Till skogs är vi inneslutna, ofta i något gåtfullt, och strax trevar handen efter pennan. Eller nöjer oss med att läsa vad andra fångat, och så dras vi ut igen, i växelbruk mellan lyssnande möten och människospråk.

I tolvårsåldern öppnade jag Hans Lidmans Det nappar i Svart­ån. De svartvita fotografierna var vackra men det som förundrade var Lidmans ord; upptäckten av en poesi i sak, bortanför träiga läroböcker och innanför ens traggliga metande i Gammelströmmen i Tyresö, då jag skyldig trädde krängande daggmask på krok; jag kände maskens unkna dröjande doft på fingrarna och bröt nacken av stirrande abborrpinnar.

Hans Lidman erbjöd försoning, och öppnade en värld till natur och kultur, till litteraturens rymd. Det eggade, skänkte aningar av hopp!

Vilka läsupplevelser har hjälpt dig ut i markerna? Jag bad om svar från några naturvänner.

Levi Lillkvist

(orienterare och obotlig naturromantiker):

Varje civilisation har sina värderingar om vad som är rätt eller fel. Ett är dock livsviktigt och av samma betydelse för oss alla på vår planet: Omsorgen om naturen och vårt ansvar att bevara jorden fri från förstörelse för våra efterkommande. Det är omöjligt för mig att formulera mig så träffsäkert som mina favoritförfattare, så därför bjuder jag på något av det jag läst. Vilket är vårt ansvar, för att bevara sådant som Tomas Tranströmer sett:

Månens mast har murknat och seglet skrynklas.

Måsen svävar drucken bort över vattnet.

Bryggans tunga fyrkant är kolnad.

Snåren dignar i mörkret.

Ut på trappan. Gryningen slår och slår i

havets gråstensgrindar och solen sprakar

nära världen. Halvkvävda sommargudar

famlar i sjörök.

Tomas Bolme

{skådespelare och facklig ledare):

Som grabb läste jag Bernhard Nordh, det gjorde intryck. Böcker som I marsfjällets skugga eller Nybygge vid Bäversjön!

Men spontant tänker jag främst på Evert Taube, med sina nationalromantiska lovsånger. Och med hyllningar, klokt nog, både till Västkusten, som i Vals på Mysingen och till Stockholms skärgård. Eller oceanerna och Pampas slätter.

På Colla Bellas höjd, där geten skuttar /och glesa furor skugga ginst och sand/ där finns en grön oas, en äng, som sluttar / ner mot en vindal och en palm­klädd strand…

Änglamark är ju lyrisk agitation också, och Taube har nästan alltid naturen som huvud­motiv, mitt i kärlek och äventyrligheter, som Möte i monsunen, Havsörnsvalsen, Briggen Blue Bird. Vilka dramer!

Anncatrin Hjernquist

(gotländsk SNF-profil):

Blomsterfesten i täppan av Elsa Beskow var min bästa femårspresent! Jag var redan fascinerad av naturen och alla spännande kryp och roliga växter, och blev upprörd över hur de stackars ”ogräsen” behandlades i boken. Med sina fina bilder stärkte den mig i min tuffa kamp för alla arter. Så började det!

Men man får inte bara se naturen som en vacker kuliss. Kunskap är viktig, rolig och gör upplevelsen ännu starkare. En annorlunda faktabok är En kortfattad historik över nästan allting av Bill Bryson – en häftig resa bland naturvetenskapens djupaste mysterier. Här beskrivs vad man vet, och hur man vet vad man vet, på ett lättförståeligt sätt, om allt från atomer till livets rikedom. Efter det sista kapitlet, Farväl, fick jag ännu mer energi!

Laura de Long

(fältbiolog):

Jag växte upp i en naturintresserad och friluftsaktiv familj, och mitt engagemang för naturen väcktes ganska tidigt. Jag läste och fick böcker lästa för mig av mina föräldrar. En favorit var Humlans blomsterbok av Maj Fagerberg och Stefan Casta, som nu finns nytryckt. Den berättar historien om en humla och följer den under ett år, och beskriver hur humlorna lever och hur vi kan underlätta deras liv, och urskilja de arter vi har i Sverige. Även växter med anknytning till humlor beskrivs och illustreras. Boken är fylld av välgjorda och detaljerade bilder.

Tommy Hammarström

(författare och ledarkrönikör i Expressen):

Erik Rosenbergs Oset och Kvismaren! Boken om fågellivet i Närkes slättsjöar. Det fanns tack vare biologiläraren i realskolan i Valdemarsvik ett litet bibliotek. Där fann jag Rosenbergs bok som 13-åring. Jag lånade den och lånade om den, läste och läste och till slut blev volymen kvar hemma hos mig…

Rosenberg var min idol, jag drömde om att en dag få träffa honom. Jag var på väg, men annat kom emellan, och så blev det för sent.

Jag kan tillägga att min hustru Solveig Ternström tveklöst skulle ge ett annat svar vad gäller avgörande litteratur­upplevelse: Elin Wägners Väckarklocka!

Anders Wijkman

(EU-parlamentariker, tidigare general-sekreterare för Naturskyddsföreningen):

Georg Borgström öppnade på 60-talet mina ögon för spänningen mellan människa och miljö. Så kom 1972 Romklubbens rapport ”Tillväxtens Gränser”. Budskapet var enkelt: ”Det finns gränser för tillväxten, både för efterfrågan på resurser och för planetens förmåga att ta hand om allt avfall och restprodukter.” Ett ganska logiskt budskap. Men för makthavare i politiken och ekonomin var budskapet anatema. Anförda av ekonomkåren vidtogs alla tänkbara åtgärder för att såga rapporten.

För ekonomerna fanns inga gränser. Allt är en fråga om pris och innovationer. Romklubbens rapport är idag mera aktuell än någonsin. Men historien visar att vi behöver en allvarlig kris, både som kollektiv och som individer – för att på allvar lägga om kurs. Jag kan bara hoppas att jag har fel!

Olov Holmstrand

(geolog och kärnkraftsdebattör):

Lingonplockning i dalaskogen. Min syster och jag togs med på cyklarna. Vi var för små för att plocka och kröp istället in i ett bestånd av örnbräken till dunklet under bladtaket. Där, i stjälkarnas pelarsal, kom vi nästan vilse av förundran. Samma magi återkom när jag senare kunde läsa Tove Janssons beskrivningar av den vänliga nordiska naturen i Mumindalen. Vi hade ju varit som hennes hemlighetsfulla småskrott i undervegetationen.

Pappa köpte alla Hans Lidmans böcker. Där fanns också djup naturkänsla och lockande beskrivningar av naturupplevelser. Särskilt starkt och bestående intryck gjorde hans skildring av tranropen i Hälsinglands urskog. Mitt eget engagemang för miljö och natur under årtionden hämtar fortfarande kraft från dessa två författares naturbeskrivningar.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.