Läder luktar gott. Men köper du ett par nya läderskor eller en skinnjacka är risken stor att lädret är giftigt, trots den goda lukten.

Så behöver det inte vara. Inte i Tärnsjö i norra Uppland. Där ligger sedan slutet av 1800-talet ett garveri vid den lilla tjärnen som gett samhället sitt namn. I dag finns garveriet i en fabriksbyggnad från 1940-talet, där görs läder som inte är giftigt.

Men det luktar inte gott av läder överallt på garveriet, åtminstone inte i förrådet där de färska hudarna ligger. Där luktar det ko, gödsel, blod och kött. Hudarna saltas efter slakten, men man använder inga giftiga medel för att skydda hudarna mot mögel. Det gör man ofta i Latin­amerika, för att hudarna inte ska förstöras i värmen eller under den långa transporten till Asien där mycket läder garvas och många läderprodukter tillverkas i dag.

Men på Tärnsjö garveri behöver man inte använda mögelmedel. Hudarna kommer från slakterierna i närområdet, så saltning räcker. Och dessutom är det en del av garveriets affärsidé att tillverka läder så giftfritt och miljövänligt som möjligt.

Att man slog in på den vägen berodde på koncessionsnämnden för miljö­skydd, miljödomstolens föregångare. Under 17 år lyckades myndigheten inte fatta något beslut om garveriet skulle få släppa ut krom med avloppsvattnet.

– Till slut, 1998, bestämde vi oss för att sluta med kromgarvnigen, det blev för besvärligt och det var bara en fjärdedel av vårt läder som var kromgarvat. Men lite konstigt var det att vi inte fick släppa ut 25 kilo krom årligen då, när Sveriges största garveri fortfarande släpper ut tre ton krom per år, säger Torbjörn Lundin, vd och en av ägarna av Tärnsjö garveri.

I dag är han nöjd över att det blev som det blev. Vegetabiliskt garvat läder har blivit företagets affärsnisch.

Förr var garvning en väldigt tidskrävande process, det tog ett år att garva en kohud i en lut gjord av bark, ekbark eller granbark. Men i början av 1900-talet slutade de flesta garverier med barkgarvning och började i stället använda kromsalt. Då gick garvningen på några dagar.

I dag anses mer än 90 procent av det läder som tillverkas fortfarande vara krom­garvat. Men kromet i lädret kan orsaka allergier. Och om lädret bränns sedan det slängts i soporna kan det oxideras och omvandlas till sexvärt krom – ett väldigt giftigt ämne som är cancerframkallande och lagras i kroppen.

I dag går det fortare att garva med bark, eller vegetabiliskt som det också kallas. Extrakt av bark från det tropiska mimosaträdet (som har mycket garv­ämne i sin bark) mals till ett fint pulver så att garvämnena frigörs lättare.

Skogsbolaget Södra skogsägarna har tagit fram ett extrakt av granbark som fungerar och luktar gott.

– Men vår efterfrågan är för liten för att de ska börja tillverkning, säger Torbjörn Lundin.

Själva den vegetabiliska garvningen tar nu två dygn. Men det är fortfarande få tillverkare som garvar med bark och efterfrågan på vegetabiliskt läder i Sverige är inte större än att Tärnsjö kan täcka den.

– Vi gör hästutrustning, sadlar och arbetsselar, kromgarvat läder kan göra hästarna allergiska. Vi säljer läder till exklusiva möbler, skärp och klockarmband, men vår största enskilda kund är barnskofabrikanten Kavat, säger Torbjörn Lundin.

Det tar fortfarande tid att garva läder. Hela processen kräver tre, fyra veckor och beredningen har många steg. Först kommer hudarna in, saltade, det är då de luktar gödsel, blod och kött. Först tas håret bort med hjälp av en starkt basisk kalkblandning.

Sedan ska rester av kött och hinnor tas bort från hudarna. Skinnet delas i två delar: överhuden blir till fint narvläder, och underhuden blir enklare spaltläder som ser ut som mocka.

Själva garvningen sker i fyra jättestora tvättrummor av trä, metall klarar inte den salta och basiska garvluten. I trumman hälls mimosabarken tillsammans med hudarna, vatten och olika enzymer. Sedan går trumman i gång.

När lädret är garvat bearbetas det i flera steg för att få rätt tjocklek, rätt fetthalt, storlek, styvhet, färg och yta. Till slut torkas, granskas och mäts lädret.

– Vi har tagit bort de giftiga ämnena i behandlingen av lädret. Våra färger är vattenbaserade, och vi har också slutat använda tvåkomponentsfärger – de är hälsofarliga när man blandar dem. Det finns ingen kobolt, bly eller krom i färgerna och det impregneringsmedel vi använder är testat och godkänt, säger Torbjörn Lundin.

Men lädret är inte Kravmärkt.

– Nej, då måste öronen följa med hudarna, de visar om huden kommer från ett Kravmärkt djur, så det är opraktiskt. Men det går att göra, vi har en kund som vi levererar Kravmärkt läder till: Brooks, som gör cykelsadlar, säger han.

Ett annat problem är att Kravmärkta djur går ute mycket och blir mer bitna av insekter. De behandlas också mindre med antibiotika, så infekterade sår ger större ärr – vilket syns i lädret.

Men det är inte bara själva lädret som Torbjörn Lundin vill ska vara miljövänligt. Så mycket som möjligt av restprodukterna från processen tas till vara.

Det borttagna håret används som gödsel. En del rester används till hundtugg. Köttresterna som skrapas av hudarna skickas till biogasanläggningen i Uppsala. Miljövänligt, men en dålig affär.

– Vi får betala för att lämna resterna och för transporterna dit. Vi funderar på att bygga en egen biogasanläggning, då skulle vi kunna ta hand om 500 ton eget avfall per år, säger Torbjörn Lundin.

Garveriet använder mycket energi för att värma upp allt vatten som behövs i processerna. I dag värms vattnet av en oljepanna, men på sikt hoppas gå ifrån oljan. Garveriet använder stora mängder varmt vatten, men värmen i vattnet är svår att ta till vara på. Värmeväxlare trivs inte med vatten som är basiskt och fett. Företaget har försökt att ta hand om sitt eget avlopps­vatten. Det sedimenterades i dammar där vass sedan sög upp sedimentet. Det fungerade bra sommartid, men under vintern bottenfrös dammarna så projektet lades ner.

Intresset för vegetabiliskt läder och miljövänlig produktion har ökat, säger Torbjörn Lundin. Inom eu ökar miljökraven på läderfabrikanterna och efterfrågan växer på Tärnsjö garveris produkter. Hittills är många av kunderna miljömedvetna mindre nischföretag, men trots att garveriet inte är så stort skulle det klara större kunder också.

– Men om man lyckas får man efterföljare. Skulle efterfrågan på vegetabiliskt läder öka mycket så skulle vi få mer konkurrens från större företag, så det är lite dubbelt.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.