Maktspel om märkning
MILJÖPOLITIK*Trovärdigheten för SNFs Bra Miljöval-märkning ligger på Astrid Lindgren-nivå menade en -debattör från Kommerskollegium på SNFs höstkonferens. Men i dag utmanas oberoende certifiering av producenters egna märkningar och frihandelsargument.
KOMMER SVENSK miljömärkning att fortsätta växa till ett allt starkare verktyg för hållbar konsumtion? Står vi inför en backlash från producenter och marknadskrafter? Eller handlar det bara om olika vägar mot samma mål? Debatter och inlägg på SNFs höstkonferens 2004 visade att spelet om makten över miljömärkningen bara har börjat.Inför konferensen hade SNF låtit Sifo undersöka konsumenters inställning till oberoende miljömärkning jämfört med företagens egna miljöprofilerade varumärken, exempelvis Änglamark. Resultatet var tydligt: tre gånger så många föredrar oberoende miljömärkning.Undersökningen var en av SNF-ordföranden Mikael Karlssons utgångspunkter i inledningstalet. Miljömärkning ger bättre information om produkter och den svenska modellen väcker allt större internationellt intresse. Konceptet bygger på miljöintresserade konsumenter, tusentals miljöprofilerade företag och en allians mellan miljörörelsen och marknadens centrala aktörer.Men framgången har fött motstånd från personer och organisationer som inte vill att medborgare och konsumenter ska få större inflytande. Ett exempel på producenter som vill ta tillbaka initiativet med en egen certifiering är skogsindustrins PEFC. ”En bluffmärkning”, enligt Karlsson.En annan hotbild är de nya lågpriskedjorna inom dagligvaruhandeln. I exempelvis Lidls sortiment finns inga miljömärkta produkter alls. Frågan är hur Ica och Coop bemöter konkurrensen.? Det går inte att slå Lidl på hemmaplan, en spelplan utan miljömärken och kommunikation med kunderna. Produktkvalitet är enda vägen framåt, menade Mikael Karlsson.Organisationen Svenskt Näringsliv och flera branschorganisationer har också fört fram argument om att märkningar som Bra Miljöval ?fragmenterar? marknaden och skapar handelshinder.? Att märkningarna är frivilliga system gör att argument om handels-hinder faller. Ska man förbjuda och reglera varumärken också?Inger Strömdahl, miljöchef på svenskt Näringsliv, bemötte ?brandfacklorna? i den efterföljande debatten med att hon hör kritik från sina medlemsorganisationer om att arbetsprocessen i märkningar som BMV inte är tillräckligt genomskinlig. Trenden går istället mot egna miljövarumärken och miljövarudeklarationer.? Den som tillverkar en produkt besitter en stor kunskap som inte tas tillvara av miljömärkningen, menade hon.Håkan Jonsson vid Kommerskollegium såg det positiva i att politiskt medvetna konsumenter får en möjlighet att rösta med plånboken genom miljömärkningar. Samtidigt ligger det i myndighetens uppdrag att jobba för en enad inre marknad i Europa:? Det vore bättre om en märkning hade europeisk vidd. En fragmenterad marknad är en dåligt fungerande marknad. Det är billigare att göra produkter för 500 miljoner än för 8.Göran Uebel, enhetschef för hållbar utveckling på Nutek, välkomnade däremot en flora av konkurrerande miljömärkningar:? Vi ser ett säkert samband mellan målinriktat miljöarbete och ökad lönsamhet. Svenska företag ligger långt framme i miljöarbetet.Produktsäkerhetslagen är en garanti för att produkter är säkra för användarna. Men det finns ingen lag som säger att de ska vara säkra för miljön. Där fyller oberoende miljömärkning en viktig funktion som styrmedel enligt Eva Eiderström, avdelningschef för SNFs Bra Miljöval.? Märkningen bygger på information och konsumentmakt.Fördelen jämfört med varumärken med miljöprofil är flera. Bland annat att inget särintresse dominerar beslutsfattandet och att kraven successivt kan skärpas. Gränsen sätts inte vid det allra bästa utan vid det relativt sett bättre. Därmed kan man få en dynamisk rörelse på en hel marknad. Men i synsättet ligger också en begränsning: miljömärkning kan inte leda till icke-konsumtion.? Vi kan till exempel inte märka cyklar för att få folk att sluta köpa bilar.Miljöminister Lena Sommestad lovordade miljömärkning i sitt tal om politik och marknad.? Men det behövs fler instrument för att bekämpa kortsiktighetens tyranni.Bland annat efterlyste hon politisk styrning som helt stoppar vissa varor. Reach, EUs förslag till ny kemikalielagstiftning, är ett verktyg.Den efterföljande diskussionen handlade bland annat om hur man kan vidga möjligheterna att använda miljökriterier i kommunal och statlig upphandling.
EFTERMIDDAGEN INLEDDES med en diskussion med representanter för Krav, Bra Miljöval, TCO Development och Sis Miljömärkning. Synsätten låg nära varann, och det blev mer information än debatt. En slutsats var att goda förutsättningar finns för samverkan. I dag finns redan samarbete kring en gemensam webbplats.Den avslutande debatten återknöt till maktfrågan. Även här kom fokus delvis att handla om strukturförändringar på marknaden, särskilt dagligvaruhandeln.? De nya aktörerna tar inte samma typ av samhällsansvar. Det gäller inte bara miljö, utan också glesbygd och olika kundgrupper, sa Eva Eiderström.Ett vidare perspektiv på miljömärkningen som potentiellt handelshinder kom från Kravs vd Lena Söderberg:? EU-perspektivet är för trångt. Över 2000 av 4000 Kravmärkta varor kommer från länder utanför Europa.Ethel Forsberg, generaldirektör för Kemikalieinspektionen, vittnade om miljömärkningens stora betydelse för att få bort farliga ämnen. Men hon efterlyste också tydligare signaler till konsumenterna.? Det är viktigt att de får ett kvitto på vad insatsen ger, att miljömärkningen lönar sig. Annars finns risken att de tappar sugen på sikt.
Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.