Många motioner till stämman
FÖRENINGSLIV * 17–18 juni håller Naturskyddsföreningen riksstämma i Norrkö-ping. Motionsfloden går hög.
DE FÖRENINGSAKTIVA SOM kommer till Norrköping lär få bråda dagar. Förutom personval och verksamhetsriktlinjer ska 95 motioner behandlas. Var femte motion tar på något sätt upp behovet av att stärka föreningen lokalt. Kretsarna vill ha en högre återbäring på medlemsavgiften, nätverken vill ha ökade resurser och regionkanslierna vill se förstärkningar. Nio länsförbund har gemensamt motionerat om det sistnämnda, de vill att varje regionkansli ska ha minst två anställda. I dag är de bemannade med 70-procentstjänster.
Ungefär 15 av motionerna handlar om klimatfrågan. Stark är också trenden kring gröna frågor. Mer om naturvård i skogen, mer om marina miljöer och betesmarker och mer verksamhet kring sötvattensfrågor efterlyses. Ett par motionärer vill se mer pedagogiskt material om ekosystemtjänster.
En motion som kanske utmanar är den som föreslår att Sverige bör införa ett system som beskattar och samtidigt subventionerar livsmedel efter varornas klimatavtryck. Samme motionär föreslår också att Sverige ska satsa på ett helt växtbaserat jordbruk. Samtidigt finns förslag som talar om möjligheten till ökad matproduktion från stora hjor-dar av gräsbetande djur.
Och aldrig tidigare har väl ordet hållbart funnits så frekvent i motionstexterna som nu. Det motioneras om hållbara städer, hållbart ledarskap och hållbara semestrar.
En motion föreslår att föreningen börjar arbeta mot semesterflyg, motionären föreslår kraftiga skattehöjningar på flyget i syfte att minska svenskarnas intresse för färdsättet.
Lite udda är motionen som kräver färre sprängningar av berg inför husbyggen, liksom motionen som vill införa samma ersättning för tjänsteresor med cykel som med bil.
KRÖNIKA: Politik är som tango
GANSKA OFTA TYCKER JAG att världspolitiken påminner lite om Magnus, Brasses och Evas Framåt-bakåt-tango. ”Först så går det framåt – 1,2,3,4 – sen så går det bakåt – 5,6,7,8 – sen så går det runt en liten stund…” och så vidare. Det är som att världens beslutsfattare inte riktigt har kompassen färdiginställd, som att det finns en ambivalens som gör att ett beslut i ett förhandlingsrum den ena dagen kan gå stick i stäv med ett beslut i ett annat förhandlingsrum nästa dag. Det paradoxala är att det är precis samma politiska ledare som fattar de motsägelsefulla framåt- och bakåtbesluten.
Jag tänker till exempel på Agenda 2030, de 17 hållbarhetsmål som världens beslutsfattare enades om i ett för-handlingsrum i New York i höstas. Det är framsynta mål som sträcker sig från att bekämpa fattigdomen och hejda förlusten av biologisk mångfald till att verka för ett lyhört, inkluderande och deltagandebaserat beslutsfattande på alla nivåer. Klarar världen att nå målen, är det riktigt bra.
Samtidigt pågår andra processer, i andra förhandlingsrum, som riskerar att leda åt ett helt annat håll. Som exem-pelvis förhandlingarna om TTIP, det nya handelsavtalet mellan EU och USA, där EU-lagstiftning som syftar till att skydda hälsa, miljö och klimat av USA har pekats ut som störande handelshinder och därför bör revideras. Eller att drygt 50 länder i världen de senaste åren har stiftat lagar som försvårar för det civila samhället att verka på hemma-plan. Rapporter om hot och våld mot miljöaktivister ökar och ett ”lyhört, inkluderande och deltagandebaserat be-slutsfattande” känns väldigt avlägset.
Även om tangon innebär både framåt- och bakåtdans finns det åtminstone en struktur och en riktning. Det upp-lever jag ibland saknas i världspolitiken.
Johanna Sandahl, ordförande.
Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.