tak. Ett av dem är stadsdelen Norra Djurgårdsstaden i Stockholm, där första etappen börjar byggas nu i vår. Här satsas det på gröna ytor, både av ekologiska och sociala skäl. Ytor som ska bidra till att hålla den viktiga spridningskorridoren mellan södra och norra Djurgården öppen för djur och växter, samtidigt som de ska ge de boende i området trivsamma platser att umgås på.

– Vi har bland annat arbetat med uteplatser, odlingslotter och växthus uppe på taken. Här har fokus legat på människan. Det handlar om att ge utrymme för ett socialt liv, berättar Mattias Gustafsson, landskapsarkitekt på arkitektkontoret Urbio.

ÄVEN I ALERTA MALMÖ planeras nya, gröna tak. Ett stort projekt är shoppinggallerian Emporia, alldeles intill Hyllie arena, som invigs nästa år. Uppe på taket – en strålande utsiktsplats 20 meter ovan mark dit allmänheten får tillträde under gallerians öppettider – kommer besökarna att möta en mycket varierad växtlighet.

– Vi har blandat partier av traditionellt sedumtak med torra växtbäddar för att öka den biologiska mångfalden. Torra växtmarker, som finns naturligt på till exempel Öland, hoppas vi ska bidra med en flora och fauna som är ganska udda i Skåne. På dessa förvildade ytor kan man lägga död ved och skapa små vattenpölar, allt för att skalbaggar, fjärilar och bin ska trivas, berättar Sofia Hultenberg, landskapsarkitekt på Landskapsgruppen i Lund.

Takytan är enorm, 24 000 kvadratmeter, så det finns gott om utrymme för fler gröna idéer.

– Vi arbetar även med vistelseytor, buskar, klätterväxter och enstaka träd, och bygger upp fem meter höga kullar för att ge rum för skuggor, vindskydd och sluttningar som vetter åt olika väderstreck.

FRAMTIDEN DÅ? På den europeiska marknaden finns redan gröna taksystem med integrerade solceller. Solceller som producerar el fungerar nämligen bättre i svala miljöer och gröna tak hjälper till att sänka den omgivande temperaturen. Louise Lundberg på Augustenborgs botaniska takträdgård visionerar gärna om tak- och väggodlingar, som ska förse stadsbor med verkligt närproducerade grönsaker. Och Tobias Emilsson, forskare vid Sveriges lantbruks­universitet i Alnarp och en tungviktare på det akademiska området, tror att vi kommer att få se fler platsbyggda gröna tak. I stället för att transportera prefabricerade mattor, krattar man helt enkelt ut material på taket. I Tyskland, ett land som legat långt framme, byggs de flesta gröna tak i dag på plats.

En sak tycks de flesta överens om: framtiden handlar inte bara om gröna tak – utan även »bruna«. På bruna tak försöker man återskapa den typ av näringsfattiga, torra miljöer med krossad sten och betong, som vanligtvis förknippas med gamla industritomter. Dessa miljöer är lätta att exploatera och anses inte alltid värda att bevara, trots att de ofta ger upphov till en imponerande artrikedom av växter, fåglar och småkryp.

I London har man lyckats locka tillbaka svart rödstjärt, som försvann när gamla industriområden bebyggdes med bostäder och shoppinggallerior, genom att anlägga bruna tak. Och på Augustenborgs botaniska takträdgård pågår ett projekt kallat »Ruderaten«, där krossmassor från Malmö hamn, med frön och kryp i, används som underlag.

ETT ANNAT AKTUELLT EXEMPEL på intresset för bruna tak hittar man på ett stort parkeringsgarage intill Karolinska sjukhuset i Huddinge. Enligt de ursprungliga planerna skulle byggnaden få ett traditionellt sedumtak, men landskapsarkitekterna på arkitektkontoret Urbio såg chansen att i stället gynna den unika fjärilsfauna, som vuxit fram på Huddinges grusängar. När garaget invigs nästa år, kommer delar av taket därför att vara »bruna«, med krossad granit, kalksten och diabas.

– De riktigt renläriga anser att substratet ska självsås, men vi är lite otåliga och fuskar genom att tillsätta en jordblandning med frön, som får blanda sig med krossmassorna, berättar Mattias Gustafsson.

– Man kan säga att vi startar om successionen, fem våningar upp, och ser till att där finns värdväxter till larverna, och nektarproducerande örter till de fullvuxna fjärilarna.

Entusiasmen är inte att ta miste på:

– På kontoret känner vi en stark medvind för grön urbanism. Kommunerna ställer hårdare krav på byggherrarnas lösningar, med miljön i fokus. Och det är spännande med urban natur, den kan hysa arter som man inte trodde skulle finnas där.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.