Inbyggda reflexer

Många nattlevande djur har inbyggda reflexer längst bak i ögonen. De gör att ljuset studsar och passerar syncellerna på näthinnan en gång till. På så sätt förstärker de det lilla ljus som finns. Det är de inbyggda reflexerna som gör att det lyser så starkt från ögonen på katter, rävar och ugglor när de träffas av ljus på natten.

Egen ficklampa

I den största av alla jordens livsmiljöer – djuphavet – är det alltid mörkt. Där finns mängder av maneter, fiskar och andra djur som kan bilda eget ljus. Ljuset skapas genom en kemisk reaktion inne i kroppen och hjälper djuren att hitta varandra, leta efter byten eller förvirra rovdjur.

En del räkor och bläckfiskar kan spy ut moln av lysande partiklar rakt i ansiktet på sina fiender. Medan de bländas av ljuset, smiter räkan eller bläckfisken snabbt därifrån.

Många havsdjur är också svagt självlysande på buken. Då syns de inte för rovdjur som spanar uppåt efter mörka silhuetter.

Drakens grottguld

I grottor och andra mörka håligheter här och var i Sverige växer en lysande mossa. Lysmossan, som också kallas drakguld eller trollguld, gör inget eget ljus. Men den har runda, genomskinliga specialceller, som ser ut ungefär som små vindruvor. De fokuserar och reflekterar det ljus som når in i grottan, och får mossan att glimma som guld.

Mångalen

Varför söker sig nattflygande insekter till ljuset? Det är det ingen som säkert vet. Men man tror att insekterna alltid flyger i en viss vinkel mot ljusstrålarna från månen. Eftersom månen ligger så långt bort blir strålarna därifrån nästan parallella, och det hjälper insekterna att flyga rakt. Men från en lampa sprids ljuset åt alla möjliga håll, och då fungerar inte insekternas mån-metod. Istället flyger de i spiral in mot ljuset – fast de inte alls vill dit

Trollved

Om natten kan man hitta lysande ved ute i skogen. Ljuset kommer från en vanlig svamp – honungsskivling – som lever av att äta trä. Den tränger in i veden med sina svarta, hungriga myceltrådar. Ändarna på trådarna är vita, och det är de som är självlysande och förvandlar veden till trollved om natten.

Akrobatisk hals

Ugglor använder både hörseln och synen när de jagar om natten. Deras jätteögon är inte runda, som våra, utan sitter fast som avlånga rör in i huvudet. De kan inte rulla med dem för att se åt olika håll, utan måste vrida på hela huvudet. Och det kan de, mer än de flesta. Halsen innehåller dubbelt så många kotor som på en människa eller en giraff.

Tjuvlarm i vattnet

Ibland ser vattnet vid Västkusten ut som ljusbrun sås. Då kan det vara värt att komma tillbaka på natten, för det är ett tecken på att det är fullt av mareldsdjur i vattnet.

Mareldsdjur är egentligen inga djur, och inga växter heller. De är dinoflagellater och är bara någon millimeter stora. Men när de blir störda skickar de ut ljusblixtar, och tillsammans kan de få havet att lysa. Mar­elden är deras »tjuvlarm«, för att avslöja och skrämma bort rovdjur.

Flörta med ljus

På land är det ovanligt med självlysande djur. Men det finns till exempel lysmaskar, som använder sitt ljus till att flörta. De är inga maskar, utan skalbaggshonor, som inte har några vingar. Hanarna flyger, medan honorna lever på marken. På kvällen lyser honorna med sina bakkroppar för att hanarna ska hitta dem och lockas att komma och para sig.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.